Helene hade målat av Göran Persson på flera tavlor - tillsammans med Tony Blair och Bush och Saddam Hussein och Kofi Annan och många andra. Det var väldigt symboliskt och satiriskt.

Och så här kan man också se Persson:

Tänk att den här lilla soldaten skulle bli stadsminister (Ler)

Annika - nä, nu kopplar jag ner och går och kollar Körslaget...

Idag har jag varit på vernissage tillsammans med några kompisar. Jag brukar faktiskt aldrig gå på vernissage. Men denna gång hade jag fått inbjudan av Folkes fru, Helene Wedel, som är konstnär. (Folke är alltså filmproducenten som jag gjort "Spirits for Sale" med.)

 Vernissagen gick av stapeln i Partille, en kommun utanför Göteborg. Här finns en gammal herrgård med anor från 1300-talet, även om själva byggnaden vi ser idag är byggd på 1700-talet. Och här håller Partilles Konstförening till.

En skylt utanför visar att vi är på rätt väg.

Massor av folk kom!

Det var riktigt roligt att mingla runt. Jag träffade en del filmfolk jag kände och även f d kursdeltagare till mig.

Här ser ni den lyckliga konstnärinnan Helene i mitten tillsammans med sin man, Folke. Givetvis med kameran i högsta hugg :)

Helene gör motiv som är både andliga och symboliska. Som betraktare får man själv känna efter, tänka och uppleva. Efter ett tag ser man mer och mer detaljer i konstverket.

Den här gillade JAG - den heter "Väsen". Och den är full av väsen, kände jag....

(Den är mycket finare i verkligheten, fotot gör inte färgerna rättvisa.)

Den här var också fin - "Pärldykarna", heter den.

Konstnärinnan - som har all anledning att vara stolt!!

För er som bor i trakten och är intresserade - åk gärna dit och besök utställningen.  Det finns (givetvis) många fler konstverk att se! Utställningen pågår t o m 1/2, tisdag, torsdag och på helgerna.

Annika - som tycker det var jättekul att äntligen få se Helenes konstverk!

Kopplat till mitt förra inlägg kom jag att tänka på alla misslyckade restaurantbesök man haft. En del blir ju rätt roliga. Efteråt!!

En gång fick jag och en kompis sitta och vänta i evighet på maten vi beställt. När den till slut dök upp smakade den pyton!

Så jag kallade på servitrisen och sa (artigt): "Ursäkta, men det här smakar väldigt konstigt!" Hon stirrade surt på mig:

"Ja, det är många som har sagt det!" sa hon och gick.

?????????!!

Jag trodde faktiskt det var dolda kameran. Man blir liksom förstummad!

Så jag kallade på henne igen, upprepade vad jag sagt varpå hon svarade:

"Det ska smaka så där!"

"Men om alla gäster klagar kanske ni ska sluta att erbjuda den här rätten?" 

Hon stirrade jätteilsket på mig, snörpte ihop munnen och utbrast sedan:

"Kocken har faktiskt brutit armen!! Hur lätt tror du att det ÄR?!"

Varpå hon vände ryggen till och smattrade iväg på sina skarpa klackar.

Ja, inte vet jag, men min kompis och jag fick världens skrattanfall. Vi bara skrattade och skrattade. (Antingen DET eller så går man ut i köket och bryter andra armen på kocken.)

Vi lämnade maten på tallrikarna och vi lovade oss själva att aldrig gå tillbaka till DEN krogen mer.

Men vi fick oss ett gott skratt.

Och jag undrar fortfarande om det inte var dolda kameran.....

Annika - som alldeles snart ska rusa ut till bilen för transport till några kompisar