Alla inlägg den 6 januari 2009

Av Annika - 6 januari 2009 16:25


"Dessa bloggar är osedvanligt charmerande och söta, inte upptagna av utmärkelser och själviskhet. Syftet är att sprida vänskap. Vårt hopp är att nya vänskapsband kommer att knytas mellan dessa bloggar, ju mer utmärkelsen sprider sig. Var snäll och ge lite extra uppmärksamhet till dessa. Kopiera in texten och bilden i din blogg och skicka sedan utmärkelsen vidare till åtta andra bloggare."


-------------------


Men jag KÄNNER ju inte åtta andra bloggare....snyft...

Mina kompisar bloggar inte. Mina släktingar bloggar inte. Min son bloggar inte. Mina kollegor bloggar inte.

HELP!


Om du tycker du förtjänar en utmärkelse, skriv något i kommentaren! Jag delar ut åtta utmärkelser!

(Skratt)

Av Annika - 6 januari 2009 16:07



Jag älskar kroppkakor! Verkligen!

Efter två misslyckade försök att tillverka dom själv har jag krupit till korset och inhandlar dom nu färdiga.


Det första försöket skedde på 70-talet. Då bodde jag i England, hade varit hemma i Sverige och hamstrat lite svenska specialiteter och tänkte bjuda mina engelska vänner på en "svensk afton". Kroppkakor och lingonsylt. Det hade dom garanterat aldrig ätit.


Mina runda fina potatisbollar föll raskt samman i smågrus när jag lagt ner dom i vattnet. Men SHIT!!!  Å andra sidan - tänkte jag - ingen vet ju hur kroppkakor SKA se ut!


Så jag serverade kroppkakspyttipanna - "Body Cakes" - och alla tyckte det var intressant. (Som man säger när man inte gillar något.) Men till efterrätt hade jag glögg. (Ja, jag vet, underlig blandning men jag kastade in allt svenskt jag kunde hitta!)


Gästerna tyckte att den där svenska "saften" var väldigt speciell. Och god. Och inte kunde väl den vara så stark? Eller?


Jag tror aldrig jag sett folk så fulla som på den festen - någonsin!!


Nästa morgon kom ingen ihåg mina Bodycakes.

Ingen kom ihåg någonting.

I flera år pratades det på pubarna om "den svenska saften" - kanske pratar dom om det än idag. "Who knows" (ler)


Annika - som ätit upp mina bodycakes, dock utan glögg



Av Annika - 6 januari 2009 10:16


Häromdagen tog jag med er upp till Skansen Krona.


När jag besöker gamla slott och fästningar vandrar mina tankar iväg till DEN tiden då det hände. Häromdagen, när jag la handen på den stora stenen invid fästningsporten, tänkte jag:

Vem var han? Han, som lade denna stenen?

Vad drömde han om?

Vilket sorts liv levde han?

Vad kämpade han för?



Alla dessa män som släpat alla dessa stenar i sitt anletes svett - från Stonehenge och pyramiderna till fästningar och borgar. Säkerligen var dom långt ner på samhällsstegen, många gånger utan egen förskyllan. På den tiden "råkade" man bara hamna lägst när man föddes in i "fel" familj.


Och sedan var fästningen klar, tillägnad Mr. Pampig och godkänd av Kung Ännu Pampigare. Ingen av dom hade fått sina händer smutsiga.

Uppe på Skansen Krona står det att fästningen byggdes under ledning av Olof Örnehufvud, ritad av Erik Dahlbergh.


Men själv är jag mycket mer intresserad av han, som la den där stenen närmast ingången.  Han, och många andra, som aldrig någonsin fick sitt namn inristat i historien.

Vem var han?

Fick han ut någonting av sitt liv?

Blev han lycklig?


Annika - som kanske skulle ta och skriva en bok om en av dom där männen...



Vilka var dom, som släpade alla dessa stenar miltals?

Brydde dom sig ens om Stonehenges funktion?

Blev dom sporrade av dåtidens "överstepräster"?

Eller skrämda av "budskap från gudarna"?

Kanske var dom bara trälar? Livegna? Fångar?

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<< Januari 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Gästbok


Skapa flashcards