Vårt hus ligger i slutet av en 3 km lång "ko-stig". I andra änden, vid landsvägen, ligger en campingplats. Av och till går camparna ut på en promenad längs vår väg. Inget konstigt med det, även om det nu står en skylt med privat väg. Men när man efter så där en halvtimme når fram till vårt hus finns det nog ingen som kan undgå att se att det är privat mark. Vägen slutar liksom rätt in i vår trädgård.

Trots det och trots att folk ser oss, travar de ibland rätt genom vår trädgård för att försöka komma ner till vattnet. Utan att fråga! Jag blir bara så mållös! Jag blev uppfostrad med att visa stor respekt för andras egendom.  OM man nu gick in på andras område måste man fråga först och man skulle vara otroligt försiktig med att inte förstöra något! Nu för tiden gäller inte de gamla mossiga reglerna, tydligen....

Priset tog den dam som hade med sig en schäfer. Hunden bajsade tre meter från vårt hus på vår gräsmatta. Hon tog inte med sig bajset utan gick bara därifrån. Helt otroligt! Hur är folk funtade?! 

Annika - som ofta undrar vad som hände med hänsyn och respekt?! 

-------------

Det här konstverket (fniss) har mina kusiner satt upp för att få lugn och ro på tomten. Den hjälper IBLAND - men långt ifrån alltid!

Sidan 266. Jag behöver c:a 300 sidor. Jag skulle kunna "klämma till" och skriva färdigt hela boken i dag, om jag ville. Men det är något som stoppar mig och jag vet inte vad det är!

Det måste vara något som fattas.

Är det något som skall in, fast jag inte har "hittat" det ännu?

Vad är det som jag har glömt? 

Varför kan jag inte avsluta boken?!!

Annika - som vet att jag missat något viktigt. Men vad??!

Här sitter jag och skriver. Fint, va? Jag har utsikt över Minyas älskade klippor. Keö till höger.

God morgon till er alla därute i Sverige! Hur har ni det?

Här är det ruggigt i dag. Ingen fika på terassen...blåser friskt och molnen hänger som stora gråa klumpar över det upprörda havet. Ön mittemot är fullbelamrad med båtar.

När jag var barn tog bonden ut korna till den där ön varje vår. Det var så spännande när de skulle simma över efter ekan. På kartan heter ön Keö (kommer alltså från Ko-ö). Alla vi som är här från trakten uttalar det "Tjö-ö". Alla nyinflyttade och turister säger "Tje-ö."

Det är så man skiljer agnarna från vetet och kollar vilka som är de riktiga "infödingarna". (Skratt) (Ni vet väl hur det är på landet....)

Annika - med inga andra planer för dagen än att skriva