Ibland Googlar jag mig själv. Ja, jag vet, det är jätte-ego. Haha! Men det är så himla spännande att få veta saker om sig själv som man inte visste. Jag har hittat alla möjliga, konstiga påståenden.

Det värsta var när filmen kom ut och när Arvol var här, för då var det rena hatkampanjer mot mig på nätet. Fast nu såg jag att LITE finns kvar. Som den här. Väldigt intressant epitet på mig: "Maria Magdalena fast tvärtom." Oookej.....?  Tydligen är jag kär i Al, apachekillen i filmen. (Jaha?? Det hade jag ingen aning om.) Vi kallas indianvärldens Bonnie and Clyde. Haha, kul, jag gillade den filmen!

Det roligaste var nog alla inlägg förra året, där det stog att jag utnyttjade en stackars gammal man som inte visste bättre, d v s Arvol Looking Horse. Gud, vad jag och Arvol skrattade åt det där när han var här. Vi satt och läste det tillsammans, han skakade bara på huvudet och sa:  "They are crazy!"

Det finns mycket lögner på Internet. Och det får man väl leva med när man sticker ut hakan.

Annika - som får skylla sig själv, gör man en kontroversiell film så får man stryk. Så är det :)

Det här är min raka motsats! (Fniss)

God morgon på er!
Jag är uppe innan tio....woooeeeh! Haha. Jag har sovit tolv timmar de senaste dagarna, bara för att gå upp i några timmar och sedan somna igen. Jaja, det är väl kroppen som behöver sömn för att läka. Man ska nog lyssna på sådant där.  Nu går det åt rätt håll i alla fall och febern är borta. Det känns som om jag varit sjuk i evighet och så är det bara en vecka!! 

Nu börjar de första kommentarerna om boken dyka upp. "Så spännande!" och "Kan inte sluta läsa!" är genomgående åsikter. Puh, vilken tur. När jag själv tänker på vad jag anser vara bra böcker är det alltid dom som jag inte kan släppa ifrån mig. De där böckerna man måste kämpa sig igenom glömmer man rätt snart....om man alls kommer till slutet. 

Jag har en kompis som är blind och hon har nu bett om att få boken som talbok. Flera av mina andra böcker är talböcker men jag har inte lyssnat på dom.  Måste göra det någon dag. Så fascinerande det måste vara att höra någon ANNAN läsa min bok. HUR läser dom? Vad betonar dom? Haha, spännande....

Annika - nån som sett nån blå himmel?? Här är det grått, grått, grått...

HANDS FREE - himla bra!! 

Annika - som inte har nån telefon i örat, bara ringar....

Idag har jag varit på hälsokost och slått till med "det tunga artilleriet". Den här flytande Ginsana funkar så kanonbra på mig! Jag har prövat alla möjliga andra hälsokostprylar - rysk rot, Kan Jang, Chisandra, röd solhatt m.m - och märker inte någon större skillnad. Men den här är fantastisk!

Jag försöker att köpa den så sällan som möjligt för jag tror man vänjer sig om man skulle äta den jämnt. Någon gång om året, när man fått en "down-period" är perfekt. Efter några dagar brukar jag förvandlas till "Duracellkvinnan".

 Och så var det dags att köpa julkort. En del är SÅ vackra men dom är också SÅ dyra! Brukar köpa några få dyra till mina allra bästa vänner :) :)

Annika - skriver julkort för fullt....

Det här är min allra vackraste julsak! En nötskål.

Den ser inte mycket ut för världen, repad och nött med en stor spricka. Men den tillhörde min mormor och när hon dog gick den över till min mamma. Den har funnits med oss varenda jul sedan långt innan jag föddes.

Så jag tittar på den och tänker att ibland är utsidan ärrad och rynkig men de minnen och den visdom man bär med sig är värd så mycket mer. Ett perfekt yttre kan aldrig ersätta kraften, utstrålningen och själen i en människa - eller en sak.

Och om man inte förstår det kan det ibland gå TOTALT överstyr:

Jocelyn Wildenstein, den 62-åriga "kattkvinnan", har lagt 25 miljoner på operationer. Numera kallas hon "Frankensteins Brud."

Annika - för mycket pengar garanterar inte lycka....

I många år har myten om de 12 kristallkranierna lockat massor med siare, New Age folk, shamaner och andra nyfikna. En del har hittat egna skallar. Här är några. I den senaste Indiana Jones filmen "Kristalldödskallens rike" spinner Spielberg vidare på historien. Legenden berättar att kranierna skall härstamma från Maya eller Aztekerna och bära på mångåriga hemligheter.

 De 12 skallarna är utspridda i världen - nio finns i privata ägor medan de övriga finns på British Museum i London, Smithsonian i New York och Musée du Quai Branly i Paris.

Men nu har forskarna undersökt dom med partikelaccelerator och ultraviolett skanning, vilket visar att skallarna är från slutet av 1800-talet. De är uthuggna med moderna verktyg och slipade med slipskiva. Kristallen i kranierna kommer från Schweiz eller Tyskland.

Boban, den fransman som sålde skallarna som idag hamnat i London och Frankrike, avslöjades efter sin död 1909 avslöjades som en skojare.

Och så gick ännu en myt i graven.....

Vad ska man tro på, tro på, tro på.....?

Annika - som i o för sig aldrig trott på de där skallarna ändå

Det här är en VÄL förborgad hemlighet.

Som först nu släpps loss. (Skratt).

Vi började inspelningen av Spirits for Sale i South Dakota, alltså började vi med slutet av filmen. Så gör man ju ofta. Man filmar nästan aldrig "i ordning". Problemet var ju att fjädern därmed var i Arvols ägor och jag hade inte alls lust att säga: "Hörru Arvol, kan du ge mig fjädern tillbaka, för nu måste vi till Texas och New Mexico och filma, ser du!"

Så hur skulle vi lösa detta?? Jo, vi inhandlade en falsk fjäder (en målad gåsfjäder). Den var mycket mindre än den riktiga, men om vi "vispade förbi" snabbt med den kanske folk inte skulle märka.

Vi åkte till Albuquerque och besökte Andrew. Det visade sig att Andrew hade en egen örnfjäder, nästan identisk med den "riktiga". Wow, vilken tur! Folke filmade lite underifrån, så att färgteckningen inte syntes och det blev helt perfekt.

 Jag & Andrew

I Texas, på besök hos Al, fick vi däremot använda vår gåsfjäder. Snabbt som attan fick han lägga tillbaka den i paketet och sedan klippte vi så att man bara ser skymten av den falska fjädern.

Ingen har reagerat hittills. Men sanningen är alltså att det är TRE OLIKA FJÄDRAR i filmen! (Skratt) Så går det till att göra film. Allt är bara fejk!

Annika - som tycker det är huvudsaken att Arvol fick den riktiga

Här satt mina fyra örnfjädrar jag fått av olika indianer. Nu är det bara kråk-och gåsfjädrar kvar :)  De andra örnfjädrarna skickade jag över till Arvol. Har ingen aning om han fick dom eller om dom fastnade i tullen....men jag hoppas dom kom fram....

För övrigt representerar hantverket dom fyra raserna: gula, röda, svarta och vita och att vi ska förena våra händer. (Inget traditionellt indianskt det där med fyra raser - det är en New Age uppfinning.)

Ni som sett eller läst om vår film "Spirits for Sale" har säkert noterat storyn om örnfjädern som åker med mig runt i USA och till sist hamnar hos Arvol.

Och nuuuu ska jag berätta lite hemligheter för er. (hihi) När jag är ute och presenterar filmen får jag alltid frågan om varifrån fjädern kom från början. (Jag har skrivit om det här i boken "Den vita buffelkvinnans folk")

Jag fick den av en High Chaparral-indian (inte den seriösaste sorten) och var fullt medveten om att jag inte borde behålla den själv. Traditionella indianer anser att örnfjädrar inte ska ges till vita (det är fruktansvärt höga böter i USA och upp till fem års fängelse om en icke-indian innehar en örnfjäder.)

Och så blev det som det blev och Folke skrev ihop den underbara berättelsen om fjäderns färd tillbaka till den mest lämpliga person jag någonsin kunnat drömma om: Arvol Looking Horse.

Efter att vi gjort filmen tog jag kontakt med indianen som givit mig fjädern och frågade var den kom ifrån från allra första början. Det visade sig att han fått den av en medicinman i Kanada, som var en förkämpe för att skydda traditionella ceremonier. Han hade välsignat den och sagt att bara goda saker skulle komma från den. Och att innehavaren måste tala sanning - annars kunde han inte äga fjädern.

Dagen efter att jag gett fjädern till Arvol skulle han hålla i en Sundance i Kanada, bara några mil från där medicinmannen bodde. Fjädern hade gjort en STOR cirkel och plockat upp en filmproduktion på vägen, från en medicinmans hand till en annan. Och slutat vid utgångspunkten.

Fascinerande, va?

Annika - som undrar var fjädern är nu...kanske ute på en ny resa?