Det regnar väl på nästan alla idag? Sitter här i torpet och lyssnar på smattrandet...skönt och vilsamt på något sätt. Jobbade på boken några timmar, tog en sväng in till Kungshamn eftersom min kyl var supertom och nu ska jag fortsätta skriva. (Håller på med faktasidorna och inledningen.)

Idag fick jag en förfrågan ett jobb som jag verkligen vill ha: att ge invandrarkvinnor i Göteborg mer självförtroende och handlingskraft. Åh, skulle vilja göra det. Mycket roligare än att stå på scen för en anonym publik. Ge mig jobbet, pleaseeeee! (skratt)

Annika - som jobbade mycket med långtidsarbetslösa för ett tiotal år sedan. Det var roligt, skulle gärna vilja göra sådant igen 

Idag fick jag mejl från Richard Right Hand, en Blackfootindian i Kanada. (Stammen heter egenligen Siksika, som betyder "Svartfötter" på deras språk). Jag vistades hos honom och hans familj en sommar. Nu hade många i stammen sett "Spirits for Sale" och var så glada för att vi gjort den. Men De Äldsta hade blivit totalt chockade över vad som pågår i Europa där deras kultur säljs och exploateras. Det är verkligen sorgligt.

Ett roligt minne från den där sommaren: vi körde mil efter mil efter mil på reservatet. Det var 40 grader varmt och prärien bredde ut sig som en oändlighet. Plötsligt kom vi fram till ett stort, ensamt hus. "Gissa vad detta är!" sa Richard. Jag hade ingen aning. "Det är en ishall!" fortsatte Richard.

Det var helt obegripligt där i den tryckande hettan mitt ute på prärien på ett reservat. En ISHALL??!! Det visade sig att Richard var tränare för ungdomarna i Blackfoots ypperliga ishockeylag! Haha, lite roligt, faktiskt. Men så är ju kanadensarna ishockey-galna. Även på reservaten!

Annika - som också tyckte det var märkligt att se alla engelska flaggor som vajade på reservatet. Det stämde liksom inte in.... :)

---------------------

Här är dom! Siksika Ice. Låter som en glasspinne, tycker jag.... (skratt)

Richard står näst längst till vänster, i svart och med glasögon:

Jag kommer nog alltid att tänka på Bohuslän som "Minya-land." Och Vätterns östkust är "Åsvi-land." Så knäpp man kan bli av att skriva böcker.  (skratt)

Men nu är jag tillbaka på landet igen....skönt! Lite blåsigt och mulet och HJÄLP vad det är torrt här uppe! Gräset är gult och löven har trillat av träden. Det ser ut som i slutet av september....:(  Nu blir det sisådär två veckor här och sedan är väl det roliga slut. Suck. Somrarna barar skenar förbi...

Nästa vecka skall Nikeisha/Minya komma hit från Stockholm tillsammans med sin mamma och vi ska fotografera omslaget. Vitlycke museum ställer upp med kläder och "utrustning". De är såå snälla! Det ska bli urkul och himla spännande att få se sin bok bli levande, liksom! Synd bara att jag inte fått tag i Skjöld. I natt drömde jag att jag skulle fotografera Orm (!) så kanske jag ska satsa på honom istället. Djävulen himself. Hihi....

Annika - som är så nöjd med att boken nästintill är klar

---------------

Just nu läser jag "Den siste tempelriddaren". Jag har visste snöat in på Vatikanen. Vad betyder det?! HELP!! Läser också att författaren erbjöds mer än 2 miljoner för rättigheterna till boken om han tog bort allt som handlade om att ifrågasätta Vatikanen. Men han tackade nej! Schysst kille!!

Själv tror jag att Jesus var en helt vanlig man med en enorm gåva.

Jag tror att han var en rätt vildsint aktivist med ett otroligt civilkurage.

Jag tror att han talade så att orden gick rätt in i folks hjärtan - och att han kom i rätt tid.

Jag tror också att Jesus i sin himmel har gråtit i 2000 år över mord, misshandel, utrotning, pedofili, lemlästning och tortyr som pågått i hans namn! Tänk att ge sitt liv för att folk skall förstå vad godhet och kärlek betyder! Och sedan bli använd för allt ovanstående, allt det som man offrade sitt liv för att vara emot!! Kan inte tänka mig något gräsligare! Hur kan man behandla en människa på det sättet....död eller levande....?!

Genom alla dessa horribla handlingar var det aldrig någon som tänkte på mannen Jesus - och vad han skulle ha tyckt om det som skedde. Inte annat än att det var bra att ha honom som syndabock. Och kanske var det precis så som påve Leo X (1513 - 1521) enligt boken uttryckte sig:

"Den har varit till stor nytt för oss

den här myten om Kristus."

Annika - som har förstått att Jesus hade lika många kvinnliga som manliga lärjungar. Och var tog DOM vägen...?!

---------------

Här i Sverige anser vi ju ofta att svarta katter bringar otur - men i England bringar dom tur. Det visste jag inte den gången jag gifte mig i England (1973) och till min förvåning fick en stor bild på en svart katt i bröllopspresent. Den skulle jag sätta på väggen och därmed få lycka i äktenskapet!

På puben The Stag i Hastings, (jag bodde i Hastings i många år) hänger två mumifierade kattor över bardisken. Den puben innehåller så himla mycket mystik med minnen från smugglare och med en legend om en hemlig tunnel, som ska finnas mellan "Hastings Castle" (byggt 1066) och själva puben. Det skall ha varit en flyktväg för slottets invånare och de präster som besökte kyrkan. I alla fall, när pubägarna renoverade puben hittade de faktiskt denna legendomspunna tunnel, till stora delar nedrasad, men ändå. Och där hittade de också kattorna hängande, utplacerade för att skydda folk från onda andar inne i tunnelns mörker.

Så - svarta katter är inte bara svart magi och otur!

Annika - som tror, å andra sidan, att den svarta katten jag fick vid bröllopet var en "trollpacke-katt". Inte katten gav den någon tur! Haha!

Min fina, fina lilla present som jag fick av en läsare :)

En svart katt.

Han sitter här i köket och hjälper mig skriva (ler)

Vad gulliga folk är, alltså!!

Annika - som nu rättat färdigt boken! Yohoooo - vidare till nästa steg.

Åh, vad kul! Jag fick en inbjudan till Sverige-premiären på "Kautokeino: upproret".  1852 slog de norska samerna tillbaka mot överheten, ett uppror som slutade i ett blodbad och en stor tragedi. Filmen, där bl a Mikael Persbrandt och Micke Nyqvist medverkar, har premiär i Stockholm 19/8. (Den har redan förhandsvisats på några småställen i Sverige.)

Jag blev ombedd att ta med mig Agneta Sjödin som jag har känt i en hel del år. Agneta - som är en jättego´tjej med ett stort varmt hjärta och dessutom väldigt andlig -  var faktiskt med på Sverige-premiären på min film,  vi åt lunch med Arvol Looking Horse innan. De första planerna på "Spirits for Sale" började genom diskussioner mellan mig och Agneta. Men sedan tog filmen sin egen väg....

I alla fall ville Agneta gärna följa med så det ska bli kul, det var ett tag sedan vi sågs. :) Jaha, då blir det en Stockholmsresa för mig om några veckor.

Hoppas ni får möjlighet att se filmen om ni är intresserade av ursprungsfolk!

Annika - som tycker det är kanonbra att filmer som denna görs!

-----------------

Det här fotot på Agneta och Navajo-indianen Andrew Thomas är så gulligt, tycker jag! Andrew (från "Spirits for Sale") och jag var hembjudna till Agneta på en liten fest och Andrew spelade flöjt för gästerna. Den kvällen blev så fin!

Puh, nu har jag jobbat i fyra timmar och har bara ett kapitel kvar att rätta.

Jag har gråtit två gånger - det är ett jättebra tecken! Haha! Jag är riktigt, riktigt nöjd med slutscenen, men den satt långt inne! Om jag inte gråter när jag läser mina alster så har jag inte skrivit med hjärtat. Och då blir det inte bra!

Jag kan inte vänta tills jag kan läsa igenom hela boken med själen. Först då vet jag om den blivit bra eller inte. Just nu läser jag ju bara med huvudet. Det är därför det blir så tröttsamt (skratt).

Annika - utläst och utpumpad och kollapsad i soffan med en stor flaska Loka