Direktlänk till inlägg 28 januari 2009

Äventyrlig resa till Falsterbo

Av Annika - 28 januari 2009 19:55


Nu är jag ÄNTLIGEN framme. Det kändes så långt idag, trots att det "bara" var 35 mil. Jag blev sååå himla toanödig på slutet och ville samtidigt hitta något att äta. Men allt som svepte förbi mig längs vägarna var McDonalds och Burger King.  Som jag inte alls kände för idag.


Till slut var behoven väldigt trängande (inte matbehoven utan de andra behoven), så jag svängde av från motovägen eftersom jag såg en M-skylt. Kom in på en stor och väldigt mörk parkeringsplats. Okej, men var fanns restauranten?


Den gigantiska M-skylten såg jag ju, så jag körde dit. Rätt fram till skylten. Ingen restaurant. Inte nånstans!!!


Jag stod UNDER skylten, ensam i natten, och var så jäkla toanödig och hungrig och det fanns bara ett gigantiskt M. Bara för att reta mig tror jag. Det var egentligen hysteriskt roligt. Så här efteråt ser jag humorn i det. Men just då höll jag på att pissa på skylten....bokstavligt talat.


Till slut tog jag mig ut från parkeringsplatsen, körde runt ett tag och hittade M-restauranten några hundra meter därifrån. Den var mörklagd fast den var öppen, himla märkligt.


Rusade in på toa. Har ni märkt hur oooootroligt nödig man blir den där sista minuten, när man vet att lättnaden är nära?! Precis så var det.


Rent desperat ryckte jag upp dörren, bara för att se en liten tjej som vände sig om och sa: "Mamma är där inne med min lilla syster." (Det fanns bara en toalett).


Så där stod jag. Och stod. Och stod. Hörde mamma prata med den lilla flickan:

"Men kommer inte bajset nu då?!"

 "Nääää"

 "Nehej, då försöker vi igen".

Fem minuter senare (TRO mig, det kändes som fem timmar!) fortsatte konversationen:

"Har du inte bajsat än?"

 "Nääää"


Till slut valde jag mellan tre alternativ:

- pissa i handfatet

- gå in till männens toa

- skrika högt: "Men bajsa nu för faaaaaaan, jäkla unge!!!"

(Ser ni, mitt rätta jag kommer fram när det är kris!)


Jo då, ungen kom ut till slut. Obajsad. Haha, rätt åt henne!

 


 Nu är jag på hotellet i Falsterbo.

Det är liksom "världens ände." LÄNGST söderut på västra kusten. 

 

  

Kolla, vad fint det ligger!!


Jag tror det är underbart fint här. Ser inte så mycket i mörkret. I morgon jobbar jag åtta till fem och sedan ska jag köra 35 mil hem igen och får inte se NÅGOT av denna vackra plats. Suck....Så där är det alltid....


Okidoki, guys. Nu ska jag förbereda lite för kursen, så hörs vi i morgon kväll.


Annika - ååååh, vad skönt det var att krypa ner i sängen....





 
 
Ingen bild

chris

28 januari 2009 21:46

Ja, så där är det "alltid"! Var jag där egntligen? Finns den platsen? Varför får jag "aldrig" se? Varför "MÅSTE" jag alltid skynda mig tillbaka? Vet du vad; jag kom på att det inte var så himla nödvändigt att alltid skynda mig. Dom(?) som väntade hade gärna väntat några sekunder till! Jag hade kunnat tillföra så mycket mer OM jag tagit mig lite tid! Varför inte pröva?! Platsen ser spännande ut!

 
Ingen bild

Annika

28 januari 2009 22:16

Ja du, Chris....
Fredag morgon halv sju ska jag iväg upp till Vänersborg. Så jag tänkte ju hinna sova några timmar innan jag sticker igen :)

Inte mycket tid att ta på. Suck.

Tyvärr är det inte alltid som kursdeltagare och åhörare gärna "väntar lite extra" på kursledaren. Och ska man stanna en dag till så ooops, där rök en tusenlapp till för hotellövernattning.

Men när man är LEDIG är det ju en annan femma förstås! Och då har jag aldrig speciellt bråttom hem :)

 
Ingen bild

chris

29 januari 2009 11:50

Vist,visst, jag vet; ibland kör det ihop sig fullständigt. Självklart skall man inte "låta någon vänta". Visst kan det svida med en extra tusenlapp. Du vet självklart givetvis bäst hur din praktiska tillvaro ser ut. Är vi alltid utelämnade till andras styrande och ställande? Kan man själv påverka sin tillvaro?
För min del upptäckte jag att det oftast var jag själv som var överoptimistisk i MIN EGEN planering. Kunde planerat det lite bättre så att jag fick en möjlighet att andas. Det var jag själv och inte min omvärld som tvingade mig in i stressen. Får anlita något proffs...som kan hjälpa mig att organisera det bättre. Om du stressar ihjäl dig; hur skall det då gå för oss när din bloggsida inte finns kvar?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Annika - 27 juni 2010 16:53

När jag startade denna blogg för drygt två år sedan hade jag som mål att skildra produktionen och tryckningen av min bok "Kvinnan i Klippan." När boken kom ut skulle jag sluta blogga. Trodde jag. Ha ha. Men bloggen ville annorlunda. Dessutom ...

Av Annika - 27 juni 2010 10:09

  Kunde inte sova i natt. Kände mig  "konstig" och svettig. Men speciellt varmt var det ju inte.   Vid halv fyra tiden var jag uppe och funderade på att kanske ta en nattlig promenad. Till slut, vid femtiden, gled jag in i dimmornas land och ...

Av Annika - 26 juni 2010 18:04


  Lade mig i Slottsskogen med min lilla picknick och försökte få färg på de kritvita benen. Och ansiktet. Där låg jag i två timmar - tills jag kände hur det började göra ont på läppen, precis där jag brukar få munsår. Neeeeeej!! Nejnejnejnejnej! Ja...

Av Annika - 26 juni 2010 11:51

  Flås...flås...flås...flås...   Har powerwalkat runt Slottsskogen och tittat på resterna av midsommarfesten. Vi var dock en hel hög med hurtiga motionärer som forsade fram mellan träden :)   Lagom varmt just nu. Men hettan kommer nog a...

Av Annika - 26 juni 2010 10:05


         God morgon!Hoppas ni vaknar utan baksmälla :)   Himlen är knallblå! Men i går kväll var det svarta moln på himlen och en kraftig blåst. Och KALLT. Så jag vet inte hur det gick för utomhusfirarna.   Läste att det förr i tiden ...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<< Januari 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Gästbok


Skapa flashcards