Jag behöver en "Minya" för omslaget på boken samt för PR-material. Så häng på nu, om du eller nån kompis stämmer på beskrivningen och gillar att bli fotograferade:

Utseende: Det viktigaste är att du har långt svart eller mörkbrunt hår. Du ska bara fotograferas bakifrån eller från sidan, så ditt ansikte kommer inte att synas. Minya är liten och smal, så det är ett plus om du också är det.

Klädsel: Eftersom det ska vara forntid skulle en lång omönstrad kjol vara bra. Men vi löser det....

Plats: Jag vill använda autentisk miljö, så fotograferingen blir på Bohus Malmön, 1 mil från Kungshamn i Bohuslän. Eventuellt fotar vi uppe vid hällristningarna i Tanum också. Du skall helst bo i Göteborg eller Kungshamn eller någonstans däremellan. Du får gärna bo längre bort, men då får du själv ta dig till en mötesplats längs med den här sträckan. Sedan erbjuder jag skjuts till fotoplatsen.

Tid: Det kommer att ta en heldag. Vi bestämmer gemensamt någon dag under sommaren som passar oss båda.

Ersättning: 300:- samt lunch, middag och kaffe. När boken kommer ut får du tre böcker gratis samt får köpa ytterligare böcker för halva priset. Ditt namn kommer att nämnas i boken såvida du inte vill vara anonym.

Inga förkunskaper behövs!!  Men jag behöver ett foto av dig, helst helkroppsfoto men har du inte det kan du skicka ett porträttfoto. (Jag vill se det långa mörka håret!) (Peruker godtages inte!) Ha ha!

Jag börjar så här och ser om jag får napp, annars lägger jag ut det på hemsidan. Eller försöker norpa någon tjej på Avenyn (ha ha).

Är du intresserad eller har någon kompis som skulle vilja pryda ett bokomslag? Skriv en kommentar här på bloggen eller gå till www.bcbooks.se och mejla eller ring. Kontaktuppgifterna står längst ner.

Annika -  som undrar: var är du, Minya??! :)

Yohooo, vad det går undan nu! Boken väller ut, som en kanonkula i flykt.  Den blir så bra, jag är förstummad! (Ja, jag kan ju säga så för det är liksom inte JAG som skriver boken - den skriver sig självt!) Herregud, jag skulle använda hela sommaren till att skriva  - och om det fortsätter i samma takt är den klar om en vecka! Men vad ska jag göra sen??! Jojo, det tar tid att rätta, skriva om, ändra och sådant - men inte mer än ytterligare någon vecka.

Oh my God, tänk om den tänker bli en bok till! Eller en trilogi - som Svarta Katten!! Jag har massor med material kvar jag kan skriva om och dessutom kommer den att sluta med ett stort "VAD HÄNDE SEDAN?" (Ja, inte att den slutar med en stor gåta, liksom, men alla mänskoöden...vad hände med dom?)

Oh hjälp. Tänk om den tänker fortsätta att skriva sig hur länge som helst.....!

Annika - som  har noll koll, försöker bara desperat hänga med boken....

----------------

Jag hann faktiskt med en morgonpromenad och kom förbi det där stället där skogsbranden härjat i april. Så här svart och bränt var det...

Och så här ser det ut nu! Fantastiskt hur livet återvänder och övervinner allt det svarta!

I slutet av maj kablade nyhetsvärlden ut bilder av en - som dom sade - nyupptäckt stam på gränsen av Brasilien och Peru. Bilderna skapade ett stort intresse världen över.

Fotografen José Carlos Meirelles erkänner nu att alltihop var en bluff. Stammen har varit känd i över 100 år och är t o m utmärkt på Brasilianska kartor och på Google Earth. Meirelles säger att han ville bevisa att  "ociviliserade" indianstammar fortfarande existerar. Perus president hävdade nyligen att isolerade indianstammar bara var hjärnspöken hos antropologer och miljökämpar.

Annika - som hoppas att de här människorna blir lämnade ifred!!

--------------

Medan de flesta kvinnor flydde in i skogen när planet kom, stannade en av de kvar (hon är svartmålad). Männen försökte attackera flygplanet med sina pilbågar.

Oj, glömde ju berätta: jag skulle ju upp till Vitlycke för att leta efter något. Och jag hittade det - mannen som fanns avbildad på en hällristning:

När jag hittade den här ristningen i en bok och på en hemsida, visste jag att mannen inte var Tor utan en av personerna i min bok. Enligt handlingen i boken måste han emellertid finnas i närheten av Brudparet. Helst på samma häll - men en häll i närheten skulle också funka. Så jag måste upp och försöka leta rätt på honom. Allt jag visste var att han fanns någonstans i Tanum. (Och där finns mer än 500 ställen med inristningar!)

När jag kom upp till Vitlyckehällen hittade jag honom - han fanns bara två meter från Brudparet! Allt stämde perfekt! Precis som med Skjölds grav.

Annika - imponerad och inspirerad

Vår film "Spirits for Sale" visades på Nepals Filmfestival för några veckor sedan. Nu har vi fått mail från arrangörerna som säger att vår film marknadsfördes stort under festivalen. Budskapet i filmen - jag lämnar ju tillbaka en örnfjäder till Arvol Looking Horse - blev så starkt att fjädrar från heliga fåglar kom att lämnas tillbaka till ursprungsfolken i Nepal efter filmvisningen!

Det är så underbart att filmen kan få sådant här att hända på olika ställen på jordklotet. Då har den i alla fall gjort nytta!

Annika - som hjälpte sju örnfjädrar tillbara till Arvol

-------------

Så här såg det ut när besökarna kom till Filmfestivalen i Kathmandu!

Inget vidare väder!

Mahji folket - ett av Nepals många ursprungsfolk - underhöll  med dans och tog emot besökarna:

Det är nåt fel i planeringen.

Förut var det 30 grader och sol. Då jobbade jag som en idiot.

Nu är det 14 grader, regn och blåst. Nu är jag ledig.

Snälla vädergudar, kicka den där praktikanten och anställ ett proffs! Det här går ju inte an!

Annika - fortfarande kvar i stan. En ödslig liten stuga på landet känns inte så lockande just nu.

Yohooo, vad häftigt!

Sitter här i kväll och skriver på en stor scen i boken - en otäck scen. Den onda shamanen som sålt sin själ till dödsgudinnan kommer till Minya för att avkräva sin betalning: hennes förstfödda son! Mörkret lägrar sig över klipporna uppe i Bohuslän, blixtarna korsar himlen och vågorna går höga när den mörka mannen sveper in trakten i dimma. Det hjälper inte hur mycket än Minya ropar på Freja.

Precis när jag skriver om detta bryter världens åskstorm ut! Ojojoj, vad det blixtrar och mullrar ute!! Nästan lite läskigt.

Tack för hjälpen, Tor! Vilken inspiration jag fick!! :)

(Kanske måste vara försiktig med vad jag skriver....hmmm...)

Annika - skriver så det glöder

Jag tänker på offerritualen i går som följde på två timmars gungande, sjungande, handklappande och hurrande när alla njöt av den levande musiken. Sedan var det dags för fackeltåget.

Vi kom fram till den lilla sjön där våra förfäder för sådär 3000 år sedan offrade till sina gudar. Tåget bestod av alla dessa festande, glada människor. Unga och gamla, pensionärer, barnfamiljer, folk med hundar och dessutom alla bröllopsgäster, som var mitt uppe i sitt festande. Men något hände. Under promenaden dämpades ljuden, folk tystnade, skratten och rösterna dog ut.

Och så stod vi vid sjön. Dödstysta! Ingen sa något. De som var tvugna att kommunicera viskade. Det gjorde jag också. Viskade!

Trots att vi alla visste att två av männen från muséet hade klätt ut sig till shamaner och att ceremonin var en rekonstruktion lägrade sig vördnaden, respekten och andäktigheten över hela folkskaran! När facklorna offrades och när "shamanen" hov upp sin röst och kallade på gudarna var det något som högg tag i oss alla!

Det var stort på något sätt. Vördnaden inför vårt gemensamma arv. Inför något som en gång i tiden varit så otroligt heligt, något vi vet så lite om men ändå känner oss dragna till. Det är ju därifrån vi kommer!! Och jag är fascinerad av hur hela folkmassan vördade minnet av vårt ursprung genom sin tystnad och sin respekt! Än idag är krafterna  så starka! För jag tror att någonstans innerst inne....så minns vi...!

Annika - känner mig lite bakis idag, fast jag drack inget starkare än kaffe och Mer. För mycket krafter igår, kanske?