Nu är jag ÄNTLIGEN framme. Det kändes så långt idag, trots att det "bara" var 35 mil. Jag blev sååå himla toanödig på slutet och ville samtidigt hitta något att äta. Men allt som svepte förbi mig längs vägarna var McDonalds och Burger King.  Som jag inte alls kände för idag.

Till slut var behoven väldigt trängande (inte matbehoven utan de andra behoven), så jag svängde av från motovägen eftersom jag såg en M-skylt. Kom in på en stor och väldigt mörk parkeringsplats. Okej, men var fanns restauranten?

Den gigantiska M-skylten såg jag ju, så jag körde dit. Rätt fram till skylten. Ingen restaurant. Inte nånstans!!!

Jag stod UNDER skylten, ensam i natten, och var så jäkla toanödig och hungrig och det fanns bara ett gigantiskt M. Bara för att reta mig tror jag. Det var egentligen hysteriskt roligt. Så här efteråt ser jag humorn i det. Men just då höll jag på att pissa på skylten....bokstavligt talat.

Till slut tog jag mig ut från parkeringsplatsen, körde runt ett tag och hittade M-restauranten några hundra meter därifrån. Den var mörklagd fast den var öppen, himla märkligt.

Rusade in på toa. Har ni märkt hur oooootroligt nödig man blir den där sista minuten, när man vet att lättnaden är nära?! Precis så var det.

Rent desperat ryckte jag upp dörren, bara för att se en liten tjej som vände sig om och sa: "Mamma är där inne med min lilla syster." (Det fanns bara en toalett).

Så där stod jag. Och stod. Och stod. Hörde mamma prata med den lilla flickan:

"Men kommer inte bajset nu då?!"

 "Nääää"

 "Nehej, då försöker vi igen".

Fem minuter senare (TRO mig, det kändes som fem timmar!) fortsatte konversationen:

"Har du inte bajsat än?"

 "Nääää"

Till slut valde jag mellan tre alternativ:

- pissa i handfatet

- gå in till männens toa

- skrika högt: "Men bajsa nu för faaaaaaan, jäkla unge!!!"

(Ser ni, mitt rätta jag kommer fram när det är kris!)

Jo då, ungen kom ut till slut. Obajsad. Haha, rätt åt henne!

 Nu är jag på hotellet i Falsterbo.

Det är liksom "världens ände." LÄNGST söderut på västra kusten. 

Kolla, vad fint det ligger!!

Jag tror det är underbart fint här. Ser inte så mycket i mörkret. I morgon jobbar jag åtta till fem och sedan ska jag köra 35 mil hem igen och får inte se NÅGOT av denna vackra plats. Suck....Så där är det alltid....

Okidoki, guys. Nu ska jag förbereda lite för kursen, så hörs vi i morgon kväll.

Annika - ååååh, vad skönt det var att krypa ner i sängen....

Här är jag nu, på hotellet i Mullsjö. Och här är det snö :=)

Vi har haft ett mycket givande möte sedan elva i morse och brainstormat så att det riktigt osat om det! Nya idéer och massor med kreativitet inför framtiden tillsammans med konsulter från Halland och Småland.

Så nu får vi se vad framtiden bär med sig. Ett steg i taget.

Nu ska jag ge mig iväg på min långa resa till Falsterbo.

Jag HOPPAS det finns trådlöst på hotellet. Annars kommer jag att lysa med min frånvaro till i morgon kväll. :)

Annika - som är redo att ge mig söderut