Grattis till din nya post, Obbe!

Känn ABSOLUT ingen press!

Vi är miljoner, miljarder som hoppas på en bättre värld.

Om du kunde få slut på kriget nere i Irak vore det toppenbra.

Och så kan du väl fixa problemen i Gaza, medan du ändå är på den sidan.

Äh, va fan, stoppa ALLA krig, vet ja!

Och sedan miljöproblemen. Du vet, Amerika hänger inte riktigt med! Kan du liksom gasa lite! Ja, inte gasa som i giftig gas, utan trampa på gaspedalen så att ni hinner med resten av världen. Tack!

Minoriteter. Känn ingen press, alltså. Men se till att indianerna får upprättelse och för fffff-n be dom om ursäkt. Hur svårt kan det va´? Australien har gjort det, Kanada ha gjort. Säg bara: "Sorry!" Sååå lätt. Och alla andra minoriteter också, förresten. All rasism, faktiskt. All rasism kan du väl fixa bort?

Obbe, ni klantade ju liksom till det i USA. Banker och lån och sånt där och just nu är vi många här i Sverige (det är inte samma sak som Schweiz, Sverige ligger i Skandinavien) som ligger risigt till. Jag har jättedåligt med jobb, kan du fixa det? Du kan väl se till att börserna där borta skjuter i höjden och att ALLA köper Volvo? Kan du försöka ordna det? Rätt snabbt också.

Känn inte att hela världens öde vilar på dina axlar, absolut inte!

Men om du kan försök fixa lite världsfred och bättre miljö och en kanonekonomi så vore det ju....bra. Kan du försöka, i alla fall?

Lycka till, Obbe! Som sagt, känn ingen som helst press!
KRAM från oss miljoner och miljarder som väääääääntaaaaar.....!

Annika - plötsligt känns alla förväntningar man själv haft på sig i livet väldigt små....

Annika - nöden har ingen lag.....  Vad gör man??!

Det känns som om jag springer runt i lera.

Eller i kolasmet.

Det är sååå seeeeegt.....

Jag har spritt ut en massa frön i den där leran, men dom bara ligger där.

Jag vet inte vilket frö jag ska vattna.

Just nu går jag bara runt och skvätter lite vatten här och där.

Vilket frö har bäst förutsättningar att växa?

 FRÖ I LERA

I morse beslutade jag mig för att vattna "resan-till-Tanum-fröet". Letade på nätet och ringde en massa vandrarhem, men fick inte svar någonstans. (Jo, jag vet att dom inte är öppna nu, men det brukar alltid finnas någon kontaktperson.)

Till slut fick jag tag i pensionatet på Malmön - som var fullt EN ENDA helg, naturligtvis helgen 9-10 maj!  Men....va....hur....??! SHIT! DubbelSHIT!

Så då tänkte jag vattna "filmmanus-fröet" i stället. Har inte hört ett ord från filmbolaget. Antingen ville dom bara bli av med mig eller så har dom skitmycket att göra. Letade och skrev och mailade ut till massor av filmbolag. Nu är det bara bombardemang som gäller!

Jehova Vittnes-rollen gick till någon annan. Spelar ingen roll - särskilt som jobbet var obetalt (!) - men jag hade i alla fall fått något att göra....

Gud, jag har MYROR i kroppen! Usch. Gick ut och gick i två hela timmar för att försöka få bort dom.   

IRRITERANDE MYRA

Men det finns ljuspunkter.

Mitt i all lera och kolasmet, så trillade det igår in TIO föreläsningar! Sex stycken bokade och fyra preliminära. En kund hade bokat mig för ett uppdrag i september - sju föreläsningar på tre dagar. Ooooohhh, det blir tufft! 

Det kanske finns ett liv efter krisen? 

STORT megatack till min agentur som säljer mig och bokar mig.

Ni är SÅ goa och SÅ proffsiga och SÅ underbara.

Just nu är ni mitt ljus i kolasmeten. (Skratt)

 LJUS I MÖRKRET

Annika - letar efter myrutrotningsmedel

På tal om språkförbistringar, som jag bloggade om i går, kom jag plötsligt ihåg vad mina indianvänner berättat för mig.

För ett 50-tal år sedan insåg en ung Hollywood-regissör att man kanske kunde ha riktiga indianer som spelade indianer i filmerna. Istället för italienare och mexikanare.  Så killen hyrde in en hög med Navajoindianer för några scener, gav dom ett manus och bad dom säga replikerna på sitt eget språk. Nytänkande - och kontroversiellt, förstås!

Filmen gick upp på bio och blev snabbt en "hit". Ingen förstod riktigt varför alla Navajoindianer som såg den fullkomligt låg dubbbelvikta över sätena och skrattade så att dom grät. Ingen av indianerna i filmen hade nämligen hållit sig till manus. Istället sa dom: "Den här regissören är ett stolpskott!" "Vilken jäkla dålig film!" "Och inte har vi fått betalt heller!" Men dom log när dom sa det, så ingen anade något....

Just därför var vi lite oroade när vi klippte ihop vår film och tog med delar där Arvol pratar Lakota - utan att ha en aning om vad han sa. Kanske skrattar dom ihjäl sig "over there"...

(Kommer tyvärr inte ihåg vad Hollywood filmen hette. Men än i dag pratar indianerna om den där filmen....det måste varit tidernas spex!)

Annika - man måste vara för-sik-tig när man ger indianer fria tyglar...hihi... Dom har en totalt SJUK humor!