"Arkeolog-Lasse" ringde och sa att han kunde vika eftermiddagen för mig i morgon. Han skulle vara i närheten av min sommarstuga och jobba med hällristningar. Så snällt!!

Så i morgon skall jag äta lunch med Lasse i Hunnebostrand och vi ska diskutera hur vi ska kunna hitta ekonomiska resurser för att rädda hällristningarna. Det är viktigt för mig när jag gör mina böcker att något gott kan komma ur dom - inte bara andligt utan även ekonomiskt. Pengar som jag kan ge bort till något behjärtansvärt!!  Så vi får spåna....

Därför tänker jag flytta upp till landet några dagar igen. Snabba bud här - fick slänga om min planering. (Och om ni inte tror jag jobbar, så gör jag  faktiskt det: på hotellrummet, på Centralstation, på tåget. Laptop + mobilt bredband + mobiltelefon är allt man behöver. "Great!!" :) )

Annika - som precis kom hem med tåget och nu packar upp för att packa ner  samtidigt som jag ringer jobbsamtal

Det är så lyxigt och skönt att bo på hotell i Stockholm - och inte jobba!!

Resor och hotell betyder alltid jobb för mig. Men nu är jag ledig, ha ha, det är sååå härligt! Äntligen får jag tid för en evighetslång hotellfrukost - vilken jag just avnjutit. :)

Kvällen i går blev ju inte sen, precis. Folk försvann med vinden och Agneta skulle hem till sjukt barn. Men så är det.

Igår gick jag till Vattumannen, den esoteriska bokaffären här i Stockholm. Jag har varit där ett par gånger och signerat böcker. För ett år sedan lämnade jag in 30 Svarta Katten-böcker för försäljning på kommission, d v s jag får betalt om dom säljer, så jag ville se hur det hade gått. Bara två böcker var kvar! Det var ju fantastiskt och expediten var rätt förvånad - kommissionsböcker brukar inte sälja så bra, sa hon. (ler)  Jag förvarnade dom om min nya bok - så givetvis blir det någon boksignering eller föreläsning på Vattumannen så småningom.

Just nu ligger jag på hotellsängen och väntar på att affärerna ska öppna och sedan tar jag tåget hem i eftermiddag. See you later!

Annika - som bara jäser......nej, "chillar", heter det ju nu för tiden har jag lärt mig. Ha ha!

Nu har jag varit på premiären av Kautokeino-upproret - och OJ, vilken helt underbar film!! Jag är förstummad! Inte ett öga var torrt i slutet. Det här är alltså en sann historia, gjord av Nils Gaup som kommer från samesläkten som startade upproret. Två av hans förfäder halshöggs - för att dom vägrade bli kristna. Skallarna skickades sedan till Danmark för analys och det tog släkten 143 år att få dom tillbaka för att kunna begrava dom!

Filmen är otroligt vacker med hisnande vyer och naturupplevelser, den är inspelad på nordsamiska med genuina kläder och attiraljer. Och i lördags fick filmen den norska motsvarigheten till vår guldbagge. Jag HOPPAS den blir Oscarsnominerad - det blev nämligen Gaups förra film - för då sprids budskapet!

Det som gör mig så förbannad är att ingen representant från Pressen var där!! Trots en sverigepremiär av en "guldbagge"-film med en fullsatt salong och en hel hög med kändisar. Varför? Jo, för att det handlar om ursprungsfolk. Det var likadant när Arvol var här och jag försökte få tidningarna intresserade. Han var ju FN:s fredspristagare och besöket var unikt. Jag gjorde det stora misstaget (inser jag nu efteråt) att nämna att han var indian! Därmed blev intresset iskallt. Suck!

Annika - som haft en underbar kväll och vandrat hem, långsamt, på Stockholms sommarvarma gator

----------------

Mer än 200 personer kom och kön utanför bion var stundtals väldigt lång: 

I foajén serverades vin och björksaft samt torkat renkött på spett: 

Diskussionspanelen ledd av Alexandra Pascalidou (längst till vänster)

Längst till höger står filmens regissör Nils Gaup, bredvid honom min superduperfina kompis Viktoria Harnesk och bredvid henne Lars-Anders Baer, sametingets ordförande. De andra snappade jag tyvärr inte upp namnen på:

Nu har jag anlänt till Stockholms Central och installerat mig i mitt lilla krypin. (Haha, jösses! Inte mycket man får för 1.100:- nu för tiden!! Men jag bor mitt inne i centrum - i World Trade Center - och priserna i Stockholm är inte nådiga!)

Tänkte springa runt i affärerna lite och kasta i mig en smörgås eller något.

Men det går ju inte!! För just nu är det OS-final i höjdhopp! Sh*t, känns fånigt att ta tåget hit och sitta och glo på TV...haha...men jag måste! Det är så spännande! (skratt)

Jag återkommer i kväll/natt med foton. Hoppas jag. :)

Annika - som har missat det mesta av OS, men äntligen tajmade jag in något....!

Det här sysslade jag med i natt. Gääsp. Måste lära mig vända tillbaka dygnet!

See you in Stockholm!

Annika - dricker te och packar väskan

I morgon åker jag till Stockholm för att närvara på filmpremiären. Det ska bli jättekul. Efter vimmel och filmvisning kommer Alexandra Pascalidou att leda en diskussion med bl a regissören samt företrädare för samerna.

Nu måste jag få presentera menyn, för den är bara så läcker!

Det börjar med mousserande vin eller björksaft och rensalami, rökt renhjärta och spikkekorv (torkad renkorv) på träspett. Därefter får vi kallrökt reninnanlår med sallad av potatis och jåamoe (fjällsyra). Till det serveras laejpie (mjukt bröd bakat på renbuljong) och dryck. Kvällens dessert är rårörda hjortron med vaniljcremefraiche och kardemummasmul.

Oj, börjar nästan dregla. Hihi. Samekultur för hela slanten, alltså. Jag ser verkligen fram mot det här.

Annika - som ligger på soffan och tittar på när Susanna Kallur faller - för tionde gången!! Men herregud, hur många gånger ska dom visa det?!

Efter jobbet promenerade jag till Folke och fick äntligen se alla underbara foton! Jag visste att jag skulle få ett helvete att välja foto för bokomslaget. Men när jag såg fotona blev det plötsligt så självklart.....

För ett år sedan fick jag till mig att jag skulle skriva en bok med titeln "Kvinnan i Klippan." Det tog lång tid (sisådär fyra, fem kapitel) innan jag förstod vad titeln betydde. Jag såg själva omslaget framför mig: en kvinna klädd i en lång kjol, stående på en klippa med utsikt över havet. Hon sträcker armarna upp mot himlen som om hon ber. Jag har haft den här bilden i mitt huvud konstant.

Så när jag fick se de foton Folke tagit på Nikeisha ute på klipporna - i ösregnet - bedjande till Oden....då slog hjärtat en volt i bröstet! Precis så hade jag sett omslaget!! Som om boken redan vore gjord, liksom.

Nu finns det säkert 15 olika foton att välja mellan, så jag har inte valt ut de jag ska ha ännu. Men det känns skönt att jag åtmsintone plockat ner över 100 foton till mindre än 15..... :)  Jag får ta en ny omgång när jag har mer tid.

Annika - som är så nöjd med att fotona blev precis så som jag ville ha dom

--------------------

Minya vid sina hällristningar, inkarvade av Skjölds kusin:

Minya och Skjöld på väg upp på det heliga berget för att blota till Oden:

Här kommer några fler barncitat - innan jag ger mig ut på dagens öden och äventyr:

OM ÅLDERDOMEN

Johannes har nästan fått allt rätt! Det bara låter lite konstigt:

"Gamla tanter lägger inte ägg. När de är så där fyrtio eller femtion år slutar tanterna lägga ägg. Det betyder att de inte längre kan producera människor. Kläckningen börjar någon gång i fjortonårsåkdern och pågår ända till medelåldern." (Johannes, 8 år)

Tone har fattat precis! :

"Gamla tanter tycker om att se nakna män, de vill bara inte erkänna det när man frågar dem." (Tone, 7 år)

Vilka imponerande ord Hilde kan! :

"Gamla människor kan bli förälskade under försvårande omständigheter...ja, om de t ex ser en snygging på pensionärshemmet, så kan de tända på honom." (Hilde, 9 år)

Cecilie blir definitivt politiker - pratar om "något" utan att sätta sig själv i klistret:

"Den konkreta skillnaden mellan man och kvinna har skrumpnat ihop med åren. Förr var den väldigt stor, nu är den nästan inte synlig, även om alla vet att den finns där någonstans." (Cecilie, 11 år)

Annika - som verkligen hoppas det finns några snyggingar på hemmet! (fniss)