Inte vet jag om det var den långa promenaden i går. Eller bara den här konstiga influensan. Men i natt kom min försvunna hosta tillbaka och jag hostade fram till tre innan jag lyckades somna.

Idag försökte jag mig på en promenad. Det gick ju så bra i går! Men efter tio minuter kändes det som om jag skulle svimma, så jag fick gå hem och lägga mig. Tillbaka på ruta ett, liksom. Nu är jag verkligen pissed off. Är det inte jäkligt när man tycker man börjar bli bättre och så plötsligt kommer allt tillbaka igen?

Denna veckan har jag några saker jag måste göra, har en boksignering i en bokhandel på tisdag. Sedan har jag ett konsultmöte i Jönköping hela dagen torsdag. Men som jag känner mig nu så kommer det inte att funka.

Av min indiankompis fick jag "indianska healingkurer från de äldsta i stammen": vila, sov mycket, drick mycket och efter en vecka blir det bättre. Haha! Inget nytt under solen, alltså.

Annika - som ska försöka få i sig lite lasagne

Oj, så jag halkade in på kändisar plöstligt. Haha.

Och DÅ måste jag berätta ett roligt minne från min ungdom.

(Ja, jag minns faktiskt så långt tillbaka i tiden!)

Jag var på en stor fest och plötsligt utlystes en tävling - var och en skulle berätta om vilka kändisar man mött/sett/varit nära och den som var "bäst" vann ett pris. (Det var ju så i den åldern, man var så himla impad av kändisar.)

Så vi drog igång våra berättelser och när nästan alla var klara ledde Håkan! Håkan hade nämligen pissat i samma hål som Sean Connery! (Vilket skedde i Tunisien. När Håkan var på väg in till en av dom där fasansfulla "hål-i-golvet" toaletterna, så kom Sean Connery ut.) Just då var ju Connery världskändisen nummer ett, så vi blev nästan mållösa. Håkan hade kissat i samma hål som JAMES BOND!

"Sa han något"? frågade vi andäktigt. "Pratade han med dig?!"

"Ja!"

"Vad, vad...vad sa han??!"

Vi var så impade att vi inte kunde andas!

"Han sa: There is no toiletpaper in there!"

"Aaaaahhhhh!"

Jösses, Håkan blev plötsligt vår Gud!! Han hade snackat med Connery! Jag tror nästan jag blev kär i Håkan just då!

 Men så plötsligt piper det till från lilla Agneta borta i hörnet:

"Man JAG har inte sagt nåt! Jag har också träffat en kändis"

Vi blev nästan irriterade på att någon störde denna gudalika stund, men Agneta fick väl säga sitt.

"Jag har gått arm i arm nedför Avenyn med John Lennon. Och sedan stannade vi och kysstes vid Valand."

Connerys pinkning föll plötsligt platt till marken.

Stackars Håkan fick se alla dessa beundrande blickar vändas  åt ett helt annat håll.

Agneta vann tävlingen.

Tänk att hon hade kysst Lennon! Lilla Agneta.

Har fortfarande inte riktigt kommit över den grejen :)

Annika - som vinkat till Reagan! :) :) I VENEDIG!

I går kväll kollade jag på "Stjärnor på Is". Har inte riktigt följt tävlingen, det har blivit sporadiskt några gånger, men eftersom det var final var det ju lite extra roligt. Jag är så sjukt imponerad av att man kan lära sig åka skridskor så bra och så snabbt. Speciellt impad är jag faktiskt av Tony Irving som aldrig hade stått på ett par skridskor förut! Herregud, alltså!! Flera av de andra killarna hade ju faktiskt ett rejält försprång genom att de spelat ishockey!

Och sedan är det ju kul att titta på dottern till en god vän: Carolina Gynning. Jag känner faktiskt hennes mamma, Agneta. Det är hon som är förläggare till min första Svarta Katten bok - Själens Tysta budskap. Agneta hjälpte mig bl a att få till slutet på boken som inte var så bra i orginalmanuset.

Jag fick även den stora äran att få vara middagsgäst i deras fantastiska villa utanför Falsterbo, alldeles vid kusten. Så smakfullt och pampigt och tjusigt! Men någon Carolina fanns inte hemma vid det tillfället. Tyvärr :)

Härliga minnen....

Annika - som kan berätta att mor och dotter är VÄLDIGT lika!

Jag köper nästan aldrig kändisblaskorna. Bara när jag är sjuk och nån gång ibland när jag åker tåg. Anledningen är a) inget har hänt sedan förra gången b) inget av det som står är sant.

Men eftersom jag nu köpte Hänt i Vecket så får ni här en genomgång av de SUPERviktiga nyheterna!

Liza kysste Jan! WOWW!

TÄNK om jag inte fått reda på det!

Vad torftigt mitt liv hade varit!

Nya Travolta.

Jag säger bara - WOW! På riktigt denna gång!

Inte helt fel!

 Det här skulle jag faktiskt vilja se. Ola Salo som Jesus. Jag älskar Jesus Christ Superstar! Och jag tycker Ola är "cooool"! :)

Han är säkert kanonbra i rollen som Jesus som den prästson han är. (Ler)

...roligaste i hela tidningen. Men det var nog inte menat så.

Översätt bildtexten till engelska: "Zlatan was proud of his balls!"

Hade han hållt två bollar hade jag skrattat ihjäl mig.

Fattade dom hur roligt det ÄR!!

För övrigt var det samma mänskor som blev kära, skilde sig, grälade, var otrogna, gick på premiär, fick barn osv som för några år sedan.

Och det var veckans Hänt i Veckan :) Så slipper ni köpa DEN.

Annika - inget är nytt under solen

Nu har jag varit på en timmes promenad i Slottsskogen. Vem hade väl trott det när jag låg utslagen för tre dagar sedan! Febern är borta men nu har jag blivit döv istället. Inte att undra på - jag kunde ställt upp i en tävling: "Hur mycket snuva kan en enda näsa rymma?!" (Skratt)

Igår hade jag den mest GRÄSLIGA hosta! Och nu har det slagit mig vilken mobbning som finns mot stackars hostoffer!

Jag var tvungen att gå ner till affären och ute på gatan råkade jag ut för ett av dom där "hosta-tills-man-spyr-anfallen." Herregud, vilka arga blickar jag fick! Riktigt hatiska! Som om folk tänkte: "Hur UNDERSTÅR det dig att komma hit och hosta i VÅRT kvarter?! Rätt ut i VÅR luft?!" Ungefär som om jag stod där för skojs skull och försökte få ut lungorna ur munnen.....!

Hör ni, hostmobbare: kasta era "evil looks" på bilarna istället! De förpestar för katten hela Moder Jord, jag förpestar ju bara ER! Och inte ens det om ni håller er undan. Och hur många av er har aldrig någonsin hostat utomhus? Håll upp en hand!

Nä, se där. Jag tror jag ska starta en förening för mobbade hostoffer. Det är grymt. Och hur DEN "hosta-tills-du-dör" hostan kunde försvinna på en dag är ett totalt mysterium. Märklig, sjukdom det här.

Annika - inne i en liten bubbla för mig själv :) 

Nedanstående betraktelse är skriven av Carl Schultz som är skapare av Snobben.

1. Räkna upp världens fem rikaste män

2. Räkna upp fem vinnare av Heisman trofén

3. Räkna upp de fem senaste Fröken Sverige vinnarna

4. Räkna upp tio personer som vunnit Nobelpriset

5. Räkna upp de sex senaste som vunnit Oscars för bästa aktör/aktris

6. Räkna upp de tio senaste vinnarna av ishockey VM

Hur gick det?

Poängen är att få av oss minns gårdagens rubriker. Ändå är ovanstående dom absolut bästa i sin gren. Men gärningarna glöms bort. Diplomen begravs med sina innehavare.

Försök det här istället:

1. Nämn några lärare som hjälpte dig i din skolgång

2. Nämn tre personer som stöttat dig i svåra tider

3. Nämn fem personer som lärt dig något värdefullt

4. Nämn några som fått dig att känna dig speciell

5. Nämn fem personer som du gärna umgås med

Lättare?

Sensmoral: de människor som gör ditt liv värt att leva är inte dom med mest pengar, mest berömmelse eller mest utmärkelser. Det är dom som bryr sig som räknas.

Annika - som vet att vi kan lära oss något av alla människor

Men.....! Vad.....?!

Nån har gluffsat i sig nästan all glass!

För katten inte klokt, allså.....

VEM har gjort DET???!!!

:) :) :) :)

Annika - okrönt glassgluffsardrottning 

I England skickar man ut julkort första veckan i december. Så nu börjar dom trilla in. Och det första kom från min sons faster, June.

Stackars June, hon har verkligen haft ett helvete! För några år sedan dog hennes dotter Sherri, bara 36 år. Sherri var hennes enda barn. Några månader senare dog hennes mamma, min f d svärmor. Ett halvår senare dog hunden. (Ja, jag vet - "bara en hund", men alla som haft hund vet hur smärtsamt det är!)

Förra året fick hon veta att hennes man hade dödlig cancer. Nu kämpar dom för att sträcka ut hans sista levnadsår.

Hur mycket ska en människa få stå ut med, tänker jag ibland. Och June som alltid är så positiv och glad och vänlig mot alla människor.

 Men nu kom jag på att jag också måste få iväg julkorten till utlandet, så jag satte mig att skriva. Den här väldigt svenska tomten skall Arvol få. (Skratt). Jag brukar ringa honom på julen eller vid nyår.

Det är så tufft på reservatet så här års - iskyla (inte sällan ner till -20 grader) och snöstorm. Och så bor dom flesta i gamla fallfärdiga husvagnar, miltals från all bebyggelse. Usch!

Annika - som ibland tänker att så olika ödets lotter faller! Och vad tacksam jag är för det jag har!