"God morgon, Annika! Och grattis på födelsedagen!"

"Åh, tack så mycket! :) "

"Hur mycket fyller du?"

"Jag blir femtios.....hrm.... fyrtiofem!"

"Hur känns det?"
"Alldeles utmärkt, tack. Jag har ju fyllt fyrtiofem de senaste elva åren, så jag har vant mig nu."

"Så vad ska du göra idag?"

"Ingenting annat än att gå till frissan. Kanske jag ska fixa en festfrisyr och gå ut på stan. Haha!"

"Inga presenter?"

"Presenten var nog att jag slapp gå upp tidigt och gå ut i den här regnstormen som just härjar här utanför. Nä, brukar inte få presenter annat än från min lilla son. Men vi ska fira till helgen har vi bestämt."

"Då så, då hoppas jag dagen blir bra!"

"Tack, den blir säkert lugn och bra. Kanske köper mig en egen present :)"

Annika - som pratar med sig själv (fniss)

Så var man på Centralen igen! Och nu har det blivit JUL!

Kolla dom fina granristågen med julklappar (skratt)

 12.45 anlände jag till Stockholm.

Och sedan var det bara rakt ner i myrstacken.....

 Det var KALLT i Stockholm. Brrrr....

Jag vandrade längs Sveavägen och kom till sist fram till det vackra Bonnierhuset. Här jobbar mer än 400 personer.

Jag fick en rundvandring här inne och OJ - det var så högtidligt att jag nästan viskade! (ler) Alla de gamla orginalböckerna av Selma Lagerlöf och andra stora författare, alla de underbara målningarna. Som ett muséum!!

Här var jag för 40 år sedan (HELP!) när min allra första bok kom ut på Bonniers. Jag var bara 16 år då....

Mötet gick jättebra! Förläggaren jag träffade var väldigt positiv till mina idéer och ville gärna gå vidare med ett samarbete. Men först ville hon ha ett prov på min "skrivarkonst", så jag ska skicka över ett kapitel av "Kvinnan i Klippan." Nästa steg var ett synopsis på innehållet. Och sedan är det bara att köra igång... 

Ooooeeeeehhhh! Det känns kanonbra! Shit, vilken tur jag har jämnt! Det här var första förlaget jag ringde till - och hittills går det som på räls.

Nu har jag lagt upp en kategori till här på bloggen: "Ny bok". Här går det undan!! Har inte ens fått ut min "gamla" bok ännu! Haha!

Annika - som är jätteglad och jättenöjd! Men nu måste jag leverera något också....gulp.... (fniss)

Äntligen! ÄNTLIGEN!!!

Jag har varit så "fed up" på krånglande tåg det senaste året. Det är mer regel än undantag att tågen går sönder. För min egen del har det inneburit att jag har åkt iväg dagen innan och blivit tvungen att övernatta om jag har haft en förmiddagsföreläsning. Bara för att vara på säkra sidan att komma fram i tid.

Och idag gick det bra på uppvägen. Men inte på hemvägen. "Lutningsfunktionen" i min vagn - tillika buffévagnen - gick sönder. (Ja, jag vet, det heter säkert något mer raffinerat, men jag är oteknisk.) (Fniss)

Vagnen lutade! Den lutade något alldeles gräsligt i kurvorna. Kön fram till kassan flög rätt in i bänken på höger sida, kom på rätt köl, flög åt andra hållet, rätt in i matvarorna. Tjejerna före mig skrek av skratt. Det var faktiskt rätt roligt! Det blev en väldig gemenskap plötsligt! När vi låg där, platt tryckta mot ena sidan, hörde vi i högtalaren: "Det är inget att vara orolig över! Bara ett smärre bekvämlighetsproblem!" Hahaha! "Smärre bekvämlighetsproblem?!"  (Skratt)

Kassa-Nisse, som förgäves försökte ta spjärn mot allt han kom åt, höll ångan uppe, log glatt och uppmuntrade oss med: "Det här är lika roligt som att åka berg-och dalbana!" (All heder åt dig!! Du var fantastisk!)

Det var kul (fast lite otäckt ibland). Och ingen spydde - mot alla odds.

"SJ - you rock!!" (bokstavligt)

Annika - som hellre lutar än kommer för sent fram

Godmorgon på er ute i landet! En ny vecka - nya möjligheter! Fantastiskt egentligen :)  (Eftersom alternativet inte hade varit kul)

Nu har jag duschat, ätit frukost, valt "lagom snygga kläder" (ler) och dricker just mitt kaffe. Om 20 minuter ska jag iväg till tåget för transport till Stockholm och mitt besök hos Bonniers. Är tillbaka sådär runt åtta i kväll.

Det här ska bli så jättekul och jag hoppas verkligen Bonniers tänder på idén. Annars är det bara att kämpa vidare!

Annika - som är på "G"

Äntligen är det måndag 17 november! (Nästan)

I morgon åker jag upp till Stockholm för ett möte på Bonniers beträffande mitt nästa bokprojekt.

Jag har ju i stort sett fått okej från företaget som innehar rättigheterna till teorin jag tänker använda mig av i boken. Men nu måste jag få med mig ett bokförlag. Självklart skulle inget förlag erbjuda mig ett kontrakt utan att ha läst boken. Som inte är skriven. Just nu vill jag bara hitta ett förlag som är villiga att stötta mig under arbetet med boken. Och om det blev Bonniers, det största förlaget, skulle jag vara överlycklig. Men går det inte vägen i morgon får jag försöka med andra förlag.

Allt det här startade med att jag drömde om Zlatan. Haha! Det är så "crazy" - jag bara följde drömmens budskap och kanske ska Zlatan inte alls vara med. Det var bara ett (mycket märkligt) sätt att få mig att fatta vad jag skulle göra. Det gäller att agera på dom tecken man får, hur galna dom än är!

Annika - laddad och förväntansfull inför i morgon

Fick den här länken skickad till mig.

En hatlista!!

Men snälla....!! Vad är det för fel på folk??! Om ni inte gillar en artist/skådis/kändis, låt bli att läsa om honom. Låt bli att titta på henne i TV. Det är så enkelt, liksom. Man måste inte gilla alla - det gör inte jag heller - men därifrån till att hata någon är för mig ett väldigt stort steg. Dessutom är hatet i det här fallet kopplat till medias bild av vederbörande vilket i de flesta fall är totalt FEL!

Jag är så trött på allt hat i samhället. Hat dränerar oss, gör oss sjuka, jagar bort livsenergin och - det är jag övertygad om - sprider sina baciller runtomkring, ända ner till Moder Jord. Det smittar! (Som Arvol Looking Horse uttryckte det: "It´s a desease of the mind.")

Om någon kan lära mig hur man gör en såda där käck röstningsgrej som finns på hatlistan, så ska jag gladeligen lägga upp en berömlista!!

Annika - som inte är så tekniskt kunnig

Idag har jag tvättat träd :)

Innan jag började mitt resande-jobb hade jag massor med växter hemma. Jag minns en gång när min son var liten och han berättade för en kompis: "Vi bor i en djungel!" :)

Men nu när jag är borta mycket så funkar det ju inte. Trots det har jag två gullrankor som överlever precis vad som helst. Och två kaktusar. Och två "pinnar". Men resten får - tyvärr - bli konstgjort.

Jag har fyra (!) träd hemma. (Skratt) Och ibland får jag släpa in dom i badrummet och duscha dom.

 Min lilla trädapa är tillbaka på sin plats efter duschen :)

Fick den som present av en arbetskollega när jag slutade på jobbet, så det är verkligen inte vilken apa som helst! :)

Annika - som ska försöka våga mig ut i stormen och ta mig bort till gymet

"OM EN PERSON UPPLEVER UNDERVERK KALLAS DET FÖR FLUM

OM EN MILJON PERSONER UPPLEVER UNDERVERK KALLAS DET FÖR RELIGION"

Annika - som vet att underverk ibland är så vanligt förekommande att vi inte ens ser dom.