Jag har ibland tittat runt på andra bloggar och har blivit helt förskräckt över att se alla elakheter i kommentarerna! Speciellt på kändisbloggarna. Det verkar som det finns en hop med människor som spenderar sin fritid med hat, trakasserier och rena personangrepp. (Nu talar jag inte om att ha avvikande åsikter och att ge mogen kritik - jag talar om pajkastning och mobbning.)

Och jag fattar liksom inte! Om man inte gillar en blogg kan man ju bara välja en annan! Om man inte gillar ett TV-program är det ju bara att byta kanal! Men tydligen är hatet själva målet. Att få andra att känna sig små, betydelselösa och illa omtyckta. Och att alla ska må lika dåligt!

Leif GW Persson, som jag för övrigt gillar skarpt, valde att stänga sin blogg för några månader sedan p g a alla elakheter. Ändå är han en av dom som vågar stå upp mot orättvisor och som har ett sju helsikes civilcurage. Denna "röst i mörkret" tystades dock av hatarna. 

Det som gör mig mest beklämd är att det finns så många människor som mår dåligt - för trygga, lyckliga, mogna personer ägnar sig inte åt mobbning. "No way!"  Varför kan vi inte se det vackra och positiva? Varför kan vi inte bara sprida beröm och uppmuntran och respekt?

Samhället blir vad vi själva gör det till. Det är vi som bär ansvaret. Och allt börjar med oss själva, vårt sätt att leva, vårt sätt att behandla varandra. Det finns inga genvägar.....

Annika - som av och till blir bekymrad över att det finns så många som bara vill göra illa andra människor....

Nu är jag hemma igen och har haft så URKUL! Och det var inte ett dugg nervöst, bara hyperroligt!!

Först vill jag tacka den supertrevliga och proffsiga fotografen Daniel Grizelj, som åstadkom mirakel!! Jag är helt förstummad! Det var banne mej inte många foton som blev dåliga....:) Fattar inte riktigt hur det går till...haha.

Först skulle jag "spela" politiker i en talarstol med en hel hög mikrofoner framför mig. Här fick jag pröva på hela mitt känsloregister: arg, förbannad, glad, överlägsen, sur, euforisk....tja, ni vet.  Därefter bytte jag kavaj och blev sångare som spelade in en platta i studion, stod med hörlurar framför en hängande mikrofon. Vi tog även en rad med foton när jag höll mikrofonen i handen och sjöng smäktande toner. (Ler). Som avslut körde vi med en "Carola-fläkt". Massor med blåsande hår och drömmande blick.

Jag tror det är jätteviktigt att modell & fotograf liksom "klickar". Det syns på korten, det är jag övertygad om!  Och Daniel och jag funkade jättebra. Dessutom ville han återkomma med mer uppdrag, så wooeeee....jag gjorde i alla fall inte bort mig. (haha)

Tusen tack, Daniel!! Du är jätteproffig och kul att jobba med! Du fick t o m MIG att se superbra ut!

Annika - som lovar att visa er några foton när jag får dom

En ny höstdag, lite gråmulen här på västkusten, men hösten har ju annars varit helt fantastisk! Blå himmel, hög luft, otroligt mycket vackra färger! De där vyerna med gula och röda träd mot en knallblå himmel är verkligen naturens mirakel. 

Jag sitter här i min baddrock och dricker kaffe. Det är så skönt att "softa" på morgonen...och fotojobbet börjar inte förrän tolv. Perfekt tid! Haha!

Vi ska hålla på tre timmar, sa fotografen (men HELP, ska jag stå framför kameran i t-r-e timmar??!!). (Så här är det att vara novis - jag vet inte ens hur det går till!)

Okej,  en rapport kommer i eftermiddag. (Ler)

Annika - som tycker det ska bli döspännande men säkert lite pirrigt!