När Jan och jag slutat för dagen släpade jag ner alla tunga bokpaket tilll bilen för att köra dom till Posten. Och DÄR, vid bilen, blev jag stående på gränsen till en hjärtattack!

Någon/några hade sprayat hela sidan av bilen med ljusgrön färg!!! Näääää!! Jag fick en smärre chock, kände vreden och besvikelsen koka inom mig. Herregud, tänkte jag, nu får jag lacka om halva bilen för dom där jääääävla idiotiska ungarnas skull!

Sedan gnuggade jag lite på färgen - och ser man på! Om man blötte ner den och gned rejält så gick den bort. Puh!! Tack och lov! I

Slängde in paketen i bilen, sprang upp och hämtade en trasa och sedan stod jag där på gatan och gnuggade och gnuggade. (Orkade inte åka till biltvätten just då....)

Bara ett enda streck kvar!

Jag har haft så mycket åverkan på mina bilar - repor, söndersparkade backspeglar, sönderslagna fönster, bucklor i plåten där nån bara stått och sparkat för att det var kul. Jag fick t o m brev från Försäkringsbolaget som hotade med att höja avgiften! Känns som jag bor i ett ghetto fast jag bor i ett av de mest åtråvärda områdena i Göteborg!

Jag fattar inte denna meningslösa förstörelsemani. Vad är det för fel på er, ungdomar, som gillar att göra sönder andras prylar? Hade ni velat få era egna saker förstörda på samma sätt?! "What´s the point?" liksom.

Sedan tog jag en powerwalk i Slottsskogen. Jag är konstant trött. Måste vara en blandning av sviterna från flunsan samt detta evinnerliga mörker! Men ser man på - efter den där jobbiga promenaden blev jag riktigt pigg.

Jag har nog brist på syre och dagsljus, helt enkelt!

Annika - som förbereder för Umeåresan på onsdag 

Här sitter jag nu och väntar på Eksjökillen, Jan.

Vi har jobbat tillsammans i mer än fem år och håller f n på att planera marknadsföringsaktiviteter för nästa år.

Eftersom Jan ursprungligen kommer från Instön, som ligger utanför Marstrand passar han på att komma förbi Göteborg när han åker upp till sommarstugan. Som nu har blivit vinterstuga också.

Så idag ska vi ha planeringsmöte och göra lite nytta! Det behövs :)

Återkommer i eftermiddag!

Annika - som får sätta igång min "jobb-hjärna" igen, den har varit avstängd i över en vecka :)

Började dagen med en vända i Slottsskogen. Solen kom fram och det var helt underbart några timmar. MEN så dött på folk! Är alla människor ute och shoppar??

Det här är gamla Polishuset i Slottsskogen. Här fanns det alltid poliser när jag var liten. På den tiden var det tryggt att gå i parken. Konstaplarna var ute och spankulerade, pratade med folk, höll ordning på stökiga ungdomar och hjälpte de äldre.

Jag kommer att tänka på den där reklamen om att saker och ting kanske inte var bättre förr. Jo, vissa saker var bättre! Det fanns kvarterspoliser!

Efter en skön promenad hoppade jag på spårvagnen och åkte in till stan. Urrk! Inte min favoritsysselsättning precis så här två helger innan jul. Men jag behövde några saker.....

I kanalerna låg det en massa julklappar och flöt omkring. (Fniss)

Kul marknadsföring som funkade! Det fångade min blick!

Dagens shopping.

Mitt USB-minne fick plötsligt spader. Och jag har varit så nojig över att min dator skulle explodera gå sönder just NU, när jag inte har någon backup. Blev bara tvungen att skaffa mig ett nytt.

Sedan har jag letat i flera affärer efter färgad mousse, men inte hittat någon. Förrän idag. Hittade den på Åhléns. Den är kanonbra att ha när man inte hinner gå till frissan och färga utväxten. Bara att spruta på och gnida in och vips syns inte randen i huve´t. :)

När jag kom hem ringde min son och undrade om vi skulle gå ut och äta, så vi slutade på ett café på Linnégatan. Och nu är jag SÅÅ trött! Usch, det känns verkligen att jag inte riktigt hämtat mig från det där viruset. Men det går ju åt rätt håll!

Annika - som känner hur soffan och TV:n ropar på mig....haha...

Det var en hel mängd luciafester i går kväll/natt. Märkte jag. Stökigt och bråkigt som f-n. Vid tvåtiden lugnade det ner sig, men då var jag plötsligt klarvaken. Så där låg jag ytterligare en timma och somnade först vid tretiden. Puh! Det är priset man får betala när man bor mitt inne i stan!

VIVAH struntade i marknaden idag, så jag vet inte riktigt vad jag ska göra. En promenad, kanske. Jag måste samla kraft för kommande vecka, för den blir rolig. Jag har ett gig i Umeå, en filminspelning och en boksignering. Och ett konsultmöte. Det är så härligt att vara igång igen!

Annika - som har vänt på dygnet totalt och som måste vända det tillbaka nu. Hur ska det gå till?

Pinsamt.

Med foto och allt.... (Skratt)

Annika - som också bor mitt i stan men, märkligt nog, är väldigt beroende av el

Idag var jag förnuftig.
Det ni....!

Skulle ju stått på Haga Julmarknad med min bok, men att stå utomhus i åtta timmar i den här kylan nyss uppkommen ur sjukbädden kanske inte var det mest förnuftiga jag kunde hitta på. Dessutom är nästa vecka fullspäckad med roliga och viktiga saker, så jag vill definitivt inte bli sjuk igen!

DÄRFÖR bestämde jag mig för att bara gå dit som besökare och säga "hej" till Världen i Våra Händer (VIVAH)

 Två hästar stod vid Linnégatan och bjöd på glögg och pepparkakor (ler)

Kolla vad äckliga ögon dom fick. Ser ut som Devils Horses.

 Och så rätt in i folkmassan i Haga....

Här står Kungen av Godis. Med sin tomtetjej.

Och SHIT att jag inte fick upp kameran i tid, för det här luciatåget var ju lite...hrm.....unikt! Vitklädda killar på motorcyklar med ljus på hjälmarna. Rätt in i folkmassan....

Till slut hittade jag Henning och Marie från VIVAH. De fick inte sålt en enda pryl. Stackrarna! Och kallt så in i BÄNKEN var det. Speciellt för stackars Henning som sitter i rullstol!

Jag stod och snackade med dom i en timme. Sedan höll jag på att frysa ihjäl! Shit, vad kallt det är när man står still! Jag hade inte mina supervarmaste kläder på mig heller, för jag hade ju bara tänkt stå där i några minuter.....

När jag kom hem var jag så genomfrusen, så jag la mig i ett bubbelbad. Gud, vad skönt.

Om VIVAH är tillbaka i morgon ska jag gå ner några timmar med mina böcker. Och då ska jag klä mig som en Michelingubbegumma.

Annika - som blev alldeles sömnig och trött efter badet....

Bilden är stulen från Sweden.se och visar luciafirande i Kongo 2006 - importerat av svenskar som jobbar där nere.

Så här på Lucia och jul saknar jag som mest att inte ha arbetskompisar, att inte jobba i en gemenskap. Lucia 2007 jobbade jag med Astra i Södertälje tillsammans med några andra konsulter. Hotellet där vi bodde ordnade ett jättevackert luciatåg för alla gäster. Jag hade inte sett ett luciatåg "på riktigt" på så många år, det var jättetrevligt!

Samma sak när barnen växer upp. Jag kan sakna de där aktiviteterna på dagis/fritids och i skolan. En händelse minns jag alldeles speciellt. Min sons skola brukade tåga iväg till en kyrka för en andaktsstund första advent. Jag följde med så ofta jag kunde och vi föräldrar fick då hjälpa till att hålla ordning på alla ungar när vi promenerade längs gatorna.

I min sons klass fanns Kalle, son till Sven Wollter. Och Sven var helt otrolig på att ägna sig åt sina barn. Han brukade komma in i klassen på dagarna och läsa sagor och leka med barnen och ställde alltid upp på alla föräldradagar och möten.

Just den där julen hade han blivit vald till Sveriges Sexigaste Man. Sven fick gå längst bak i det där tåget med ungar....och jag blev placerad längst fram. "Men va....?!" tänkte jag. "Jag vill ju gå med Kalles pappa!"  Det fick jag inte. Och förresten var Kalles pappa upptagen - med världens goaste tjej som ju dog alldeles för tidigt, Viveka Seldahl. Härligt par, de där två och helt underbara föräldrar!

Annika - men går dagarna fort, eller...??!