Just nu är det Midnattsloppet i Göteborg. Ett nytt jippo. Jösses, vi har så många jippon och evenemang i Göteborg så man orkar inte ens hålla reda på dom.

Men i alla fall så har dom lagt Midnattsloppet runt mitt hus!! Haha, lite kul. Så jag travade ut när klockan visade 23.00 - och vad hittade jag, om inte en megastor SKO! Som folk springer in i. Och längs insidan på skon sticker en massa huvuden ut från tjejer som sjunger heja-ramsor. (Oh Boy, kommer dom att vara hesa i morgon, eller....?!)

Här springer dom in:

 ....och här springer dom ut:

Annika - som sitter mitt i loppet.... :)

Kom och hämta mig, Maria! (färjans namn)
"Take me to Minya´s island!" :)

Ann-Gret var så jättesnäll och följde med mig hela vägen upp till toppen. Vi klättrade och pustade och till slut var vi uppe. Och där låg röset.  Nere till vänster ser ni upprätta stenar mitt i röset - nästan som gravstenar. Undrar vad dom haft för funktion?

Tyvärr har många människor burit bort stenarna från röset och använt dom till annat.  Men en gång i tiden var det här magnifikt! Det mäter fortfarande nästan 30 meter i längd! Sägnerna säger att här ligger en stor hövding begravd:

Det största röset på ön syns tydligt från havet, men ingen tycks veta hur man ska ta sig upp dit. Klipporna är höga och inga stigar finns. Det får väl bli ett framtidsprojekt för mig....(ler) 

I boken är Minyas mormor Ala den mest omtyckta och inflytelserika av de andliga ledarna bland vanerna. Besökare kommer från när och fjärran och det är Ala som lär upp Minya. En kvinna med starka krafter - en äkta "Frejas Dotter".  Graven här uppe på berget är henne verkligen värdig :) Här kan hon se ut över sin älskade ö och sitt hav.

Annika - tillbaka i Göteborg efter tre underbara och lärorika dagar!

Nu packar jag ihop för att ge mig av till Göteborg. Hade gärna stannat längre, men plikten kallar (tyvärr). Troligtvis kommer jag hit någon helg om vädret blir fint, men sommarvistelsen är nog över nu. Suck.

Men jag ska inte direkt hem. 13.00 skall jag träffa Ann-Gret på Bohus Malmön, som ska visa mig vägen upp till en av bronsåldersgravarna (tänkte nämligen begrava Minyas mormor där.) Det ska tydligen vara otillgängligt  och inga stigar som leder upp, så jag får klara mig själv, sa hon. (Foton kommer ikväll....hoppas jag....)

En förhållandevis liten ö som Malmön - men där finns 12 bronsåldersgravar! Rätt fantastiskt,  det måste ha varit en knytpunkt på något sätt. Eller en begravningsplats för hövdingar/andliga ledare. Som Minyas mormor (ler)

Annika - som känner mig lite vemodig över att sommarvistelsen är slut...men så är det....

---------------------

Dags att hala vimplen. Den ska bara sitta uppe när någon är hemma. Och nu är det snart ingen hemma längre.... :)

I det här krypinet har jag bott i sommar. Det var ursprungligen en skrubb med massor med skräp i, men vi byggde om. Visst blev det fint?