För 199:- får du reda på vilken dag du kommer att dö.

Kolla här!

Och näää, jag har inte gjort testet och tänker inte göra det. Faran är ju att man får en hjärtattack och dör av skräck på den där dagen - fast man kanske skulle levt 10 år till. Shit, vem vill VETA, liksom?!

Annika - som bara har ETT budskap till Mr. Death: "Surprise me!!"

Så att ni inte missförstår titeln: finne = acne. (Fniss)

Det här är så jätteroligt, liksom. Att vara 55 år och få en stor FINNE, som jag nog inte haft på säkert 20 år. Och att lyckas prestera detta just den veckan som jag har en filminspelning samt mitt första modelljobb! Det är ju bara så hysteriskt roligt! Hahaha!

Om jag hade varit 16 år nu så hade jag nästintill skjutit mig. Eller i alla fall gråtit i timmar i sträck över att mitt liv var över. (Jag minns hur det var....!)

Gud, vad skönt det är att bli gammal och bara kunna rycka på axlarna och tycka: "Ooops!" Livet har ju så mycket viktigare saker att fundera över. :)

Annika - som är på väg tillbaka till tonåren (fniss)

Nu har jag precis kommit hem från min powerwalk, svettig och trött men väldigt nöjd! Häng med runt, vet ja´ :=)

Första sträckan är inte kul - den går längs med avgaserna.....

Och så tittar folk lite konstigt när man ångar på här. Det gäller att komma till parken så snabbt som möjligt! (Den är där, längst bort i horisonten).

 Väl inne i parken kan man bara falla in i mängden av joggare och "walkare". Här ligger jag som nummer tre i en hel rad med motionärer. (LOL)

Runt dammen.....

Förbi säldammen - och sedan kommer denna låååånga backe rätt upp! Snacka om att man får puls och bränner kalorier! (Fniss)

Men utsikten är ju värd en del! Här ser ni Älvsborgsbron - och Stenabåten från Danmark eller Tyskland som är på väg in.

 Och så kan man titta på djuren också, när man ångar förbi....

Familjen hjort är lite halvslöa idag...

Till slut bär det nedför. Den här vägen är så vacker!!

Efter sisådär 10 minuter till är jag hemma! En lagom runda och en jättebra start på morgonen!

Annika - som varvar ner i soffan innan jag ska jobba lite och sedan gå till frissan

När jag var i Stockholm för drygt en vecka sedan träffade jag ju Nikeisha och hennes mormor Dagmar. Jag fick så fina gåvor av Dagmar, bl a detta lilla häfte om hennes gammelmormor. (Eller var det gammelfarmor, Dagmar?)

Johanna Andersson från Ådalen, som levde 1874 - 1952, skrev sporadiska anteckningar om sitt liv och i samband med sin 80-årsdag skrev hon ner hela berättelsen. I början av 2000-talet återfanns hennes anteckningsbok. Gamla självbiografier finns det gott om - men dom är oftast skrivna av rika män. Inte en av en "vanlig, fattig kvinna".

Tusen tack för den här fina gåvan, Dagmar. Det är intressant att läsa de här orden om en tid när gudfruktigheten var lika stor som fattigdomen.

De äldsta har så många minnen och så mycket visdom. Vi skulle ta vara på denna skatt på ett bättre sätt. Själv tänker jag ofta på det nu när de äldre generationerna är borta - varför lyssnade jag inte på mormors alla berättelser lite mer??!

Annika - som ofta tänker på hur himla bortskämda vi är nu för tiden!