Jag promenerade ner till stan igen, träffade min kompis Eva och vi fikade på Café Vanilj (jizzez, så mycket folk i stan och på alla fik!).

Hamnade på biopalatset IGEN.

Den här gången blev det "The Duchess" med Keira Nightley.

Den handlar om Lady Dianas släkting på 1700-talet, Georgiana, Duchess of Devonshire.

Hennes man tog hennes bästa väninna som älskarinna och man kunde inte låta bli att jämföra med Prins Charles. Det var precis samma sak och Diana hade ju helt rätt när hon sa: "Vi var tre stycken i vårt äktenskap."

Tydligen går det i släkten. Fast förr i tiden kunde ju kvinnan inte skiljas.

Annika - som tycks ha kommit in i en bioperiod...

Idag kom jag äntligen iväg på en powerwalk.

Åh, vad skönt!

Problemet var bara att det var väldigt halt här och var.

På vissa ställen blev det inte så mycket "power", det blev mest ett "trippande" :)

Ibland är det svårt att veta vad man ska ta på sig när man powerwalkar/joggar på vintern. Det är så himla kallt när man kommer ut och så jäkla svettigt när man är på väg hem.

Men jag har världens bästa träningsoverall!

Säga vad man vill om Försvaret, men dom kan göra KLÄDER!

Den här overallen har jag haft  20 år (!), tvättat oräkneliga gånger och den är fortfarande som ny. Inte ens en söm har gått upp! Här snackar vi om kvalitet! Och så är den nästan lite "magisk", för den håller alltid rätt temperatur.

När jag tränade i den här på 80-talet brukade karlar komma fram till mig och säga: "Jaså, har du fått låna din mans träningskläder?!" 

Ha! Ha! Ha! POFF! (Rak höger)

Hehe, nää, jag gav dom bara mitt bästa, iskalla skorpionleende.

På väg ut (ser ut som en Michelingubbe....haha)

Annika - nedslängd  i soffan med en välförtjänt kaffe.

Okej, okej....får väl berätta hemligheten, då.....

Om felet i filmen, alltså.

När jag kör fram till Arvol Looking Horses hem parkerar jag bakom en mörk bil. I nästa scen, där jag går ut ur bilen, står min bil plötsligt parkerad bredvid samma bil. Oooops!

Här sitter jag på Arvols "terass" 

Alldeles bakom knuten, in till höger, finns "The White Buffalocalf Pipe"

Så går det när man tar om och tar om och tar om scenerna och inte har någon scripta. Eller så var det väl snarare så att JAG var scriptan. Jag var ALLT - utom regissör och filmare. (Skratt)

Alldeles speciellt var jag "lugna-ner-arga-indianer-ansvarig". Urrrrk! Det var riktigt läskigt några gånger, men det slutade ju alltid bra.....

Annika - som minns hur jag många gånger trodde att hela filmprojektet skulle rasa.....