Nu har jag fått klart mitt samarbete med Beautiful Business - en agentur med bara kvinnliga föreläsare och moderatorer! Kul!

Jag håller tummarna och hoppas de hittar alla möjliga roliga uppdrag till mig :)

Annika - som tycker det är så kul med nya samarbetspartners 

Vi har precis slutat för dagen och alla är nöjda och glada. Och trötta. Nu blir det en liten festmåltid eftersom det är sista kvällen. I morgon bär det av hemåt. Gud, vad skönt! Jag ska vara hemma i fyra hela dagar! :)

Hade hoppats få tid idag att leta rätt på Kullamannens grav, som ska ligga här i närheten. Men jag hann inte. Ska försöka göra en avstickare i morgon i stället. Jag hade väldigt gärna velat känna på "vibbarna" där vid graven också... :)

Annika - som lämnar det här stället ifred nu....till nästa år.....

--------------

Här dukas det FINT i kväll! :

Alltså...jag är inte spökrädd. Jag bor gärna ensam i mörka, ensliga hus. "No problem." Men ikväll, vid fyren - okej, jag erkänner, jag fegade ur!!

Det var nästan mörkt när jag körde dit och när jag gick sista sträckan blev jag orolig att jag inte skulle hitta tillbaka. Fyrljuset nådde inte fram till parkeringsplatsen p g a bergen. Men jag fortsatte i alla fall.  Det kändes inte bra...redan då.

När fyren kom inom synhåll och det vita ljuset spöklikt svepte över de mörka kullarna började jag få hjärtklappning. Helst hade jag velat vända om för något var jättefel - men jag tvingade mig själv upp för den sista backen, upp mot fyren och toppen.

Ett märkligt ljud hördes av och till från kullarna runtomkring. Som en dov,  vibrerande ton. Jag har inte hört det under dagarna. Jag t-v-i-n-g-a-d-e mig (verkligen, alltså, jag började bli helt hysteriskt rädd och det är inte likt mig!!) upp till fyren. Men sedan tog det stopp. Det var bara 30 m kvar till toppen - och jag kunde inte gå dit!! Jag vet inte vad som fanns där, men vad det än var var det inte gott! Jag blev t o m rädd att "något" skulle knuffa mig nerför klippan om jag gick upp.

Så jag vände om. Det hade blivit kolmörkt, det märkliga lätet ekade mellan klipporna, ljusstrålen från fyren svepte runt, runt och det kändes som att jag hade någon bakom mig. Någon som ville få bort mig. Hade jag givit efter för mina känslor, så hade jag skrikande sprungit nerför vägen. Men nu stålsatte jag mig och GICK. De fem minuterna till bilen kändes som 50 minuter och jag lugnade inte ner mig förrän jag kommit hit tillbaka till mitt rum!

Det här kanske låter sjukt, men just då, när jag stod vid fyren, kände jag en sådan fasa att jag inte ens kan påminna mig att jag känt något liknande!! Så där kände jag inte tidigare i dag. Jag får inte ihop det! Något drar mig dit på dagarna - och något annat jagar bort mig på kvällen. Vad är det för konstigheter vid fyren? Inte undra på att trakten är så full av sägner....

Annika - som inte tror att den här historien tar slut här och nu. Det finns en anledning att jag hamnat här....

-----------------------

På väg upp mot fyren. Himlen såg verkligen KONSTIG ut!

När jag väl kom dit blev det mörkt på några minuter:

Jag hann med en promenad upp till fyren under lunchen. Det är något som bara draaaaaar mig dit! Idag var det så himla starkt så jag kunde inte stå emot fast det var kort om tid.

Det känns som om "någon" är där - jizzez, det var så starkt! En karl i sådär 40-50 årsåldern. Kanske är det Kullamannen himself? Det måste undersökas! (Skratt)

Jag är ledig ikväll. Jag tänker vänta tills det är kolmörkt och åka upp dit med bilen. Sista sträckan måste man gå och det finns inga lampor däruppe men fyrljuset måste väl vara tillräckligt, antar jag? Det är nääääästan lite småkusligt, men jag vill träffa Kullamannen! På riktigt! Hihi! 

Annika - som återkommer när jag är tillbaka från "spökutflykten". OM jag kommer tillbaka...haha

-----------

Här kan man bo över. Ensam. Urrrk :)

Kolla det lilla huset där nere! :)

Det är 70 m rakt ner:

(I horisonten syns Danmark)

Runt middagssservietten i går fick vi ett snöre!

Det är indränkt i tjära. Jag älskar lukten av tjära, det påminner mig om Bohuslän och sjöbodar.

Min kollega Olof säger att det luktar whisky. (!)

Det gör det ju inte alls....det luktar sommar och sol.

(Fattar ni hur olika vi tänker!)

Så jag tog mitt lilla snöre för att spara det och lukta  på det när snön viner runt knutarna. (hihihi) Då kan man drömma sig bort.

Just nu luktar mitt tvättstugerum tjära. Mina byxor luktar tjära eftersom jag haft snöret i fickan. Min väska luktar tjära. Hela jag luktar tjära. Av ett pyttelitet snöre. Det är otroligt....:)

Annika - intjärad i källaren

Ett styck tjärigt snöre:

Idag har telefonen ringt hela dagen. Det är jättejobbigt när man inte har tid att ringa tillbaka. De enda tillfällen jag har är kafferasterna. Folke ringde och berättade att en filmfestival i Los Angeles frågat efter vår film. Om den kommer med vill jag åka till LA! Jag vill, jag vill!! Har aldrig varit där :)

Fick in ett nytt jobb nästa vecka, en stor föreläsning för 120 enhetschefer. Kul :)

Företaget i Stockholm som innehar rättigheterna för den teori som jag funderade på att skriva min nästa bok om hörde av sig. De var jätteintresserade och ville ha upp mig till Stockholm för en diskussion. Börjar utvidga mina vilda planer och undrar om jag ska inkludera mina Zlatan-drömmar....eller om det är två separata böcker? (Hihi)

För övrigt har vi pratat om känslor, självinsikt, feedback och grupputveckling hela dagen. Härlig grupp och mycket skratt :)

Annika - som sitter i min tvättstuga (haha) medan gänget ser på fotboll.

---------------

Här bor jag:

Dörren till vänster är min dörr: :)

En lång dag är slut. Jag har sprungit runt med datorn för att hitta ett hörn  där "radiovågorna" når mig. (skratt) Det är verkligen helskumt på det här stället. I går var det inga problem alls.

Inga "fyr-besök" i dag och troligtvis inte i morgon heller, men på onsdag hoppas jag hinna med en promenad. Fick förresten höra att det finns ett litet rum under fyren som man kan hyra! WOW!!. Sitta där ensam och skriva en bok. Jösses, vad kusligt! Haha! (Fast kommer man inte att få ett psykiskt sammanbrott av ljuset som går runt, runt, runt, runt...?!!)

Annika - som ska gå och förena mig med gänget som huggit in på kvällsmackorna 

Några av mina goa kursdeltagare: