Gud, vilken "konstig" dag! Jag har gjort - INGENTING. Jag tog en rejäl powerwalk i morse. Sedan fortsatte jag att göra - INGENTING.

Jag läste ut boken och gled in i den där konstiga "skaparvärlden" som jag befinner mig i när jag skriver. Ärligt talat, det är som att befinna sig i en annan dimension. Jag är knappt kontaktbar. Så jag gled in i min filmvärld och i Minyas värld och hamnade i komabubblan igen :)

Det finns en variant för att slippa skriva hela manuset, tänkte jag idag. Om jag nu vill ha en svensk film, förstås. Och det är att pitcha (betyder att "sälja in" på filmspråk) idéen till en producent, som sedan kan söka pengar för utvecklingsstöd och för att filma. Så jag ringde till Film i Väst, som ger stöd för filmer i regionen. (Dom kanske hade för mycket pengar och ville ge bort lite, tänkte jag! Ha ha!)  Men jag måste hitta en producent/regissör själv  sa dom, och gav mig en lista på filmbolag.

Jag skrev till ett enda filmbolag här i Göteborg. (Och använde allt jag lärt mig från boken!) Berättade om "storyn" och frågade om jag kunde få komma och pitcha? Dom lär väl ha hundratals/tusentals förfrågningar från folk som tror att dom har världens bästa idé. (Skratt)

Jag måste sluta med några ord från boken som fick mig att försvinna ännu längre in i min komabubbla:

"Utan att bli FÖR New Age mystisk - prata med manusförfattare och majoriteten kommer att säga, visst, skrivkramp får man rätt ofta! Men det finns en sorts motkraft, en magisk energi från universum som verkar skicka dig exakt de berättelser du behöver just då, när du är klar för att ta emot dom. Du behöver bara öppna dig för dom när dom kommer. För om det är rätt - då kommer dom!"

Minya kom till mig för att hon ville att det här skulle komma ut.

Och hon är inte klar än. Boken var bara början.

"Stand by me, Minya!" (Klart hon gör!)

Annika - som är inne i bubblan och då är jag "fast" vid den där magiska kraften från universum. Vi författare VET ju att den finns!

 Tja, vem hade väl tänkt att jag skulle göra något sådant....

Analysera Harry Potter sönder och samman.

Men det sitter jag här och gör. Tihi :)

Snarare är det min "skriv-ett-filmmanus-bok" som valt just den första Harry Potter-filmen som studieobjekt och det passade jättebra eftersom jag faktiskt såg den för några veckor sedan.

Nyckeln till ett bra manus är att analyser varje enskild rollfigurs liv - varför gör dom det dom gör? Vad driver dom? Vilka var deras föräldrar? Hur har det präglat dom? Hur hanterar dom motgångar? osv.  Och sedan gör man samma sak med sina egna rollkaraktärer. Ställer MASSOR med djupa frågor.

Det är enormt intressant, precis vad jag jobbat med i 18 år. "Terapi light" Jag hittar plötsligt nya sidor hos mina bokpersoner när jag ska försöka förstå deras barndom, uppväxt, val av partners och VARFÖR dom gör det dom gör. Helkul!

SEDAN tar man själen i varje person och sätter in i filmen. Skit i handlingen, den kan man ändra på, säger författaren, men du måste få fatt i personernas inre väsen och få upp den där "själen" på vita duken. Man måste skapa personer som åskådarna älskar eller hatar eller lider med eller förundras över....personer som berör. Annars går biobesökarna och pissar istället (säger författaren). Så sant, så sant!!

Det som är lite extra kul är att författaren berömmer den "absolut fantastiska skådespelaren Alan Rickman, som spelar Severus Snape i Harry Potter." Och så kommer en analys av hans rollkaraktär.

Jag som aldrig ens hört talas om Rickman till för några månader sedan, då jag fick för mig att han skulle spela bokens "Orm" ( d v s "the bad guy" ) i min film. Och så dyker hans namn upp här i denna boken.

Alltså...förstår ni vilket TECKEN!! (hahaha)

Jag tror på ALLA tecken, bara dom tjänar mitt syfte. :)

Annika - som har riktigt roligt med att dissekrera allt från Harry Potter "himself" till Minya

Så är då Model Ones hemsida uppe - den nya modellagenturen för norra Europa. Jag har grubblat över hur i hela världen dom fick kontakt med mig eftersom mailet bara damp ner: vill du vara med?

Men nu när jag ser resterande äldre mognare modeller börjar "penningen trilla ner." Fyra av dom känner jag nämligen igen. De var också med och käkade kroppkakor "hemma hos" Johannes Brost när vi spelade in filmen "Bröllopsfotografen". Ahaaa! Det måste vara därifrån.....!

Från inspelningen av Ulf Malmros "Bröllopsfotografen" med Kjell Bergqvist och Johannes Brost

Om ni (mot förmodan) vill se oss gamlingar på hemsidan (fniss) får ni klicka på "search" och leta under rätt ålder. Fast jag noterade just att länken till "Contact Us" inte fungerade. Så där sitter vi - alla snyggingar - och ingen kan få kontakt med oss! Haha! Hoppas dom rättar till felet snart.

Okej, SÄLJ mig nu Model One! Kan man inte bli lyxhustru får man väl bli fotomodell. Och SEDAN lyxhustru! (Skratt)

Annika - som fortfarande undrar "vad hände??!"

Nyheter från TT:

Wang Guiying från Kina bestämde sig tidigt i livet för att vänta med att stå brud. Nu har hon nyss fyllt 107 och tycker att det kanske är dags.

Wang vill ha en man som kan tvätta - för det slutade hon själv med när hon som 102-åring bröt benet. För övrigt är det helt okej om mannen är något yngre.

Kanske en 80-årig "toyboy" skulle kunna funka, Wang?

Annika - som tycker det är så skönt att höra att det ALDRIG är för sent!

Nu fick jag ett "Halleluja Moment!"

Boken om filmmanus är jättekul att läsa.

Det finns små uppgifter i den.

Man måste göra dom i tur och ordning.

Jag får trevliga nostalgiflashar från skolan: "Har du redan gjort klart den uppgiften, lilla Annika? Vad duktig du är, då får du gå vidare till nästa!" (Jag var alltid snabbast!)

Uppgift ett: sammanfatta hela filmens själ i ETT ENDA ORD!

Här tänkte jag att det kommer ta ett år innan jag ens kommer igenom de sju uppgifterna. Men så fel jag hade! Ordet kom till mig som blixt - MOD.

"COURAGE" skrev jag snyggt i den lilla rutan.

Jag insåg plötsligt att det är det hela boken handlar om.

En ensamstående mammas mod att stå öga mot öga med djävulen för att rädda sin son, en 82-årig kvinnas mod att våga känna igen - efter 40 år,

Minyas otroliga mod att kämpa mot mörkret.

Hela boken handlar om att våga trotsa mörkret och tro på ljuset. Att inget är för sent. Och att allt är möjligt - bara vi vågar tro! Aaah, vad läckert! Ett enda ord berättade om SJÄLEN i filmen.

Nu får jag gå vidare till uppgift två: att skriva en enda mening om filmen som gör att alla producenter vill ha den. DEN meningen ska stå på affischen och dra miljoner av biobesökare.

Ähh...hrm...wow...alltså....HELP! (Suck)

"Fröken, jag klarar inte det här! Får jag göra något annat?!"

Jag hoppar över det kapitlet. Så länge, bara.

(Känns lite som jag fuskar. Nu kom dom obehagliga nostalgiflasharna över mig....)

Annika - som tycker det var BRA mycket roligare att prata om "själ" än om tråkiga schematiska mallar :)

Jag promenerade till min revisor för att leta efter det där j-a kvittot (som jag tillbringade ytterligare en halvtimme nere i källarskrubben i går för att hitta. Men inte hittade!)

Det tar nästan en timma att promenera dit. Helt perfekt som motion!

På vägen dit gick jag igenom Centralstation.

Och då gick jag förbi Espresso House.

Och då såg jag deras scones, som jag bara älskar.

Och då tyckte jag att jag behövde lite energi eftersom jag gått så långt!

Vips försvann mina två nyårslöften: mindre kaloriintag och mindre onödiga utgifter. Och vips åt jag upp alla kalorier jag gått bort. Plus några till.

Tror jag fick ett abstinensanfall också - det var månader sedan jag satt på centralstationer. Jag menar, halva mitt liv har ju gått åt till att sitta på tågcentraler och flygplatser. Man kan inte bara skära ner så där plötsligt!!

(Gud, vad jag är bra på att hitta ursäkter!)

Väl hos revisorn tillbringade jag en halvtimme med att bläddra i pärm efter pärm och äntligen hittade jag det där jäkla kvittot som var värt 6.000:- PUH!! Trodde ett tag att jag tappat bort det!

Nu kommer min spårvagn!

Jag har TRE spårvagnslinjer till mitt hem. Och diverse busslinjer, som jag inte ens kan.

SÅ bra har JAG det! :)

Annika - som har tvättstugan i eftermiddag och ska kasta mig över min nya bok däremellan

Ibland blir jag väldigt ambivalent vad jag tycker om vissa saker.

Det är då jag står på en fot i taget. Och byter fot en gång i kvarten.

Som nu.....

En amerikansk komedistjärna - och tillika frontfigur för den lesbiska rörelsen i USA - Kate Clinton, har fått en idé. Hon vill samla så många människor som möjligt den 19 januari för att "smudga" (rena luften från onda andar/dåliga energier) Vita Huset efter George Bush. Det ska vara "rent" innan Obama flyttar in.

 Salvia

För er som inte vet är "smudging" något som alla ursprungsfolk gör. Man tänder örter - indianerna använder sig av salvia, vilket också används i New Age rörelsen här hemma - och för röken runt en person, en plats eller en sak för att rena personen/objektet/platsen.

I alla fall så tyckte jag det här lät jättekul - att en hel hög människor ska rena Vita Huset efter Bush. Haha!

Men OJ, vad indianerna gick igång. Så långt hade jag inte riktigt tänkt.

Eftersom "sage" (salvia) är deras heliga ört, ska inte vi vita använda den för rening.

Så nu är det "fullt krig" med protester och demonstrationer. Kate Clinton har backat och bett folk ta med sig sopkvastar och borstar istället, men lite salvia tycks ändå smyga sin in här och var....och indianerna skriker "rasism."

För mig själv blir det korsdrag i hjärnan eftersom Arvol Looking Horse gav mig högvis med salvia att bränna här hemma för att jag skulle kunna få hjälp och goda energier. (Fast jag offrade ju salvian till Oden istället....så kan ingen anklaga mig för att ha bränt den.)

Så - rasism eller inte? Tja, det är inte jag som ska fastslå det. 

Det jag säger är att det är "very, very confusing!"

Och så blir jag så där trött igen....

Annika - som gärna hade kommit till Vita Huset med en stor sopborste den 19:e!

 Har väntat nästan två veckor på den...."and here it is!"

Hur man gör en bok till en film. Rekommenderad av en svensk regissör.

Alltså, det här med att skriva filmmanus verkar väldigt krångligt. Allt skall in i en MALL! Ett "scenogram".

Jag som är en impulsiv känslomänniska skriver inte med mallar :)

Här ska man tänka i startpunkter, "turning point", teman, olika akter, avslut och till sist - CLIMAX.

Det har min bok! Climax på alla plan! (Fniss)

Men det här är ju bra. Man lär sig hur kontrakten mellan bokförfattaren och manusförfattaren ska utformas.

"Ja, du Annika - det är jag, Annika, som ska göra filmmanuset. Ska vi nu se om vi kan komma överens?"

Hmmm....tänk om jag försöker lura mig själv?

Kan jag då stämma mig själv?

Hmmm.....

Jag har bara läst de tio första sidorna, där författaren gör ALLT som står i hans makt för att avskräcka folk från att skriva filmmanus. Poängen är att det är nästintill omöjligt att få de sålda. Det tar i runda tal 20 filmmanus innan man ens kan drömma om att hitta en köpare. Säger han.

Oookey. Hmmm....är det meningen att agnarna skall sållas från vetet?

Jag är inte dum och jag är inte naiv. Jag vet hur otroligt svårt det är bara att få ut en bok!

När jag var 15 och sa att "kan Agatha Christie, så kan jag!" skrattade alla åt mig. Min pappa sa att INGEN skulle vilja läsa mitt deckarmanus, det var skrivit på smååå lappar med massor av stavfel.

Ett år senare hade jag mitt första bokkontrakt med Bonniers.

Så jag menar bara.....mirakel händer ibland.

Och om man inte försöker, HUR ska man då kunna hitta dom där underverken?

Annika - som ska läsa i morgon. Utan att bli desillusionerad.