Trots att jag är relativt avskärmad från yttervärlden den här veckan lyckades jag höra diskussionerna på TV om Lars Noréns nya bok - en 1.600 sidor tjock bok där han sågar skådespelare, regissörer, medarbetare och journalister....och diverse andra personer. Ibland handlar det om personangrepp då han kommenterar folks utseenden eller att dom "luktar illa." Ibland klumpar han ihop en hel yrkeskår och sågar dom jäms med fotknölarna. Bonniers, som ger ut boken, säger att "det är ett stort litterärt verk!"

Nu är jag ingen kännare av Lars Norén. Jag har sett några av hans pjäser och alltid gått hem från teatern lika deprimerad. Och jag givetvis inte läst boken i fråga. Men jag är tillbaka till det jag skrev förra veckan: behovet av att smutskasta, ringakta, förnedra och på andra sätt förlöjliga folk runtomkring oss. Det har tydligen blivit en "folksport" som därmed också har blivit en norm: så här gör man! Och det är "fint"!

Jag undrar vilka konsekvenser denna norm har. Jag undrar vad dessa handlingar och detta synsätt för med sig i förlängningen. Varför är vi så snabba på att leta efter fel istället för att leta efter det positiva? Men då kallas man för naiv och det är inte lika stor "tyngd" i de böckerna/pjäserna/artiklarna/bloggarna.

Jag funderar på att skriva en bok om alla de människor jag lärt känna - kändisar och vanliga människor - och bara plocka fram allt det vackra och fina! Ingen kommer att tycka att den boken är "ett stort litterärt verk." Och frågan är hur många som kommer att köpa den. För det är ju mycket roligare att läsa elakt skvaller.

Annika - som vet att vi människor ofta är en spegling av vår omgivning

Dagens solsken går till den underbara personalen här på Björkhaga hotell - alltid lika trevliga och service inriktade! Och så lagar dom underbar mat. Salladsbordet är inte bara gott, det är så vackert!!

Mannen med ölflaskan i högsta hugg är min kollega Jan från Eksjö.

Annika - som trillade dit idag, d v s ner i godisskålen :)