Alla har vi drömmar i livet. Jag också. Och sisådär 90% av de där drömmarna brukar bli sanna.  Jag tror att många människor mest går omkring och säger "tänk om...." Sedan kommer dom på att det "skulle aldrig gå!" och så fortsätter dom att drömma. "Not me!"

Okej, min nästa dröm är att "Kvinnan i Klippan" ska bli film. Med Johnny Depp. (Ha! Ha! ) ALLT GÅR - tills jag har motbevisats så där tio gånger...

Jag har grubblat mycket på hur jag ska göra. Boken är ju på svenska. Ingen engelsktalande producent kan läsa den. För att göra film i USA behöver du en agent. Hur ska man få en sådan? Varifrån?  Det känns som om att bestiga Mount Everest. (Men det är inte heller omöjligt).

Så häromdagen när jag gjort inlägget om "Filmsvinen" här på bloggen, kom jag på att..."Heyyyy, Alan Rickman är ju PERFEKT för rollen som "Orm". Det är han jag ska ha, inte Johnny!"

Och DÅ tänkte jag att...."Heyyyy, han är engelsman. Varför ska jag låta amerikanarna misshandla min bok och göra en steril actionrulle om Minya? Nej, engelsmännen gör ju mycket bättre film!" Så dum jag varit. Och så enkelt allt blev! Från Mount Everest ner till Alperna...

Sagt och gjort. På julafton (!) satt jag och letade på nätet och råkade till slut hitta ett företag i England som är konsulter för manusförfattare. För 4.000:- läser dom manus, hjälper till med rättning, ger råd om vad som funkar och inte funkar och till slut - om dom gillar det - försöker dom hitta en agent till dig. Perfekt! Det var den vägen jag ville gå.

Så jag skrev till företaget och presenterade mig och VIPS, på julaftons kväll (!!) fick jag svar. Jag har nu under några dagar haft en mycket intressant diskussion med VD:n för företaget, en Londonbaserad författare och tillika konsult inom filmbranschen. Och det finns ingen annan väg, säger han, än att jag måste skriva ett filmmanus själv. Med min bakgrund som författare tyckte han ABSOLUT att jag skulle göra ett försök. Sedan kan dom hjälpa mig att rätta det, men någonstans måste vi ju börja. Och så fick jag lite tips på bra länkar och böcker för att lära mer.

Okej!  Om det är det som krävs, så.....men det kommer att ta väldigt mycket tid för att lära mig hur man gör.

FÖRST ska jag förverkliga min dröm beträffande Bonniers-boken. (Som bl a ska handla om hur man förverkligar sina drömmar....fniss)

SEDAN ska jag förverkliga min nästa dröm, om filmen.

Hrmmm....det kommer att ta lite tid, så det är väl en HIMLA tur att jag är arbetslös just nu.

Allt har en mening....

Annika - som inte hällt amfetamin i kaffet och inte sniffat roliga svampar. Det här är mitt naturliga jag.....

Planerna på den nya boken har gått på halvfart. Hade faktiskt trott jag skulle kunnat börja på den innan jul, men så dök ju influensan upp. Dessutom hade jag skickat ett synopsis till Bonniers och inte hört ett knyst. Det kanske hamnade i papperskorgen, tänkte jag.

Men ser man på - dagen innan julafton får jag ett stressat mail från min stackars förläggare, som har varit totalt överhopad av jobb. "Ge inte upp", skriver hon. "Jag tar med mig ditt synopsis hem över jul och tänker och försöker komma med idéer."

OJ, det var ju inte meningen att ta av hennes fritid, men det var verkligen snällt. Och dessutom roligt att höra att intresset finns kvar. Så snart helgerna är över hoppas jag vi ska kunna börja diskutera innehållet. Spännande!

Annika - som börjar känna en viss "skrivklåda" igen

God morgon, alla!

Bloggen får gå lite på halvfart de här dagarna. Jag ser att besökarantalet har halverats, vilket jag har stor förståelse för! Ändå var det nästan 40 besökare på julafton! Det hade jag inte trott :)

Jag hoppas ni har det skönt "wherever you are", att ni får chans att sova ut och vila er med trevligt sällskap, t ex familj och vänner. Enligt Göteborgs-Tidningens undersökning är det dock nästan 30% som firar julen ensamma! Förvånansvärt många, måste jag säga! (Men det kanske är ett storstadssyndrom?)

Någon har lämnat ett hemligt meddelande på min bil (Fniss). Nej, ingen grön sprutfärg denna gång, bara en "inristning" i den nedisade framrutan. Inga andra bilar har fått meddelanden. Och jag vet inte ens vad det betyder....hahaha. SPÄNNANDE, va?! (Förmodligen någon som var full och råkade trilla över just MIN bil.) (Eller inte....)

Annika - som snart ska ge sig ut på en promenad...

Hela stan verkar öde. Gatorna ligger tomma. Har alla åkt bort över julen eller var är folk?

Dezi plockade upp mig och så gick vi en skön promenad i parken. Och se...DÄR var alla människor :=) 

Vi ångade på som två små lok upp för de långa backarna. Alltid bränner man väl bort någon liten julkaka eller chokladbit. Sedan var vi så nöjda så att vi gick till ett café och drack kaffe och åt banankaka. (Fniss) Fast min tappra son fortsatte till gymet. Han är duktigare än jag - som bara hamnat i soffan medan Roombie städar köket. (Skratt)

Ah, det var så härligt ute. Blå himmel - för en gångs skull - hög, härlig luft. Och riktig kyla!

Men OJ, vad det var halt.

"Be careful out there!"

Annika - som snart ska hugga in på alla rester. Som jag lär få äta i några veckor framöver....

Min allra, allra finaste och underbaraste julklapp: ROOMBA! (Fast jag har döpt om honom till Roombie. Låter bättre.)

 Kolla - jag som alltid velat ha en man en robot som gör dammsugarjobbet!

Som en liten hustomte.

 Här bor Roombie. Under mitt skrivbord. När han blir trött på att dammsuga återvänder han hit och dockar alldeles själv så att han blir uppladdad för nästa omgång. Eller också kan man trycka på "docka-knappen" och då åker han hem igen och somnar. (Fniss)

Roombie stångas med min hylla i hallen.

25 minuter (!!) städar han varje rum. Det är mer än vad jag själv gör, måste jag erkänna. Det är så coolt, man kan bara sitta och ta igen sig och höra hur han jobbar.

Den här lilla "vägspärren" (fast den kallas "fyr") sätter man ut om man t ex vill att Roombie inte ska in i ett annat rum eller för nära sladdar och andra viktiga saker. Den sänder ut en signal som gör att Roombie vänder om. "Magic"!

När något händer Roombie pratar han genom att pipa. Sex pip betyder - "Roomba is stuck hanging over a cliff." "A cliff?!" Ja, sådana har jag ju många i min lägenhet.  Roomba har t o m en funktion som gör att han kan trassla sig ur sladdar. För SLADDAR har jag däremot i min lägenhet.

Så välkommen till mitt enkla hem, lilla Roombie. "The home of dustrats!" (Haha, jag hittade på ett nytt engelskt ord). Du ska nog få jobba, lilla vän.

Annika - som känner mig så bortskämd med en Roomba i huset

Hur har ni det där ute i stugorna? Bara fint, hoppas jag.

Hoppas också att tomten kommit :) 

Vi har tittat på Kalle Anka. Fast bara tio minuter. Sedan var det dags att kasta sig över julmaten.

Några julkort har jag fått, men dom blir färre och färre. Numera kommer många julhälsningar på mail.

Tack till er som skickat julhälsningar! Ni är sååå gulliga! :) 

Kolla så många julklappar jag fick av min snälla son. Den stora som jag håller var KANON-fin! I morgon ska jag visa er vad det var.....

Just ni är vi bara proppmätta och ligger utslagna i soffan. Och ser på "Grease". Haha :)

Annika - som hör hur min julklapp dunsar in i dörrarna :)

Julafton är här.

Kom ni ihåg när vi var barn?? När man vaknade (om man över huvud taget sovit) med tindrande ögon och bultande hjärta.

Det var som om hela världen hade förändrats. Som om den var magisk!

Idag återvänder en liten bit av den där magin.

För den här dagen ÄR magisk!

Precis som alla andra dagar.... :)

JAG ÖNSKAR ER ALLA EN UNDERBAR JULAFTON!

Annika - som "softar" med en kopp kaffe innan jag ska börja göra iordning Jansson

Kolla vilka roliga ljus jag hittade!
De fanns i många olika frukter, bara 10:- styck, på f d Hemslöjd, Avenyn där ett outletföretag säljer massor med fina grejor för galna priser.

Och nu ska jag önska er en SKÖN uppesittarkväll.

Annika - som undrar om någon tittar in här i morgon...haha...