WOW! Tryckeriet måste ha lagt in högsta växeln. De ville väl hjälpa mig efter allt strul. De tryckte alla böckerna på tre dagar!

Idag lämnar leveransen Växjö och egentligen skulle jag fått den i morgon, men då befinner jag mig på annan ort. Så på fredag är det DAX!

Det har varit en lång resa hit. Tretusen år (skratt) Och nu ska Minya ut i vida världen. Tja, i alla fall ut i Sverige. Det ska bli så spännande att höra vad folk tänker och tycker om Minyas berättelse och plötsligt är jag inte ett dugg nervös längre. Boken är verkligen en hyllning till kärleken. Så det blir nog bra....

Annika - kan knappt vänta tills jag får hålla boken i handen!

Jag skulle träffa några reportrar för en intervju för en tidning som heter Respons. Två killar och en tjej dök upp (rejält försenade), vi köpte en kopp kaffe och jag fick tidningen på bordet framför mig. En glossig, tjock storstilad tidning med massor av företagsreportage. Huvudintervjuaren lovade mig minst en halvsida, troligtvis en helsida. Med foto, givetvis.

Intervjun genomfördes med hjälp av en diktafon.Alla log och strålade och var dötrevliga. Efter drygt en halvtimme var vi klara.

"Okej!" sa intervjukillen. "Vill du ha en kontaktruta med din logga under artikeln?"

"Och det kostar.....?" sa jag.

"Tretusen." (Tror jag han sa, min hjärna havererade tillfälligt....)

"Nej tack!"

Tystnad.

"Men hur ska folk då kunna hitta dig om dom vill köpa dina tjänster?"

"Men mitt namn står ju i artikeln. Det är ju bara att Googla mig och du får hundratals träffar."

Tre soliga, glada leenden frös till IS. Och då menar jag Nordpolsis! Den kallaste sorten!

"Men du måste ju marknadsföra dig!"

"Ja, jag har avsatt pengar för det. Men i den summan ligger inte att annonsera i er tidning."

TJOFF, sa det! Diktafonen åkte ner i väskan med en smäll. Tre personer tog på sig kapporna. Jag satt kvar.

"Så när kommer artikeln in i tidningen?" frågade jag, fast jag visste...

"Jag skickar den till vårt huvudkontor i Stockholm, men nu är det ju så att dom prioriterar folk som annonserar!"

"Så det här var egentligen: Betala ett antal tusenlappar och du får en artikel om dig själv?"

Han ryckte på axlarna.

"Vi måste ju finansiera tidningen på något sätt!"

SHIT, SHIT, SHIT!! Och....oops!.... det var just vad jag hade i väskan! Jag tänkte ta vägen förbi Vårdcentralen på hemvägen. Med ett avföringsprov. Nä, spy inte nu! Det är inte alls så äckligt, det rör sig om 2 cm i konserveringsvätska. Men den där vätskan kunde jag ju göra något vettigare med, tänkte min skorpionhjärna, som kan slå över till "hämnd" på en tiondels sekund.

Lite brun vätska i kaffet, kanske? Eller rätt i fejset på den där smilfinken som slängt bort en hel havdag för mig!! Han ska vara jäkligt tacksam för att jag är en ordentlig och väluppfostrad tjej/tant!! (Host, host).

Råd nummer tre denna "Rådens Vecka": Akta er för en tidning som heter Respons! (Om ni inte vill betala för en artikel, förstås.....)

Annika - som plötsligt minns att flera varnat mig för det här. Jaja, suck, "too late!"

Idag ska jag iväg på en intervju för en tidning som ville göra ett reportage om mig. Jag ska träffa två reportrar nere i stan 12.30, så ni ska få veta mer efteråt.

Hade tänkt ta en powerwalk, men det smådroppar här, precis som om regnet kan bryta loss när som helst. Så jag vet inte riktigt om jag vågar....

Annars är jag sööööömnig. Somnade inte förrän tre i natt! Av absolut ingen orsak alls. Varför blir det så där ibland? Konstigt.

Hoppas ni får en bra onsdagsförmiddag i alla fall!

Annika - som måste sätta på lite kaffe så jag piggnar till