För alla indianstammar i Nordamerika (så vitt jag vet) är salvia mycket heligt. Det bränns och används för att rena luften, saker, sig själv och bostäder.

När jag besökte Arvol Looking Horse förra gången fick jag som present en massa salvia plockad vid Piphuset, där "The Buffalocalfwoman´s Pipe" finns. (Och där kan vi prata om vibbar!!) Jag tog hem den, väl medveten om dess ofantliga kraft eftersom den plockats på Helig Mark. Sedan dess har den legat här, jag vill inte bränna den av någon anledning....

Under tiden har jag uppmärksammat mina indianvänners ilska över att icke-indianer får tillgång till t ex salvia och "sweetgrass" från deras trakter. Indianernas "medicin", som det kallas, får inte finnas i våra händer. Jag blev så "pissed off" på hela bråket, så jag beslöt att lägga all salvia jag fått i ett kuvert och skicka tillbaka den till en av dessa indianer. (Vad skulle jag gjort, liksom? Sagt åt Arvol: "Nää, du får inte lov att ge mig sånt här!!")

Men i morse fick jag en plötslig idé. Jag beslöt att offra salvian i offersjön vid Tanum. Våra förfäders heliga plats. Då skulle den inte längre finnas i mina händer och det skulle bli en gåva till De som hållt en hand över min bok.

När vi kom till offersjön blev t o m min kompis helt mållös. "OJ!! Det är så starkt här att det nästan är lite...otäckt!" sa hon andlöst. Och denna gång var det starkare än jag någonsin känt. Den sjön är så ofantligt speciell!

Jag offrade salvian till Oden och Freja och hoppas att den nu kommit i rätta händer. På sitt eget sätt....och hoppas att även mina indianvänner kan tolerera vad jag gjorde. (Fast jag vågar nog inte berätta, för det var ju egentligen "fel" gudar.)

Annika - som tyckte det kändes väldigt, väldigt bra! Och rätt!

 -------------

Här offrar jag åt olika håll:

(I den ihåliga trästubben bakom mig offrar muséet regelbundet mat och örter till gudarna.)

Vilken härlig dag vi haft!

Vi kom upp till Tanum lagom i tid för att äta lunch med Lasse.

Sedan tog jag och min kompis en vända runt bronsåldersbyn och sedan fortsatte vi till Kärlekshällen  Vitlyckehällen  (haha, för mig kommer den alltid att heta Kärlekshällen.) Jag hade fått tillstånd att beträda hällen om jag gick barfota, så med risk för mitt eget liv (kändes det som...hällarna är sååå hala och sååå branta) hasade jag omkring och fotade. Det blev mycket bättre foton än vad jag tidigare fått.

Därefter shoppade jag loss (hihihi). Sakerna där i shoppen är helt underbara. Jag skulle kunna köpa hur mycket som helst. (Ska ta några foton och visa er i morgon vad jag köpte.) Därefter gick Lasse med oss på en runda runt det heliga berget Aspeberget och berättade och berättade....

Nu har jag fått all information och alla foton jag behöver! "Perfect"!

Lasse har börjat skriva en ny avhandling om offerkällor - så kanske kan jag hänga på för nästa bok? (Fniss) Offerkällor låter spännande och intressant!

Annika - som nyss kom hem och blev helt slut av den långa promenaden och all frisk luft

-------------

Lasse och jag på Aspeberget med sopborste. Det var mycket löv och barr på ristningarna:

Fick ett mycket bättre foto av Orm. Som i boken är Ondskan himself.

Här är processionen där Minyas mormor Ala deltar (ser ni - en enda tjej. Hon går näst sist) Lasse hade just målat de här ristningarna, så det blev ett bra foto.

Nu ska jag iväg för att hämta upp min kompis, sedan skall vi styra kosan norrut - till hällristningarna.

Varenda gång jag är däruppe kommer jag hem igen och inser att "Oj, jag glömde ju fota den där ristningen!" eller "Nä, shit, jag glömde fråga Lasse om den där saken..."  Är det inte typiskt?! Kort minne, liksom. Så nu har jag gjort en lista på de saker jag måste göra. Det här blir nog sista besöket innan nästa vår.....  (Tro det den som vill, frågan är om jag kan hålla mig borta).

Nu har jag slagit in presenten och plockat ut några foton jag ska ge Benjamin ("Skjöld"), så nu ska jag officiellt tacka den underbara personalen på Vitlycke museum. De är verkligen superduper fantastiska, vad jag än har bett om har dom hjälpt mig med!

Jag har också pratat med Lasse, som är på semester, men han skulle komma in för att träffa oss. Kul!

Så nu åker vi iväg. Nu kommer jag, Minya & Skjöld!! :)

Annika - som alltid är lika glad när jag får åka upp till Minya

Allt är redo: