Jag fick ihop några bra dialoger i boken! Den här gillar jag:

Minyas mormor lär upp henne och berättar om hur världen kommer att se ut om 3000 år ( d v s i vår tid):

Mormordern: Om 3000 år kommer folk att skicka ut gifter i luften, så att de blir sjuka när de andas. Sedan kommer de att förgifta vattnen så att de blir sjuka av att äta fisken. Som om det inte är nog kommer de att försöka förstöra Moder Jord, så att de inte längre kan bo på henne!

Minya (skrattar ihjäl sig): Mormor!! Inte ens våra svin skulle vara så korkade!!

Annika - som undrar varför vi människor är så destruktiva?

Idag har vädret varit helt perfekt, soligt med lite vind. Jag räknade till 21 båtar i vår vik - samtidigt! I går fick vi in en katamaran som kastade ankar här.

Dezi och jag åkte till Kungshamn och fika, sedan körde vi till kyrkogården vid Askums kyrka för att hälsa på min morfarsmor och morfarsfar. Det var dom som byggde huset där jag nu bor. Jag minns såväl att min mormor berättade att hennes svärmor - min morfarsmor - brukade försvinna i flera dagar ibland. Alla letade efter henne, jätteoroliga. Till sist kom hon helskinnad tillbaka och berättade att hon varit och hälsat på Pyttarna på Bohus Malmön. (Dom som enligt akademikerna bara är en skröna....)

Jag har ofta undrat varför en kvinna på den tiden, i början av 1900-talet, gick iväg ensam för att besöka ett folk som var så hatade, som var betecknade som hedningar och "vildar." I det chartauanska Bohuslän måste det ha ansetts som totalt opassande! Varför tog hon den fruktansvärda risken? Av vänskap? Eller - hade hon själv Pyttblod??! Var de rent av hennes släktingar?

Annika - som funderar på vad DET skulle innebära....

----------------

Jag har ju tidigare sagt att något har fattats i min bok. Något var fel! Till slut skrev jag ändå slutscenen i förrgår. Den blev väl....okej. Men inte mer än så. Jag var inte nöjd! Men så i går när jag körde till landet slog det mig vad som var problemet. Och i natt har jag skrivit till halv tre!! WOWWW! DÄR satt den! Hurra! :) :)

När förbannelsen ska brytas dyker ondskan upp i form av Orm, shamanen från det förflutna som dödat Minya och hennes son. Han är farlig, attraktiv, åtråvärd, magnetisk. Malin ser inte vad han representerar, hon är totalt förtrollad.  Hon vill ha honom! Orm oskadliggör alla som kan skydda Malin - och sedan är det bara hon och han. Ensamma.  Malin måste bryta sig ur trolldomen, uppbringa krafter hon inte trodde hon hade. Och det finns bara en enda person som kan hjälpa henne: Minya.

Slutscenen är stark, den står mellan de två kvinnorna och Orm . Kvinnorna har "bara" sin enorma kärlek till sina barn, till Moder Jord, till mänskligheten. Orm har makt över liv och död. Två små oansenliga kvinnor mot mannen som härskar över Dödsriket. Är deras kärlek till ljuset och sanningen tillräckligt stark för att bryta ondskans grepp?

Det var DEN symboliken jag saknade. För just så är det i livet. Ondskan är ofta magnetisk, förtrollande, attraktiv. Den lockar med makt och pengar. Den gör dig blind, förhäxar ditt sinne. Men när du väl har sålt din själ till Orm kan du aldrig mer köpa den tillbaka.....

Annika - som är så glad att det äntligen föll på plats! Puuh!! Svettigt!!