Den här lappen är alldeles, alldeles äkta.

Kolla den otroligt detaljrika kartan! Imponerande! Ha ha ha!! 

 Stackars änder....ska dom behöva äta reklam....? :) 

Annika - som kollar på CSI och lyssnar på regnet

Idag hade jag inga "måsten" - absolut ingenting! Det var så skönt att vakna vid niotiden (trodde klockan var sju, det var så mörkt!) och höra regnet vräka ner mot rutan och veta att jag inte behövde gå upp. Och att jag bara var totalt ledig!

Så jag har njutit av dagen! Gick och hämtade bilen som jag ställt borta vid parken, tog ut allt vi släpat hem från landet, däribland glasburkar som skulle ner i rätt container. Tog upp trasmattan och övrig smutstvätt och hittade en tvättid - bara så där! La i alla tvätt. Gick ner till affären och handlade, lagade mat, svarade på mail, bokade preliminärt in en boksigneringsdag på Vattumannen i Stockholm, pratade med några föreningar om möjlighet för mig att komma och signera, diskuterade nytt filmkontrakt med Folke.

Sedan hämtade jag upp tvätten, dammsög hela lägenheten, skurade i köket och badrummet och ringde sedan några kollegor för att planera veckans möten.

En typiskt lediga dag. (Fniss)

Och nu ska jag inte göra ett dugg mer!

Annika - nedslängd och avslappnad i soffan

Nu har jag pratat med Folke om lördagens filmfestival. Själv körde han vilse i en timme - i dagsljus!  - och missade filmen han hade tänkt se. Som sagt, inga skyltar, inga marshaller, ingen reklam. Bara en "lada" rätt ute på vischan.

En folkhögskola i närheten som var delaktiga i projektet hade bidragit med 20 elever som publik. Sedan fanns några filmare och producenter som skulle presentera sina filmer, precis som vi. Och därutöver TVÅ utomstående personer. Haha!!

Folke var ungefär lika irriterad som jag, för det hade varit totalt meningslöst. Man visar kanonbra, prisbelönta filmer i två hela dagar - på en plats dit absolut ingen hittar! "What´s the point?!" Fattar inte....?!!

Annika - som ibland inte begriper någonting. Fast det kanske är meningen....

För sisådär tio år sedan satt jag väldigt ofta vid ett Träd på en undanskymd plats i Slottsskogen. Det där Trädet drog mig till sig som en magnet. Jag kunde inte låta bli att gå dit. (Trädet finns t o m omnämnt i min första Svarta Katten-bok - Själens tysta budskap.)

Min "riktiga" pappa (skriver så eftersom jag är adopterad) hade visat mig platsen och sagt att det var där han och min "riktiga" mor hade sina möten. Eftersom deras kärlek var nästintill förbjuden tänkte jag att jag kanske t o m blivit "tillverkad" där. (Skratt)

Sedan kom den märkliga drömmen. Trädet pratade med mig och sa att det var väldigt gammalt och nu var döende (märkligt eftersom det var friskt och levande). Det ville ge mig all kunskap det hade innan det dog, så jag måste fortsätta att gå tid.

Med tiden glömde jag bort Trädet....som man gör ibland. Jag har inte varit där på massor av år, men i förrgår kom jag plötsligt ihåg platsen. Så jag gick dit. Och så här såg det ut:

 Det var stendött !!

Jag rös lite grann. Var drömmen sann? Visste Trädet att det skulle dö? Visste jag undermedvetet att det skulle dö? Var det en mening med att jag konstant drogs dit och oftast lade händerna på stammen?

Kanske har Trädet sett mig redan som liten spermie och följt min färd i livet på sitt eget sätt. Jag har ju alltid varit där, bredvid trädet, även som liten. Och kanske vill det faktiskt ge mig lite styrka och visdom innan det dog.

 Så symboliskt! På kullen bredvid trädet har en ny brunn blivit till. En källa med friskt, klart vatten. Den hade jag inte heller sett. Livets vatten....

Hoppas du har det bra i din trädhimmel, kära Träd :)  TACK!!

Annika - på en resa från spermie till mull