Som en del av er kanske minns var jag med och staterade i uppföljaren till "Noll Tolerans" med bl a Mikael Tornving. Jag spelade Ulrika, polischefens sekreterare.

Häromdagen ringde filmbolaget och ville ha tillbaka mig för ytterligare en scen. Denna gång gäller det en presskonferens med polischefen och då behöver han sin sekreterare.

Så i morgon filmar vi hela dagen. Troligtvis. Man vet aldrig när det gäller film....det kan ta två timmar. Eller tio timmar. Men det ska bli kul och spännande!

Annika - som hoppas att polischefen behöver sekreteraren i många fler scener:)

När Jan och jag slutat för dagen släpade jag ner alla tunga bokpaket tilll bilen för att köra dom till Posten. Och DÄR, vid bilen, blev jag stående på gränsen till en hjärtattack!

Någon/några hade sprayat hela sidan av bilen med ljusgrön färg!!! Näääää!! Jag fick en smärre chock, kände vreden och besvikelsen koka inom mig. Herregud, tänkte jag, nu får jag lacka om halva bilen för dom där jääääävla idiotiska ungarnas skull!

Sedan gnuggade jag lite på färgen - och ser man på! Om man blötte ner den och gned rejält så gick den bort. Puh!! Tack och lov! I

Slängde in paketen i bilen, sprang upp och hämtade en trasa och sedan stod jag där på gatan och gnuggade och gnuggade. (Orkade inte åka till biltvätten just då....)

Bara ett enda streck kvar!

Jag har haft så mycket åverkan på mina bilar - repor, söndersparkade backspeglar, sönderslagna fönster, bucklor i plåten där nån bara stått och sparkat för att det var kul. Jag fick t o m brev från Försäkringsbolaget som hotade med att höja avgiften! Känns som jag bor i ett ghetto fast jag bor i ett av de mest åtråvärda områdena i Göteborg!

Jag fattar inte denna meningslösa förstörelsemani. Vad är det för fel på er, ungdomar, som gillar att göra sönder andras prylar? Hade ni velat få era egna saker förstörda på samma sätt?! "What´s the point?" liksom.

Sedan tog jag en powerwalk i Slottsskogen. Jag är konstant trött. Måste vara en blandning av sviterna från flunsan samt detta evinnerliga mörker! Men ser man på - efter den där jobbiga promenaden blev jag riktigt pigg.

Jag har nog brist på syre och dagsljus, helt enkelt!

Annika - som förbereder för Umeåresan på onsdag 

Här sitter jag nu och väntar på Eksjökillen, Jan.

Vi har jobbat tillsammans i mer än fem år och håller f n på att planera marknadsföringsaktiviteter för nästa år.

Eftersom Jan ursprungligen kommer från Instön, som ligger utanför Marstrand passar han på att komma förbi Göteborg när han åker upp till sommarstugan. Som nu har blivit vinterstuga också.

Så idag ska vi ha planeringsmöte och göra lite nytta! Det behövs :)

Återkommer i eftermiddag!

Annika - som får sätta igång min "jobb-hjärna" igen, den har varit avstängd i över en vecka :)