Ivkäll ska jag se Edward Scissorhands. Den går 20.00 på Kanal 4+.

Jag missade totalt den stora succén när filmen kom 1990, trodde nog att det var nån ointressant ungdomsfilm. Inget för mig, liksom.

Sedan såg jag den för några år sedan och blev totalt överrumplad. Vilken film! Och så mycket känslor den väckte! Jag fick bara en stor klump i magen, den berörde verkligen på djupet.

Det där med utanförskap.

Mobbning.

Att vara annorlunda.

Att inte höra till.

SÅ mycket symbolik och så mycket tankar.

Och som alltid är ju Johnny Depp helt magnifik.

Det får bli min lördagskväll......Edward först och sedan Wallander.

Annika - som suttit med pappersjobb  i två timmar men "glömde" städningen. Äh, får väl kommendera ut Roombie :)

Idag läser jag att bonusregnet fullkomligt haglar ner över massor med chefer. Trots kristiderna. Några chefer har solidariskt valt att avstå från sin bonus. Nordeas VD avstår i hela 120 dagar!

Och DÅ undrar jag - vart går pengarna istället? Är det så att företaget tänker att "Okej, vill Kalle inte ha miljonerna ger vi dom till Bettan!" Jag har nämligen svårt att tro att pengarna omfördelas till de som behöver dom bäst. Jag tror de ramlar ner i andra fickor. På de som behöver dom minst.

Äh, chefer, TAG era bonusar!! Buga och tacka! Avsätt sedan hela/halva bonusen till Läkare utan Gränser, Röda Korset, Greenpeace, Amnesty - vad ni än känner för. DÅ gör pengarna mer nytta än att dom bara omfördelas i bolaget. Så hade JAG gjort. Och då måste det ju vara rätt (fniss)

För övrigt skänker jag en extra tanke till minnet av Ingemar Johansson, som avled igår. Jag minns den där natten i juni 1959. Jag, mamma och mormor satt uppe ute på landet och lyssnade till en knastrande radio som meddelade att Ingo hade vunnit! Jag var sju år. Den sommaren drack vi en sötsliskig kolsyrad läskedryck som hette INGO. Till världsmästarens ära.

Vila i frid, Ingo! Du var verkligen en stor idrottsman!

Annika - som powerwalkat och nu ska städa och fixa lite jobbgrejor

Jag har tänkt en hel del på kvällen när jag körde hem från Falsterbo. Torsdag kväll. Det började redan efter några mil på E6:an. Folk körde som idioter. Har nog aldrig varit med om något liknande.

Gång på gång inträffade det att jag låg i ytterfilen och någon knäppgök i innerfilen plötsligt kastade sig ut till vänster för att köra om. Utan att blinka, utan att - tydligen - kolla i sidospegeln. Jag fick hoppa på bromsen tre gånger.

Några mil senare skulle jag själv köra om när en bil utan lyktor kom rusande i vänsterfilen. Jag såg den inte och var så HIMLA nära att köra in i den, så jag fick bara slänga mig in till höger. Hade hjärtklappning i flera kilometer.

Så där fortsatte det. Massor av incidenter och väjningar runt omkring mig.  "Vad är det som HÄNDER i kväll?" sa jag högt. Det var som om en stor, svart ångestboll låg över hela motorvägen. "Det kommer att smälla snart!" tänkte jag.

Mycket riktigt! En gräslig olycka inträffade i motsatt körfält några hundra meter framför mig och jag tackar Gud för mitträcket som bilarna brakade in i! Annars hade de flugit över till min sida. Jag svepte ju bara förbi och undrar fortfarande hur det gick för alla inblandade. "Låt mig komma hem helskodd!" tänkte jag gång på gång. Det kändes som om precis vad som helst kunde hända!

Ungefär i höjd med Halmstad försvann "det svarta" och allt flöt på bra hela vägen hem. Så konstigt! Det var riktigt, riktigt otäckt! Och jag vet inte vad det berodde på.....Har kört tusentals mil i mina dagar, men aldrig varit med om något liknande. Isch!

Annika - tack, tack för att allt gick bra!

E6:an i Skåne