Jag ringde precis den där "Johnny Depp - agenten"  i Los Angeles.

Han ville ha 70.000.- för att distribuera vår film "World-wide". Ha! Ha! Ha! Veeeery funny!

Hallååå, jag är inte Johnny Depps filmbolag. Jag spelar inte i den klassen, jag är bara typ "korpfotbolls-filmproducent"  i lilla Sverige.  :)

Annika - hmm...vänta lite, vad ingår i det där priset?? (skratt)

Kom just på att jag har en massa Scandic poäng. (Och Best Western poäng och First Hotel poäng.) Jag har så många hotellnätter i jobbet. Jag samlar på mig poäng som jag sedan aldrig tar ut! (Bor man på hotell i jobbet hela tiden så vill man liksom inte semestra på hotell!) Men nu ska jag passa på!

Haha, jag fick TVÅ gratisnätter på Swania mitt inne i Trollhättan. Suveränt!

Gud, så lyxigt! Jag ska bara glida omkring mellan hotellet och studion och njuta. Okej, fortfarande lite för tidigt att börja jobba 06.40,  men, men....

Nä, ska nog vara "moviestar" ett tag till (skratt)

Annika - inne i Göteborg igen

Filmbolaget ringde just och meddelade mig att jag skulle vara i studion 06.40 på torsdag !!! I Trollhättan!!  Va f-----n?!

Ska det va´ på det här sättet vill jag inte vara "filmstar" längre! Vad katten, jag vill ju bara träffa Depp och Brosnan och Cloney och Pitt. Ska det vara så märkvärdigt?! (ler)

När jag var "filmstar" i Spirits for Sale behövde jag faktiskt inte gå upp förrän sju! Nu måste jag alltså köra från Göteborg halv fem! Det är omänskligt, jag kommer att ha små röda grisögon hela dan! 

Annika - som är kvällsmänniska. Det är grymt att göra så här mot en kvällsmänniska!

Den här blomman måste ha nio liv! Minst!

I september lämnade vi den i stugan att dö (grymt, va?!) Sedan stog den i fönstret utan vatten i nästan nio månader, i isande kyla under vintern och kokande hetta i maj.

När vi flyttade in här igen tänkte jag slänga risbusken, men såg till min förvåning två gröna blad. Wow, tänk om man kunde få den att leva upp igen?

Nu växer den och frodas. Hur gick det till?! Brukar pelargonier göra så där? Helt otroligt! Den här växten skall med mig hem, den måste ha magiska krafter! (skratt)

Annika - som förundras över livskraften

GRATTIS NIKEISHA - DU FÅR VARA MINYA PÅ BOKOMSLAGET!

Efter mer än 90 ansökningar och flera möten med härliga tjejer har jag fattat mitt beslut. Här är hon, tjejen som tog hem modelljobbet: Nikeisha från Stockholm. Jättesöt tjej och Minya upp i dagen. Det här blir kanonbra!

Annika - som ser fram mot Minyafotografering i augusti

Jag har haft en underbar dag uppe i Tanum! Behövde kolla upp en del detaljer för boken, men det är härligt att bara vistas där omgiven av fornminnen. Jag hade mega-tur och träffade på både Petra och "expert-Lasse" som satt och fika tillsammans. Vi diskuterade samarbetet runt omkring boken, de är så hjälpsamma och gulliga!

Men först klättrade jag upp till Minyas och Skjölds gravar igen. Jag satt där och mediterade i tio minuter - åååh, så skönt! Sedan kom ett gäng med tyskar, som genast klättrade upp på toppen av gravrösena och började möblera om stenarna! Men herregud!! Spring inte omkring på Minyas grav, tänkte jag!!! (Skratt)

Det är nog en blandning av min uppfostran och det jag fått med mig från indianerna - men det känns fel att kliva på andras gravar. En form av respekt. Men det är nog inte så många som tänker så.... 

Här sitter jag vid "Minyas grav", "Skjölds grav" är den bredvid:

Lasse inbjöd mig att hålla honom sällskap när han målade ristningar på Fossumhällen, ett rätt ensamt och slitigt jobb. De här bilderna målades för sju år sedan, men nu var det alltså dags igen.

Jag satt där och snacka med honom i en timme, alltid lika intressant! Jösses, han har så mycket kunskap! Jag kan lyssna "for ever!"

Dagen var verkligen lyckad - men boken har tagit slut för fort! Av 300 sidor är det bara 50 som handlar om bronsåldern. Borde varit mer. Shit - behöver nog skriva en fortsättning (suck).

Annika - som blev så vansinnigt trött! WOW, vad var det för energier där uppe?

I går kväll fick jag världens AHA-upplevelse när jag skrev! Oj, vad starkt det var. Jag fick ihop sista kapitlet innan den stora slutscenen, när Minya visar sig för Malin och berättar vad hela boken går ut på! 

Själva "storyn" i boken är jättefin, tycker jag: två mödrars kamp för sina barn - en år 1008 f Kr, en år 2008. Det 80-åriga paret med en evig kärlek som blivit förstörd p g a "välmenande" människor. Förbannelsen som blivit nedristad i klippan o s v.  (Skulle bli ett bra filmmanus) (fniss)

Men budskapet i boken, det som är "inristat" mellan raderna, det som boken egentligen handlar om, såg jag inte förrän i går. Det här är verkligen kärlekens bok. Kärlek mellan människor, kärlek till naturen, mänsklighetens kärlek till Moder Jord. "Kärlekshällen", skapad för 3000 år sedan som än idag gör att folk vallfärdar dit. Av vilken orsak? Jag tror inte att någon vet.....

Så otroligt fint det blev!! Och hela boken slutar i att kärleken vinner. Suck!

Annika - som tänker åka upp till Vitlyckehällen idag

Vårt hus ligger i slutet av en 3 km lång "ko-stig". I andra änden, vid landsvägen, ligger en campingplats. Av och till går camparna ut på en promenad längs vår väg. Inget konstigt med det, även om det nu står en skylt med privat väg. Men när man efter så där en halvtimme når fram till vårt hus finns det nog ingen som kan undgå att se att det är privat mark. Vägen slutar liksom rätt in i vår trädgård.

Trots det och trots att folk ser oss, travar de ibland rätt genom vår trädgård för att försöka komma ner till vattnet. Utan att fråga! Jag blir bara så mållös! Jag blev uppfostrad med att visa stor respekt för andras egendom.  OM man nu gick in på andras område måste man fråga först och man skulle vara otroligt försiktig med att inte förstöra något! Nu för tiden gäller inte de gamla mossiga reglerna, tydligen....

Priset tog den dam som hade med sig en schäfer. Hunden bajsade tre meter från vårt hus på vår gräsmatta. Hon tog inte med sig bajset utan gick bara därifrån. Helt otroligt! Hur är folk funtade?! 

Annika - som ofta undrar vad som hände med hänsyn och respekt?! 

-------------

Det här konstverket (fniss) har mina kusiner satt upp för att få lugn och ro på tomten. Den hjälper IBLAND - men långt ifrån alltid!