Alla inlägg under maj 2008

Av Annika - 31 maj 2008 20:05


Nu är jag på landet. Första gången i år faktiskt eftersom jag jobbat så mycket på helgerna och inte kunnat åka ut. Förra gången jag var här var med Arvol Looking Horse som tyckte det var ett underbart ställe!


Vårt sommarhus ligger någon mil utanför Smögen / Kungshamn i Bohuslän och här ligger mina släktingar begravda, vid Askum kyrka. För 150 år sedan byggde min morfarsfar huset, så det är väldigt speciellt. När jag var barn var alla släkt med alla här ute. Nu har de äldsta dött ut och nytt folk flyttat in. Men det är här jag har mina rötter. Och det är här jag ska skriva boken!


Idag har det mest blivit att städa ut huset. Dezi har klippt gräs och jag har krattat så jag är alldeles slut. Men nu har jag tagit fram lap topen och nu ska jag börja med Minyas berättelse som legat sprängfärdig inom mig de senaste veckorna!


Annika - som njuter av stillheten som bara bryts av gökens galande av och till


---------------------


Vårt älskade hus! Mina förfäders hus! Här föddes t o m flera av mina nu döda släktingar. I bäddsoffan! (Som vi faktiskt har kvar!). Så var det förr i tiden...



 Det här är vår terass. Underbar utsikt, eller hur? Här ska jag skriva min bok. (När jag inte befinner mig på plats, så att säga, vid någon hällristning)



Detta är färjan som går över till Bohus Malmön - Pyttarnas ö. Fick förresten reda på av min arkeolog-expert att det finns 16 bronsåldersrösen på ön!! Det måste ha varit en viktig plats redan då!


ANNONS
Av Annika - 30 maj 2008 18:38


Yohooo, vad skönt! Äntligen är jag ledig och de två galna veckorna är över. Det känns så himla underbart!! Nu har jag bara en teambuilding med Volvo kvar och ett kundbesök i Ystad, men inte förrän 9 juni. Skulle egentligen gjort ett jobb för Moderaterna i Stockholm - har jobbat med ledarskap för Moderaterna i snart sex år - men de flyttade kursen till i höst. Helt okey.


Så snart jag kommit hem och packat upp ringde jag min kompis för en fika i Slottsskogen. Vi bara satt där vid vattnet och njöt av stillheten, solen, vattnet och en äppelpaj med vaniljsås. (Jag borde inte....men herregud, idag är det ju fest!! Haha)


Nuuuu ska jag snart börja skriva. Jag har så mycket inom mig som måste få komma ut. Oj, det blir en spännande bok! Mer info kommer snaaaart.....


Annika - som ligger på soffan och inte tänker röra mig ur fläcken på många timmar! :)


-----------

Familjen gräsand. De små nyfödda änderna är så super-söta!!




Det här roliga...hrm...konstverket....hittade jag vid caféet. "Jupiter" heter det. Den där klumpen är planeten Jupiter. Metallklumpen på stenen, alltså, inte klumpen som står bredvid. Ha ha ha!

ANNONS
Av Annika - 30 maj 2008 08:59


Inatt fick en av våra kursdeltagare uppleva att någon försökte bryta sig in i hennes rum. Det pågick länge och hon blev minst sagt rädd. Denna "inbrytning" berodde på ett annat gäng som konfererade på hotellet och som tyckte att ju mer alkohol, ju roligare har man.


Det var inte speciellt roligt för våra deltagare som inte kunde sova p g a springande, ropande och gastande i korridorerna fram till 4-tiden i morse. Och det var definitivt inte kul för en kvinna som, liggande i sin säng, hör hur någon i stort sett försöker riva ner dörren.


Jag förstår att man måste ha fest ibland! Men man behöver inte supa tills man förlorar allt omdöme! Och man behöver inte - vilket hände - skryta för sina kompisar dagen efter (d v s idag) att man försökte bryta sig in hos en främmande kvinna mitt i natten. Speciellt som man är i 30-40 årsåldern och dessutom representerar sitt företag. (Som jag inte tänker nämna namnet på, men som säkerligen inte skulle uppskatta denna form av "representation"). Inte heller var det aktuellt med en ursäkt - det hade jag faktiskt köpt! - trots påpekande från vår kursledning. Alltså, hur barnslig kan man bli??! (Tänk om kvinnan i fråga hade råkat ut för övergrepp någon gång i livet...?!)


Anyway - nu packar jag ihop medan de härliga kursdeltagarna gör sitt sista grupparbete. Det har varit en jätte-bra vecka och speciellt vill jag rikta mitt varmaste tack till våra tre kockar, som gjort oss alla lite fetare. (skratt). ÅH, vilken fin mat. Och i går fick jag t o m välja efterätten själv.


Annika - som valde crème brylé! Äääälskar den efterrätten!


-----------


Dukning pågår:



Tusen tack, kock-killar! Ni är "great" !!!!


Här sitter Joakim, Magnus och Henrik och vilar sig i solen innan den stora kvällsrushen börjar:





Av Annika - 29 maj 2008 18:07


Vare sig jag har längre kurser (som denna vecka), seminarier, scenframträdanden eller individuell coaching så är mitt budskap det samma:


* Alla människor är värdefulla! Du har kompetenser, förmågor, styrkor och kunskaper som ingen annan har. Du är lika värdefull som alla andra - MEN du är inte mer värdefull än någon annan.


* Alla grupper har oanade möjligheter om vi bidrar med våra unika kunskaper, om vi lyssnar och kompletterar och ser till att alla behövs.


* Att göra "dumma" saket handlar om beteendet. Inte om den du är.


* Om vi strävar efter vinna-vinna förhållande med ömsesidig respekt och ödmjukhet ger vi också varandra möjligheten att känna oss som den värdefulla person vi är.


Jag har jobbat med det här i 17 år. Jag har utbildat och föreläst för tusentals människor runtom i landet. Det är världens underbaraste jobb - men ibland hamnar jag i en svacka. Gör det här någon skillnad? Vi vet alla hur världen ser ut. Samhället är inte längre inriktat på "den lilla människan". Att ljuga, manipulera och tänka på sig själv betalar sig. Osjälviskhet, hederlighet och ödmjukhet börjar försvinna mer och mer, medan våldet ökar. Mina kursdeltagare tycker: "Helt fantastisk kurs/föreläsning! MEN det är inte så här det fungerar ute på arbetsplatser idag!"  Såå..."what´s the point?!"


När jag känner den där hopplösheten behöver jag gå ut och gå, sitta i naturen lite och känna att det måste göra en skillnad! Om jag ger upp den tron ger jag också upp hoppet om ett bättre samhälle. Då ger jag upp mitt liv, då dödar jag en bit av min själ. Jag måste fortsätta tro! Varenda insats för en bättre värld är värld sin vikt i guld - hur liten den är och vem som än gör den, vare sig den handlar om människor, miljö, religionsfrihet eller fredstänkande. Måtte jag aldrig förlora tron på att det går att skapa något bättre om vi alla drar vårt strå till stacken! Och måtte jag aldrig förlora civilkuraget att kämpa mot rasism, maktövergrepp och orättvisor.


Tack, vackra, djupa skog, för att jag fick lite ny kraft av dig i eftermiddag!


Annika - som varit ute i naturen och filosoferat. Skogar är så lugna och beskyddande. Och trolska.


-----------------------


I varje skog finns en stig som leder till nya upptäckter. Precis som livets stigar. Den här stigen utforskade jag idag:



Och ser man på...mitt ute i skogen hittade jag en naturlig stol för vila och meditation:



Den här lilla sötnosen hittade jag gående...hrm, krälande menar jag...över stigen:


Av Annika - 29 maj 2008 12:36


Nu har vi lunchrast, sedan ska vi jobba med ledarskap hela eftermiddagen. Hoppas jag får tid att gå ut i skogen igen....och leta efter en hund som heter Oden. Ha ha ha!


Annika - som just ätit bakad potatis med skagenröra


Jag försöker tappert att trilla ner i vänstra skålen och inte den högra. Jag är rätt duktig!!


Av Annika - 28 maj 2008 20:37


Äntligen klar för dagen. Jag hann med en långpromenad ensam uppe i skogen. Det var så skönt att komma ut och få röra på sig. Jag gick där och tänkte på min bok och jag var helt uppe i scenen där Minya kämpar för sitt liv. I sin dödskamp ropar hon på Freja och jag hörde det riktigt inom mig, när jag gör en bok blir jag nästan personerna i boken. Deras smärta är min smärta. Kanske är det därför många läsare säger att dom blir så gripna av böckerna. Känslorna går liksom in i orden och kommer ut från bladen.


I alla fall, där gick jag mitt inne i skogen och liksom var Minya som åkallade Freja - och helt plötsligt får jag höra ett rop från en kvinna där ute i skogen: "Freja! Freja!" ropade hon. Jag tänkte, detta är inte sant!!!  Är det en hörsel-hallucination, eller vad? Jag hörde ropen ytterligare några gånger. Sedan kom en kvinna fram mellan träden. Hon bar ett koppel och efter henne skuttade en tax. "Kom nu, Freja!" lockade kvinnan hunden.


Men hur konstigt kan det bli?!! (Inte för att jag är förvånad...jag tror denna bok kommer att dra iväg på samma sätt som Svarta Katten)


Annika - som har nedräkning: två dagar kvar här i Jönköping.


Vår kurslokal där vi tillbringar 12 timmar per dag...ungefär.... Visst är det fina färger?


 ....och syrenerna utanför fönstret är också lila:


Här brukar vi sitta och fika i solen. Till vänster är vår kurslokal:


Av Annika - 27 maj 2008 20:14


Nu ligger en trailer från Spirits for Sale uppe på Youtube.

(Samma som på vår hemsida)


http://www.youtube.com/watch?v=LlS1vdfN3jA


Annika - som ligger på sängen efter 12 timmars jobb


Från inspelningen av filmen i Danmark. Här står Folke och väntar på att filma danskarnas svetthydda


Av Annika - 26 maj 2008 21:18


Nu är klockan 21.17 och jag har just avslutat första dagen på ledarskapskursen utanför Jönköping. Jag ska vara här till fredag, så skönt att slippa resa runt i alla fall!


Kan inte låta bli att tänka på min bronsåldersyngling - Skjöld, heter han. :)

Och hans bröllop med Minya. På Vitlyckehällen i Tanum finns den kända ristningen som heter Brudparet. Hur kommer det sig att inga andra ristningar visar bröllop? Utom just denna? Måste varit något väldigt, väldigt viktigt! Och jag har mina idéer om vad det rörde sig om.....:)


Annika - som längtar till semestern!


Denna veckan bor jag här:



Jag gillar dom här tavlorna på väggen:


Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<< Maj 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Banfields Blogg med Blogkeen
Följ Banfields Blogg med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se