Tja, det blev ingen pizza i alla fall. Men det var nästan....

När jag smakade av såsen funderade jag på att hälla ut den och göra en vanlig brunsås istället. Men äh, har man nu börjat får man väl löpa linan ut.

Och ser man på! Tillsammans med riset och kycklingen blev det faktiskt riktigt gott.

Det är en speciell och annorlunda smak som påminner om thaikyckling. Om du gillar sötman som finns i thaimat kommer du säkert att gilla det här.

Kanske inte på min Tio i Topp-lista, men helt okej.  Och lite roligt om man letar efter nya smakupplevelser.

 Till såsen blandar du ihop

2 dl creme fraiche

2 dl julmust

1 hönsbuljongtärning eller några msk kycklingfond

1 tsk malen ingefära

1 tsk rosmarin

1 msk soya

Bryn 3 - 4 kycklingfiléer, häll över såsen och låt det hela koka i c:a 10 minuter i en stekpanna med lock.

Servera med jasmineris (tror jag är godast) och en sallad.

Annika - som just vinkat av min son (han ska på kurs i Stockholm och sedan på skidresa) (Fast VINKAT har jag ju inte riktigt gjort....jag bara sa så....)

Var ute och gick en timme.

Men fy fffffff-n vad ruggigt det var!

Iskallt och disigt med en vind som går genom märg och ben.

Håller just nu på pröva ett nytt recept eftersom min son kommer på middag om en timme. Det är den stackaren jag experimenterar på. Samt mina bästa vänner. Som fortfarande är mina bästa vänner.

Jag gör julmustkyckling.

Om ni tycker det låter konstigt så är det inget mot vad det ser ut!

Det bubblar och fräser nere i creme fraichen.

Ser mer ut som Harry Potter-sås än något annat....

Folk påstår att den här maträtten är jättegod.

Om det stämmer kommer ett recept senare i kväll.

Om det inte stämmer så....kommer inget recept. För då har jag fått gå ut och köpa pizza till min son :)

Dessutom hittade jag en bok.

2009 års bok.

365 sidor och bara 10 1/2 av dom är ifyllda.

Är det inte fantastiskt att vi har så många sidor KVAR att fylla i? :)

 Annika - på färd mellan bubblande kycklingsås och Jack Sparrow

Oj, vad jag sov länge idag.

Alldeles för länge, jag som hade börjat få in en viss "rytm" i dygnet. Men idag är det mörkt och grått och trist här i Götet.

Satt och tittade på Wallander i går kväll.

Min indiankompis (Cheyenne) hade förfasat sig över just den här filmen. (Hon befinner sig i Belgien f n och Wallander visas över stora delar av Europa just nu) I filmen fanns en förståndshandikappad man som dyrkade Sitting Bull och klädde ut sig till indian inför ett bankrån. Och sedan sprängde sig själv i luften.

Jag tyckte väl inte det var så farligt.....mannen framställdes ju som knäpp!

Ibland tycker jag det blir "too much" irritation.

"Kränkt" har börjat bli ett modeord som jag själv tycker används alldeles för ofta och alldeles för mycket. Om man känner sig "kränkt" för precis ALLT kommer folk inte att ta en på allvar när de verkliga, kränkande incidenterna inträffar.

Jag återgår till min dator istället.

På mitt skrivbord finns just nu......

...Jack Sparrow (Fniss)

Jag byter skrivbordsbild varannan vecka.

Av någon väldigt outgrundlig och mystisk anledning kommer Jack Sparrow tillbaka gång på gång.

Undrar om de riktiga piraterna känner sig kränkta över att dom framställs som romdrickande, knäppa flummisar?

Själv känner jag mig kränkt över att det inte finns tillräckligt med mjölk i mitt kylskåp just nu. Och att ingen serverar mig kaffe.

Jag tycker det är kvinnoförtryck!! Faktiskt!

Annika - kaffeabstinenskränkt martyr

PS Jag känner mig även kränkt över att jag inte får träffa Jack Sparrow på riktigt. Väldigt, väldigt kränkt!