På tal om språkförbistringar, som jag bloggade om i går, kom jag plötsligt ihåg vad mina indianvänner berättat för mig.

För ett 50-tal år sedan insåg en ung Hollywood-regissör att man kanske kunde ha riktiga indianer som spelade indianer i filmerna. Istället för italienare och mexikanare.  Så killen hyrde in en hög med Navajoindianer för några scener, gav dom ett manus och bad dom säga replikerna på sitt eget språk. Nytänkande - och kontroversiellt, förstås!

Filmen gick upp på bio och blev snabbt en "hit". Ingen förstod riktigt varför alla Navajoindianer som såg den fullkomligt låg dubbbelvikta över sätena och skrattade så att dom grät. Ingen av indianerna i filmen hade nämligen hållit sig till manus. Istället sa dom: "Den här regissören är ett stolpskott!" "Vilken jäkla dålig film!" "Och inte har vi fått betalt heller!" Men dom log när dom sa det, så ingen anade något....

Just därför var vi lite oroade när vi klippte ihop vår film och tog med delar där Arvol pratar Lakota - utan att ha en aning om vad han sa. Kanske skrattar dom ihjäl sig "over there"...

(Kommer tyvärr inte ihåg vad Hollywood filmen hette. Men än i dag pratar indianerna om den där filmen....det måste varit tidernas spex!)

Annika - man måste vara för-sik-tig när man ger indianer fria tyglar...hihi... Dom har en totalt SJUK humor!

Innan jag gick hemifrån igen ringde jag Folke om filmidén.

Även om man har bra idéer är det långt ifrån säkert att de skulle passa som film. Och Folke vill tänka över det ett tag, så vi får väl se.

Sedan travade jag iväg ut i ösregnet och mörkret. Ner till Haga.

Här finns massor av urmysiga caféer och affärer och antikvariat.

Min kompis och jag pratade om livet i två timmar :)  Jag skulle kunna fika med kompisar hur ofta som helst (och GÖR det också!). I "yttre cirkeln" av vänner (de man träffar så där en gång i kvartalet) har jag jättemånga kompisar. Men bästisar har jag bara två. Det är så det ska vara, tycker jag :=)

Och sedan vandrade jag hem i natten.

Regnet hade slutat, men vinden var bitande kall!

Brrr....skönt att komma hem.

Annika - som värmer upp sig med en kopp te

Nu har jag varit nere i stan och kopierat upp kursmaterial för nästa vecka. Jag passade på att luncha på en kinarestaurant och fick ett mycket pinsamt skrattanfall.

En äldre herre stod vid buffén och skulle fylla en folieform. Servitrisen - som talade extremt dålig svenska - ville förklara för honom att han skulle lägga riset underst och köttet ovanpå för att få mer plats.

"På lis!" sa hon gång på gång.

(Kineser säger ju ofta "l" istället för "r")

Mannen såg ut som en fågelholk.

"På lis!" upprepade hon. "Pååååååå lis!"

Mannen bara stirrade på henne. Själv processade jag i hjärnan varför den lilla tjejen pekade på maten och tjatade om polis? Brukade polisen äta lunch här? Ville hon vi skulle ringa på polis?

När jag väl kom på det blev jag så vansinnigt fnittrig, så jag måste gå och sätta mig vid bordet och tänka på något allvarligt. (Det ser lite konstigt ut när man sitter själv och skrattar så tårarna rinner....)

Jag ber alla kineser om ursäkt för fnittret. Ni får GÄRNA skratta åt mig när/om jag försöker tala kinesiska. Det skulle garanterat vara ännu roligare!

Annika - som just kommit hem från en rejäl powerwalk och snart ska ge mig ner till stan igen för att fika med en kompis.

Vaknade till regnets smattrande. Och somnade om igen.

Gissa vad jag gjorde i natt?! Byggde skrivbord!

Jag är så enveten så det är löjligt. Det SKA bli klart!

(Man kan ju undra vad det spelar för roll. Jag kan ju ändå inte vända på det. Det är SÅ supertungt!)

Men efter diverse nyuppfunna ord och två "felbyggningar" så - simsalabim - hade jag ett upp-och-nedvänt skrivbord. Härligt! En vacker dag kanske jag kan använda det också :) (Skratt)

Läste i tidningen i går att 41% av företagen i Sverige tänker dra ner sysselsättningen detta år mot 28% i övriga världen. Bara Spanien och Chile är mer pessimistiska!

Men kära Sverige. Inte undra på att vi har så mycket varsel. Och varsel gör att folk köper mindre och företagen varslar ännu mer. Är det det berömda nordiska vemodet som klampar in eller varför är det så stor skillnad?

Annika - som tycker det räcker med kris nu. Kan vi inte göra något roligare istället? :)

Det gick fort i studion i dag.

Jag drog mina repliker ett tiotal gånger och sedan var det tack och adjö. Och in med nästa....

Vi får väl se hur det går. Det är alltid så många som söker och flertalet är ju utbildade (och arbetslösa) skådisar.

Sedan kom jag hem, slängde mig på soffan, låg och kikade på det halvfärdiga skrivbordet - och kom på att jag gjort allt fel. Det finns nämligen ett (nästan) oräkneligt antal kombinationer och variationer på det här bordet och jag kunde inte hitta just MIN variant i beskrivningen. Så jag tog en i högen och chansade....haha.

Okej, tänker inte skruva ur en enda skruv ikväll. Det får bli morgonens jobb.

Annika - inga mer svordomar och inga mer "har du hört talas om Bibeln?"-repliker i kväll!

Okejjjj, jag är redo, IKEA! Det här ska nog gå!

Ähmm....oookej....hmmm...??....vad.....?

(SHIT, vad TUNGT det var!!)

1 timme senare:

Alltså, jag kan HUR många svordomar som helst!

Jag kan sådana som inte ens finns!

Speciellt skicklig är jag när hålen i bordsskivan inte passar med hålen i underredet.

Men jag överglänser nästan mig själv när jag kommer på att jag skruvat fast underredet upp och ner. Då kan jag vinna en guldmedalj i konstiga ord!

Taraaaaaaaa!

Jag har byggt ETT BEN!

Yyiiipiiiiie!

Ja, jag vet att det inte ser mycket ut för världen, men hålen och skruvarna och de andra hålen var inte överens med varandra!

Nu är jag halvvägs och nu lägger jag ner.

Och det är inte för att jag gett upp, tvärtom.

17.00 ska jag provfilma som Jehovas Vittne.

Och efter en timme av inte-så-väldigt-religiösa-uttryck behöver jag nog komma in i min rollkaraktär (Fniss)

Jag måste försöka bli lite mer ödmjuk och väluppfostrad innan jag ger mig iväg till studion. Tror jag....

Vi hörs ikväll :)

Annika - som slängs mellan många olika personligheter i dag :)

 Ursäkta suddigt foto, det duggregnar...

Hej då, lilla soffa.

Du har varit en trogen vän i många år.

Jag har t o m sovit i dig några gånger :)

Och nu ska du till ett nytt hem. Sköt om dig!

Annika - som ska ner till stan och köpa borr