Firade ni Halloween i går? "Enligt boken", liksom...

Eller firar ni idag? Bara för att det är helg?

I Sverige är det lite si och så med traditionerna även om 31 oktober är USA:s Halloween datum.

Jag har hört folk muttra över att amerikanska traditioner väller in över Sverige - men det här är ju faktiskt en irländsk tradition, sprungen från "Samhain" som var en årshögtid hos kelterna och firades 31/10.  Kyrkan har gjort sitt bästa föra att utrota högtiden, speciellt år 988 då "Alla Helgons Dag" infördes och skulle bli ett nytt alternativ. Engelsmännen firar också Guy Fawkes den 5 november, vilket har många inslag av Halloween. Och till slut hamnade traditionen i USA i slutet av 1800-talet, där den kommersialiserades på riktigt amerikanskt vis. 

Maskerat tiggeri? Kommersialism? En ursäkt att supa till? Busdag för ungarna? Själv tänker jag mest på kelterna och deras magiska ritualer som lagt grunden för denna helg när mörkrets krafter väller in över våra marker.

Annika - som inte har någon pumpa men i alla fall en massa ljus

Ja, du pappa. Nu har det gått mer än tolv år sedan du gick över till en annan värld. Vart tar tiden vägen?

Jag mår bra och ditt barnbarn Dezi, mår också bra. Han kämpar så hårt med ditt älskade Grönvik - visst har det blivit fint?! Och nu har E6:an blivit klar hela vägen upp till landet. Det som du alltid pratade om, men aldrig fick se. Tänk när vi körde upp dit med din gamla Citroen när jag var liten. Det tog över tre timmar. Nu går det på sådär en timme och 20 minuter.

Fast jag behöver ju inte berätta allt det där. Du vet ju redan.

Det är inte så ofta jag kommer hit till graven. För min egen del känns det lite onödigt. Vi vet ju båda två att du inte är här. Jag minns så väl efter begravningen, när prästen frågade om jag ville vara ensam med kistan för att ta farväl. Och jag svarade mellan tårarna: "Nej, det behövs inte, jag pratar med pappa lite senare...." Jag minns prästens varma leende, hans nickning och hans blick - han förstod precis! 

Du får ett hjärta av mig idag, pappa. På Alla Helgons Dag.

Jag var verkligen "pappas flicka". Vi hade en alldeles speciell kontakt i 44 år och den kontakten har vi bevarat. För det är ju inte här du finns, pappa. Du finns ju bredvid mig varje gång jag har problem eller känner mig ledsen. Du tittar nog till Dezi en hel del också. Ni var ju sådana "bästisar" du och han! Oj, vad mycket kul ni hade tillsammans, du var ju den fadern som han aldrig hade.

Så även om jag nu gått hem från graven, även om jag lämnat hjärtat och ljuset i de multnande löven, så säger jag precis som vid begravningen: "Jag pratar med dig lite senare, pappa....!"

Annika - med tårar i ögonen

Denna helg tänker vi på alla våra nära och kära som avlidit.

På Östra Kyrkogården ligger min pappas släkt, det är en väldigt vacker begravningsplats, tycker jag, med en alldeles speciell atmosfär. Att vandra runt på de små lummiga stigarna här är som om att gå rätt igenom Göteborgs historia. Här hittar man t ex Karin Boye och Viktor Rydberg, Dan Axel Broström och Sonya Hedenbratt, samt många välbeställda Göteborgsfamiljer. Den första begravningen skedde 1861 och under de kommande åren skulle bl a pest och mässlingen (!) skörda många dödsoffer.

Mitt på kyrkogården finns en kulle - Rikemanskullen. Och här finns det ena stora monumentet efter det andra.

Den skotska adelsfamiljen Seaton innehar detta mauseoleum - det största i hela Norden med sina 250 kvadratmeter. Det kostade gigantiska 1,5 miljoner att bygga i början av 1900-talet! 

 Andra sidan av mausoléet.

Lite egyptiska influenser kan väl aldrig skada....

Det här mausoleet är också vackert.

Annika - som promenerade till och från kyrkogården samt tog en sväng i stan. Tre timmars promenad blev det!

Vilken baksidebild på Skjöld och Minya skall jag ha på boken?

Vilken tycker du  är bäst!?

Annika - som tycker det är jättekul att läsarna får vara med och utforma boken :)