Inte vet jag om det var den långa promenaden i går. Eller bara den här konstiga influensan. Men i natt kom min försvunna hosta tillbaka och jag hostade fram till tre innan jag lyckades somna.

Idag försökte jag mig på en promenad. Det gick ju så bra i går! Men efter tio minuter kändes det som om jag skulle svimma, så jag fick gå hem och lägga mig. Tillbaka på ruta ett, liksom. Nu är jag verkligen pissed off. Är det inte jäkligt när man tycker man börjar bli bättre och så plötsligt kommer allt tillbaka igen?

Denna veckan har jag några saker jag måste göra, har en boksignering i en bokhandel på tisdag. Sedan har jag ett konsultmöte i Jönköping hela dagen torsdag. Men som jag känner mig nu så kommer det inte att funka.

Av min indiankompis fick jag "indianska healingkurer från de äldsta i stammen": vila, sov mycket, drick mycket och efter en vecka blir det bättre. Haha! Inget nytt under solen, alltså.

Annika - som ska försöka få i sig lite lasagne

Oj, så jag halkade in på kändisar plöstligt. Haha.

Och DÅ måste jag berätta ett roligt minne från min ungdom.

(Ja, jag minns faktiskt så långt tillbaka i tiden!)

Jag var på en stor fest och plötsligt utlystes en tävling - var och en skulle berätta om vilka kändisar man mött/sett/varit nära och den som var "bäst" vann ett pris. (Det var ju så i den åldern, man var så himla impad av kändisar.)

Så vi drog igång våra berättelser och när nästan alla var klara ledde Håkan! Håkan hade nämligen pissat i samma hål som Sean Connery! (Vilket skedde i Tunisien. När Håkan var på väg in till en av dom där fasansfulla "hål-i-golvet" toaletterna, så kom Sean Connery ut.) Just då var ju Connery världskändisen nummer ett, så vi blev nästan mållösa. Håkan hade kissat i samma hål som JAMES BOND!

"Sa han något"? frågade vi andäktigt. "Pratade han med dig?!"

"Ja!"

"Vad, vad...vad sa han??!"

Vi var så impade att vi inte kunde andas!

"Han sa: There is no toiletpaper in there!"

"Aaaaahhhhh!"

Jösses, Håkan blev plötsligt vår Gud!! Han hade snackat med Connery! Jag tror nästan jag blev kär i Håkan just då!

 Men så plötsligt piper det till från lilla Agneta borta i hörnet:

"Man JAG har inte sagt nåt! Jag har också träffat en kändis"

Vi blev nästan irriterade på att någon störde denna gudalika stund, men Agneta fick väl säga sitt.

"Jag har gått arm i arm nedför Avenyn med John Lennon. Och sedan stannade vi och kysstes vid Valand."

Connerys pinkning föll plötsligt platt till marken.

Stackars Håkan fick se alla dessa beundrande blickar vändas  åt ett helt annat håll.

Agneta vann tävlingen.

Tänk att hon hade kysst Lennon! Lilla Agneta.

Har fortfarande inte riktigt kommit över den grejen :)

Annika - som vinkat till Reagan! :) :) I VENEDIG!

I går kväll kollade jag på "Stjärnor på Is". Har inte riktigt följt tävlingen, det har blivit sporadiskt några gånger, men eftersom det var final var det ju lite extra roligt. Jag är så sjukt imponerad av att man kan lära sig åka skridskor så bra och så snabbt. Speciellt impad är jag faktiskt av Tony Irving som aldrig hade stått på ett par skridskor förut! Herregud, alltså!! Flera av de andra killarna hade ju faktiskt ett rejält försprång genom att de spelat ishockey!

Och sedan är det ju kul att titta på dottern till en god vän: Carolina Gynning. Jag känner faktiskt hennes mamma, Agneta. Det är hon som är förläggare till min första Svarta Katten bok - Själens Tysta budskap. Agneta hjälpte mig bl a att få till slutet på boken som inte var så bra i orginalmanuset.

Jag fick även den stora äran att få vara middagsgäst i deras fantastiska villa utanför Falsterbo, alldeles vid kusten. Så smakfullt och pampigt och tjusigt! Men någon Carolina fanns inte hemma vid det tillfället. Tyvärr :)

Härliga minnen....

Annika - som kan berätta att mor och dotter är VÄLDIGT lika!