När jag gick upp halv sex i morse vräkte snön ner och min bil var försvunnen i en stor snöhög. Usch, det var inte kul att köra. Trafiken låg i 80 på stora delar av motorvägen och det tog mig tre timmar - istället för normalt 2 1/2 - att komma ner till Halmstad.

 Äntligen var jag framme och kunde köra in i ett Halmstad i vinterskrud.... 

...och rätt fram till Scandic Hallandia. (Åh, vad det är skönt med GPS så man slipper trassla!) 

Jodå, jag har kommit rätt!

Ett 30-tal konsulter och SDI-handledare från hela landet hade trotsat vädret och tagit sig till Halmstad för att delta i workshopen. Att vara konsult är ett ensligt vagabondyrke (Skratt). Det är sällan vi träffas, så när man sätter ihop ett gäng konsulter kan vi prata för evigt!!

Trots att det verkar finnas hundratals ledarskapskonsulter, så är "klicken" i mitten rätt liten. Alla känner någon som känner någon som känner mig. Eller så har vi gjort ett projekt ihop för tio år sedan. Eller så pratades vi vid på telefon för fem år sedan. Det finns nästan alltid någon form av knytpunkt.

 Den enda jag riktigt kände var Viggo och hans fru Christina.

Här sitter Viggo vid vårt bord och pysslar och klistrar :)

Vi jobbade med såväl teorier, nyheter om SDI (som nu har kommit ut även på ryska och polska!), egna övningar och massor med diskussioner. Jättetrevligt!

Och däremellan åt vi. (skratt)

Det här är vad som finns kvar på dessertbordet. 

Det här är mina underbar kollegor/vänner Berith, Claes och Thomas från Personal Strengths som höll i dagen.

Det är också dessa personer jag pratade med allra först när jag fick idén om  bokprojektet. Rättigheter är viktiga saker (speciellt som huvudrättigheterna finns i USA) och jag ville verkligen ha grönt ljus innan jag drog igång. Dessutom är det både viktigt och hedrande för mig att få ha dessa proffs som bollplank och att dom får vara med i hela processen.

Jag ser fram mot många diskussioner och samarbetsprojekt i framtiden.

TACK FÖR EN TREVLIG DAG!!

Annika - som blev glad över att alla snö var borta igen när jag körde hem

Väldigt vad det blir kväll OFTA!

En gång om dagen....

Inte klokt, ju....! :)

Denna natt får jag återigen den spännande utmaningen att försöka somna innan jag ska vakna. DET är inte lätt! (Skratt)

Och eftersom jag ska iväg tidigt och köra 15 mil till Halmstad, så kommer inget blogginlägg förrän i morgon kväll.

Ha en trevlig torsdag!

Annika - som ser fram mot morgondagen

Ibland måste man träna magmusklerna så att man orkar jaga säl.

Idag träffade jag min vän Göran, som är kyrkoherde i en församling söder om Göteborg. Göran älskar indianer och allt som är hedniskt. (Fniss). Han är en underbar präst, en sådan där som inte bryr sig så mycket om inskränkta och trångsynta regelverk. ;)

Vi satt i två timmar och pratade om LIVET. Givande, berörande och spännande. (TACK, Göran!!!)  Göran håller på att skriva en bok om en av sina förfäder och ville att jag skulle läsa den - och det gör jag gärna. Den låter så HIMLA intressant.

I alla fall fikade vi på Jungans och jag har ju lovat er ett reportage om ett av Göteborgs bästa fik med anor från 1895, då fröknarna Junggren öppnade café.

Junggrens (som aldrig kallas något annat än "Jungans" här i Göteborg) blev snabbt ett favoritställe för Stadsteaterns skådespelare. Här har alla "de stora" suttit, t ex Hjördis Pettersson och Karin Kavli (som även var teaterchef). Och här sitter dom fortfarande längs med väggarna! Det sägs att även Carl Larsson brukade fika här.

Många av dom fattigaste skådisarna, artistarna och studenterna hamnade här. Jungans var och är ett av de billigaste caféerna i stan!

FAST det ligger mitt på Avenyn!

Är ni på jakt efter goda smörgåsar är det här rätta stället!

Framförallt om ni gillar krabba, räkor och lax. Och smörgåsarna är s-t-o-r-a!

Här kan man sitta och glo på folk som strövar upp och ner på Avenyn. Det är vårt huvudnöje här i Götet....kolla på folk som GÅR. (Fniss). På sommaren är det uteservering här.

Den här målningen älskar jag. Och här i hörnet ligger Ljungans. Nästan uppe vid Götaplatsen.

Så här såg det ut längs Avenyn en gång i tiden, då husen här ägdes av överklassen och hade såväl trädgårdar som tjänstebostäder. (Jag minns trädgårdarna....så gammal är JAG!)

Numera är Avenyn bara en urtrist betong-och asfaltsgata utan någon som helst charm. (Min personliga åsikt)

Så leta er gärna hit. Förutom atmosfär, charm, perfekt spanläge, jättegoda smörgåsar och urbilliga priser har dom även stans godaste cappuccinon!

DET NI!

Annika - som hängt på Jungans sedan jag var tonåring och pluggade på Hvitfeldtska, som ligger ett stenkast därifrån

I morgon ska jag gå på kurs i Halmstad och lära mig mer om det som min nästa bok ska handla om.

SDI - Strength Deployment Inventory - är ett sätt att plocka fram sina styrkor och förstå vad det är som gör att just JAG känner mig värdefull. Alla människor har en "startknapp" som gör att vi tar ut svängarna och klarar saker vi inte gjort förr. Men alla blir motiverade på olika sätt. Därför kan det ibland vara svårt att förstå varför andra beter sig så "konstigt" (ler).

Själv utbildades jag till handledare i England för snart tio år sedan. Ibland erbjuds vi att gå på seminarier och kurser här i Sverige för att hålla igång och uppdatera vår kunskap. Och nu är det dags i morgon.

 Nu har jag suttit och gjort analysen....

Till vänster ligger alla mina BRA egenskaper.

Till höger ligger alla mina DÅLIGA egenskaper.

Fast så heter det egentligen inte, det heter "Överdrivna styrkor" eftersom våra svagheter egentligen är styrkor som vi använder på fel sätt och i fel sammanhang.

En styrka kan t ex vara att jag är hjälpsam. Men om jag är hjälpsam så att jag kväver andra och själv går in i väggen - då blir styrkan en svaghet. Alla egenskaper har bra och dåliga sidor.

Här klistrar jag in mina "Överdrivna styrkor".

Den här analysen är så kanonbra.

Jag har sett så många människor få härliga aha-upplevelser när de upptäcker att dom kanske har spelat en roll, försökt stämma in, slått knut på sig själva för att "duga". Istället för att få VARA sig själva eftersom alla duger som dom är! Den här metoden är så tillåtande och kärleksfull och positiv och....härlig!

Arbetslag kan se vilken kompetens dom saknar, vad dom ska vara vaksamma på och hur ledarskapet kan göras bättre. Så den funkar både för grupper och indivier.

Om du vill läsa mer så finns det på min hemsida under SDI.

Annika - som ska ta mig ner till stan och fika med en kompis om några timmar

"Dessa bloggar är osedvanligt charmerande och söta, inte upptagna av utmärkelser och själviskhet. Syftet är att sprida vänskap. Vårt hopp är att nya vänskapsband kommer att knytas mellan dessa bloggar, ju mer utmärkelsen sprider sig. Var snäll och ge lite extra uppmärksamhet till dessa. Kopiera in texten och bilden i din blogg och skicka sedan utmärkelsen vidare till åtta andra bloggare."

-------------------

Men jag KÄNNER ju inte åtta andra bloggare....snyft...

Mina kompisar bloggar inte. Mina släktingar bloggar inte. Min son bloggar inte. Mina kollegor bloggar inte.

HELP!

Om du tycker du förtjänar en utmärkelse, skriv något i kommentaren! Jag delar ut åtta utmärkelser!

(Skratt)

Jag älskar kroppkakor! Verkligen!

Efter två misslyckade försök att tillverka dom själv har jag krupit till korset och inhandlar dom nu färdiga.

Det första försöket skedde på 70-talet. Då bodde jag i England, hade varit hemma i Sverige och hamstrat lite svenska specialiteter och tänkte bjuda mina engelska vänner på en "svensk afton". Kroppkakor och lingonsylt. Det hade dom garanterat aldrig ätit.

Mina runda fina potatisbollar föll raskt samman i smågrus när jag lagt ner dom i vattnet. Men SHIT!!!  Å andra sidan - tänkte jag - ingen vet ju hur kroppkakor SKA se ut!

Så jag serverade kroppkakspyttipanna - "Body Cakes" - och alla tyckte det var intressant. (Som man säger när man inte gillar något.) Men till efterrätt hade jag glögg. (Ja, jag vet, underlig blandning men jag kastade in allt svenskt jag kunde hitta!)

Gästerna tyckte att den där svenska "saften" var väldigt speciell. Och god. Och inte kunde väl den vara så stark? Eller?

Jag tror aldrig jag sett folk så fulla som på den festen - någonsin!!

Nästa morgon kom ingen ihåg mina Bodycakes.

Ingen kom ihåg någonting.

I flera år pratades det på pubarna om "den svenska saften" - kanske pratar dom om det än idag. "Who knows" (ler)

Annika - som ätit upp mina bodycakes, dock utan glögg

Häromdagen tog jag med er upp till Skansen Krona.

När jag besöker gamla slott och fästningar vandrar mina tankar iväg till DEN tiden då det hände. Häromdagen, när jag la handen på den stora stenen invid fästningsporten, tänkte jag:

Vem var han? Han, som lade denna stenen?

Vad drömde han om?

Vilket sorts liv levde han?

Vad kämpade han för?

Alla dessa män som släpat alla dessa stenar i sitt anletes svett - från Stonehenge och pyramiderna till fästningar och borgar. Säkerligen var dom långt ner på samhällsstegen, många gånger utan egen förskyllan. På den tiden "råkade" man bara hamna lägst när man föddes in i "fel" familj.

Och sedan var fästningen klar, tillägnad Mr. Pampig och godkänd av Kung Ännu Pampigare. Ingen av dom hade fått sina händer smutsiga.

Uppe på Skansen Krona står det att fästningen byggdes under ledning av Olof Örnehufvud, ritad av Erik Dahlbergh.

Men själv är jag mycket mer intresserad av han, som la den där stenen närmast ingången.  Han, och många andra, som aldrig någonsin fick sitt namn inristat i historien.

Vem var han?

Fick han ut någonting av sitt liv?

Blev han lycklig?

Annika - som kanske skulle ta och skriva en bok om en av dom där männen...

Vilka var dom, som släpade alla dessa stenar miltals?

Brydde dom sig ens om Stonehenges funktion?

Blev dom sporrade av dåtidens "överstepräster"?

Eller skrämda av "budskap från gudarna"?

Kanske var dom bara trälar? Livegna? Fångar?

I flera år har jag suttit och jobbat vid köksbordet med papper överallt. Nu är jag trött på det, så nu ska jag fixa mig ett kontor. Inne i mitt vardagsrum!

Det började väldigt bra i våras. Köpte ny soffa, möblerade om - och sedan flyttade jag till landet och....tja, det hände inte så mycket mer. Men NUUU, nu är det dags igen! Måste ha ett skrivbord!

IKEA - here I come!

PROPPAT med folk!
Men hallå...ska inte folk vara fattiga nu efter julen???!

Hittar ett skrivbord i alla fall. Det blir utmärkt.

Tar mig ner till lagret (och stoppar ner några småsaker i kassen på vägen ner...hihi)

Kollar på dataskärmen vilket fack jag ska till.

Men...va...bordet ser inte likadant ut som det jag såg på andra våningen!

SUCK - måste hitta någon att fråga.

Hittar "Informationen". Tio personer i kö. "Vi har stått här i EVIGHET!" säger en dam. Ingen bakom disken. Ingen annan att fråga heller.

Blir trött.

Blir kissenödig.

Regriderar till fem år. Ställer obstinat min vagn med småsaker i ett hörn. Där står redan åtta vagnar från andra obstinata femåriga vuxna.

Tycker lite synd - men bara LITE - om IKEA-personalen som ska köra tillbaka alla varor som folk lämnat i vagnarna.

Går upp till andra våningen igen.

Funderar på att äta lunch.

Efter att ha sett kön....nä, vill inte ge mig in i den gröten.

Hittar en jättetrevlig tjej vid skrivbordsavdelningen som skriver ut alla instruktioner till mig. Måste samla ihop Galant Skrivbord från fyra olika fack.

Ooookej....! Hade aldrig fixat det på dataskärmen där nere.

Springer ner till lagret igen.

Kan jag bära hem Mr. Galant själv, tro?

Tror INTE det, nä....!

20 kg och fasansfullt stor!

Går tillbaka till kön vid Informationen.

Det är nu 20 personer framför mig.

"Måste man stå här om man vill ha hjälp?!" frågar en kille och ser helt förskräckt ut.

Ja, det måste man. Står snällt och troget en halvtimme och får sedan hjälp att boka hemkörning.

Räddar min vagn som står kvar bland alla andra vagnar.

Jag har nu mognat från fem år till förnuftig kvinna i övre medelåldern.

Och jag ska banne mej betala min lampa á 35:- och mitt ljus á 10:- !

Köar en halvtimme till i kassan.

Åker hem.

Min son ringer och säger att jag köpt fel skrivbord, han har sett ett mycket snyggare på IKEA som hade passat perfekt.

Det är inte för sent att byta.

Snart ska jag till IKEA igen. Hurraaaaaaaa!!!! :)

Annika -  som undrar om ni ibland känner att ni springer runt i ett hamsterhjul??! Det gör JAG!

Min 35:- lampa.

Lite för hög, tycker jag.

Får väl behålla den till nästa gång jag besöker IKEA.