När jag träffade Lasse Bengtsson på Vitlycke muséum förra veckan berättade han för mig att han blivit varslad. Efter 22 år. Hans expertiskunskap skulle bytas ut mot arkeologi-studerande som mot en billig ersättning kunde hjälpa sommarturisterna, förklarade Lasse.

Jag tyckte detta lät horribelt!! Tanums hällristningar är ett världsarv som därmed, om detta är sant,  inte skall ha någon expertis knuten till verksamheten och ingen som kan svara på de knepigare frågorna. Dessutom är Lasse den enda av de anställda som kan avgöra en hällristnings äkthet.

Jag såg just inlägget i Göteborgs-Posten som talar om katastrof! Det är glädjande att se all den expertis som ställer upp på Lasses sida. Men rubriken är skrämmande: "Sverige riskerar förlora världsarvet i Tanum".

Annika - som inser hur lågt värderat vårt eget forntidsarv är

Gissa om jag är död idag! (skratt) Klockan är halv tolv och jag har inte klätt på mig. Tänkte gå till gymet och sedan ta det väldigt lugnt resten av dagen.

Fick reda på att vår granne på landet, 70 år, rasat ned för en byggnadsställning. Fyra meter ner i marken. Ambulanshelikoptern landade på vår gräsmatta för att plocka upp honom. Tack och lov var det bara några brutna revben. Han måste ha haft änglavakt! Usch, vad otäckt!

Förra året gällde det en annan granne som skulle peta bort gräs under motorgräsklipparen - när klipparen plötsligt gick igång och skar av fyra av hans fingrar på högerhanden. Gud, så hemskt!! Det får en att tänka till. Alla idiotiska saker man har för sig.....

Annika - som idag känner mig lite bakfull. Måste vara all whisky (kallt té) och allt vin (hallonsaft) som vi blev tvungna att dricka i filmen. :) :)

Sov två timmar i natt! Eldkvarn spelade utanför hotellet och det var absolut omöjligt att sova! Blev så himla irriterad, jag visste ju att jag skulle upp klockan fem!

Var i studion halv sju, träffa de andra som bilat upp från Göteborg (!) och redan halv åtta var vi alla färdigmejkade och färdigstajlade.Sedan fick vi vänta till halv elva innan vi kom in i studion men därefter filmade vi intensivt i sex timmar. Med avbrott för lunch, förstås.  Puh! Det är tufft att filma länge för det är kokhett i studion av alla strålkastare och knappast något syre - luftkonditionering kan man inte ha på för det väsnas för mycket. Efter ett tag blir det olidligt och alla måste rusa ut för att andas.

Scenen idag var jättestark och alla skådisarna var med: Kjell Bergqvist, Johannes Brost, Tuva Nuvotny och Marianne Sheja. Och några till.

Det här var sista inspelningsdagen så vi fick champagne efteråt, regissören Ulf Malmros höll ett tacktal och alla hurrade. Kul!

 För övrigt måste jag säga att Kjell är en helt fantastisk skådespelare - WOW! - och dessutom en supertrevlig person! Det var verkligen roligt att få se honom "in action".

Annika - som kollapsat i soffan, glad och nöjd men jättetrött!

------------

Här är vi i middagsgänget. Sofistikerade, förfinade, falska "assholes"! (Ha ha ha)

 Här är det paus i filmningen. Några av oss  "middagsgäster" tillsammans med Kjell Bergqvist: 

Här i Film i Västs lokaler spelar vi in - eller "Trollywood", som det skämtsamt kallas.

Här är jag i prinsessan Christinas kavaj (fniss)  innan jag blivit sminkad och fått håret fixat. Vilket gjorde att jag såg ut som en riktig TANT! (skratt)

 Paus i filmningen - Johannes Brost diskuterar nästa scen med några av "the filmcrew"

Den första filmdagen för mig - men den nästsista för filmgänget som hållt på sedan i början av maj. Dom behöver verkligen semester nu!

Vi var i studion 07.15 och slutade för dagen 20.00 Puh!! Filminspelningar är verkligen ingen "dans på rosor". Under den här tiden hann vi med en enda scen (som i filmen kommer att ta några minuter) och sedan gjorde vi hälften på nästa scen som vi ska fortsätta med i morgon.

Dagens scen var en middagsfest hemma hos Johannes Brost, så vi har skålat, ätit, skrattat och pratat hela dan. Och väntat. Filmning handlar om massor med väntetid mellan tagningarna. Men rätt som det är kommer någon och fluffar upp ens hår och borstar på läppstift, någon annan rättar till ens kläder, någon tredje skriker : "På plats, tagning!" Och då har man typ en sekund på sig att komma på plats.

I morgon skall vi vara tillbaka i studion 06.40 Gäsp!!

Annika - som sitter på hotellrummet och kommer att somna när som helst...

Nu är jag i Trollhättan.

För er som inte vet: Trollhättan är en stad med drygt 54.000 invånare som ligger vid Vänerns sydspets, inte långt från Vänersborg. Vacker stad! Massor med vatten. Jag gillar vatten :)

Här har också Film i Väst sina studios som har växt och växt. Nu kommer t o m storstjärnor från USA hit ( t ex Nicole Kidman ) för att göra film. Därav namnet "Trollywood". Så i morgon ska jag statera i Ulf Malmros film Bröllopsfotografen med Kjell Bergqvist och Johannes Brost. Och vi fick ny starttid - 07.20 Yohooo! Vad skönt!

Nu ska jag skriva på min bok ett tag och sedan försöka hitta någon trevlig restaurant för en supé. :)  Vi hörs igen i morgon kväll!

Annika - som vandrat runt i stan några timmar 

------------------

Hur tänkte man när man designade de här hotellrummen, liksom?

Ligga i sängen och se på TV är ju bara ett MÅSTE på hotell. Hmmm.....

Åkattraktionen "Rainbow" på Liseberg kollapsade i går. 35 skadades.

På Mors Dag i maj stog jag och min son Dezi och tittade på "Rainbow".

"Det kommer att hända en olycka med den här!" sa Dezi. "Jag vet det, jag har drömt om det. Folk kommer att flyga ur och bli skadade."

Det har han sagt i flera år.....

Annika - som undrar: sanndrömmar, finns dom?

En ny och mycket viktig dokumentärfilm av Rich-Heape Films släpptes 16 juli - "Our spirits don´t speak English". Den handlar om de fruktansvärda internatskolorna i USA och Kanada, där tusentals indianbarn skulle "göras vita" genom, mestadels, misshandel och terror. Mer än en tredjedel blev dödade, lika många blev utsatta för sexuella övergrepp i de katolska skolorna.

10 juni 2008 bad Kanada offentligt om ursäkt. Miljoner dollars har satsat för att hjälpa indianerna att läka sina sår och stora summor har betalats ut till  kanadensiska indianer som har stämt staten. USA har dock inte gjort några som helst ansatser till att be om ursäkt.

Gayle Ross, Cherokeeindian, är berättare i denna film. Gayle är ju också med i vår film "Spirits for Sale".

Annika - som tycker det är väldigt bra att alla dessa fruktansvärda övergrepp kommer upp till ytan

---------------

Titeln syftar på att ceremonier och böner endast kan utföras på stammens eget språk. När man förbjöd indianer prata sitt eget språk var det därmed omöjligt för dom att be om hjälp "uppifrån".